Loggbok

2008-06-09

Loggbok från "Sun chaser" från Gävle hamn 31:a maj 2008 till Karibien, Västindien.

31 maj kl.12.00. 2008 Gävle Hamn.

Massor av vänner, våra barn och barnbarn stod på kajen och vinkade farväl. Solen sken och vädret visade sig från den bästa sidan. Känslan att äntligen vara på väg var ofattbar, jag hade kramat och pratat med alla. Mina barn och barnbarn var det svåraste att lämna, men då sa Zanna min äldsta att ”Åk nu då äntligen så ni kommer hem snart! Ja, det hade nog varit jobbigt för många att höra om ”Resan vi skulle göra 2008. Allt kändes så avlägset då. Nu hade de åtta år från den dag jag läste boken ”Bort från ekorrhjulet” gått. Dan tog tamparna från båten och jag insåg att nu var det dags. En av mina vänner ropade att jag måste ge henne en kram en sista gång. Jag såg upp mot kajen och sedan kastade vi loss. Jag vände mig om och såg alla stod och vinkade. De blev mindre och mindre .

Ute på fjärden mötte vi vår vän ”lotsen” Thomas som kom seglande med sin vackra båt” Eberon” en gammal skuta som han bodde i. Hans båt låg bredvid vår och vi hade fått mycket hjälp under den tid vi legat vid hamnen. Vi mötte också Briggen Gerda som kom med fulla segel. Allt var lite overkligt. Skulle vi inte se dessa människor på 15 månader? Vi insåg snabbt att tiden går så fort att många inte ens märkt att vi varit borta då vi ses igen.

Veckorna innan avfärden var hektiska.

Allt skulle fixas och planeras.Jag (Anne)skulle: slipa och lacka all teak , måla sittbrunnen och bunkra all mat plus de kläder som var nödvändiga under färden.Jag skulle också städa och göra ordning huset därhemma så det var lättare för våra barn att bo där.Plocka ur bil och fullastade släp och tvätta dem.Bilen och släpet skulle säljas. Jimmy min svärson skulle ta på sig att hjälpa oss.

Ja, det var många som hjälpte oss och nu i efterhand förstår vi inte hur vi skulle ha klarat allt utan våra barn och vänner.

Dan skulle fixa allt annat och det var inte lite.Han hade stängt firman”Teknikcenter”redan sista april så han hade en månad på sigatt:Justera autopiloten,konvertera vattentank till diseltank,installera nya diselspisen,ordna skylift så han kunde montera fotsteg i masten,justera och kolla motor(det blev mer än han planerat som vanligt)montera ”mormorsräcken”av rostfritt stål likaså en targa båge som han skulle montera radar,solpanel ,dator ,tv och VHF antenn och vindgenerator på. Sy nya plastrutor på skyfönster,nya skydd på vinchar,bogpropeller,styrpulpet och nya sjöbäddar av kapellväv,ratten skulle kläs med getskinn.

Tillsammans skulle vi hämta allt som var kvar till båten:segel,madrasser,flytvästar,sängkläder,livflotten med ,gummijollen med motor m.m. Allt skulle i princip ske på fyra veckor.

Jag tog ledigt två veckor före avresa men jobbade på båten varje kväll efter jobbet. Min mor Silvi frågade ofta: Vad gör ni hela tiden på båten? Ja, det kunde man ju undra..

Vi hade inte varit klara än om vi inte fått hjälp av:

Ronnie:som sydde allt till båten(med Dan som handräckare kväll efter kväll)Sydde på getskinnet på ratten,och mycket annat.Allt blev mycket proffsigt gjort!

Marcus och Sari: Svetsade och tillverkade rostfria targabågen som var mycket viktigt för långfärden.Ordnade skylift,tillverkade de nya rostfria tankarna till diesel,hämtade och lämnade grejer Sandviken-Gävle (det var alltid något som fattades eller var fel). Hjälpte till med motorn under många timmar……och mycket annat

Mats: Svetsade i rostfritt ”mormorsräcken”, (som är livsviktigt vid hårt väder)Thomas,”lotsen” vår närmaste båtgranne:Hjälpt oss med mycket ex.lånat ut sin ponton och gett oss glada tillrop,mat och massor av färska munkar!

Chatrin och Karstenvåra båtgrannar:Hjälpte oss med allt som de bara kunde,fotsteg i masten på hög höjd, segelsättning,plastning ,gav oss mat och fika och mycket annat.Jonas dök en hel kväll och monterade en sintradbronsplatta utanpå akterskrovet och filmade underbåten.

Ett stort tack till er för all hjälp och omtanke men framförallt VÄNSKAP för livet!

Första anhalten var Öregrund samma dag 31maj.

Vi skulle vila ut hos min syster och blivande svåger Peter. Min mor skulle också komma och säga farväl. Vi gick på motor eftersom det var sydostlig vind men det var bara bra så vi kunde testa motorn ordentligt.En timme före Öregrund skulle vi ringa bad min syster.

Vi ringde vid Engelska grundet. En stund senare såg vi en kaskad av vatten och en motorbåt. Det var min syster Leeni och Peter. De fastgjorde motorbåten vid vår badstege i aktern och serverade oss champange,vindruvor och ostbricka. Fira att nu var vi på väg.

Två hela soliga varma försommardagar var vi i Öregrund vilade som var välbehövligt,badade och solade på en liten ö med picknick träffade min mor en sista gång och den tredje dagen tisdag den 3 juni vinkade vi farväl. De stod på stranden och vinkade länge tills vi bara såg små prickar.

Nu skulle vi segla, vi hade kvällen innan satt upp reven till seglen(så man får mindre segelyta om det är hård vind) och lazy jacken(som samlar in storseglet så det inte rasar ner i sittbrunnen) ! När vi kommit en bit på väg tog vi ner flaggspelet.Trassel direkt ! Vi redde ut det till slut.Men det är många flaggor och det blåser.

Vi måste lära oss att ta ner det ordentligt! Det gick en stund och då tyckte vi båda att nu var det dags att hissa segel!Vi vände som man skall göra med fören mot vinden och jag drog upp storseglet. Trassel!

Reven satt rätt,men vilka rev som tillhörde vilka tampar?Ner med storseglet igen!Vi måste kolla mer noggrant när vi planerar. Vi redde ut det hela och efter en timme fick vi upp storseglet,genuan(förseglet längst fram) och sen focken(lilla förseglet bakom genuan.

Nu seglade vår båt med fulla segel. En tyst underbar känsla när man stänger av motorn. Nu började vår resa på riktigt, nu när vi verkligen seglade. Det gick några timmar och vi var på väg till Gräddö ett favoritställe i Stockholms norra skärgård på Rådmansö.

Då hörde vi en dov smäll! Vi hade tittat på något annat(sjökortet) för en kort stund, då gick vi rakt på en grön”prick”! Den var stor och av plast, den var ofarlig.

Ändå gav den oss en fingervisning att inte en sekund får man vara ouppmärksam när man seglar! Vi sa till varandra att jo,nu fick vi skärpa oss att vi var lite ringrostiga.Timmar med härlig segling följde.Vi bara njöt!Då hördes ett klirr! Vi tittade på varandra.

Ingen hade sett vad det var som lät.När vi sen såg Gräddö och började göra ordning för angöring upptäckte vi att en liten schackel låg på däck.Var kom den från ?Vi tittade överallt.

Senare hittade vi felet,det var dirken som höll upp bommen.Vi hade klarat oss igen.Väl i Gräddö åtgärdade vi det hela .

Vi summerade dagen att det hade varit en fin segling men att vi måste vara mer uppmärksamma på att allt fungerar, speciellt nu i början då allt inte var helt intrimmat. Gräddö marina som vi verkligen gillar för det mesta var blåsig och skvalpig,men vi hade en mysig middag i sittbrunnen i varje fall.

Våra närmaste grannar var en tysk med fru som hade” tagit emot oss” mycket vänligt,det är vi alltid tacksamma för då vårt ”sjörövarskepp” är mycket hög i fören.Efter kvällspromenaden var det underbart att krypa ihop och samla kraft till nästa spännade segeldag .

Onsdag den 4 juni gav vi oss iväg vid åttatiden.Vi tankade och fick höra att dieseln kostade 15kroch 47 öre!!!!Vad ska man säga? Mannen som förestod macken skämdes över det höga priset.

Men vi var positiva när vi åkte iväg.Vi seglade i varje fall sa mannen,vi hade alternativ, vi kunde segla med vinden som ej kostade.Tänk på dem som har motorbåt, de kan ej ha det lätt.

Jo, nu skulle vi segla även om det var lite vind. Vi har ju lång tid på oss till Kanarieöarna,Las Palmas.Om vi var där i början av november skulle det vara okej. ARC var den 23 nov.

Då var det dags att segla över Atlanten! Vi hade en underbar ej alltför snabb segling i en underbar skärgård, vi kunde njuta och samtidigt ha koll på allt i båten. Seglen fungerade perfekt,motorn likaså.

Vi kunde samtidigt gå ner i kabyssen och laga mat koka kaffe(på dieselspisen som fungerar perfekt).Vi kunde läsa och lyssna på radio. Jag Anne gjorde Pilates(gymnastikprogram) och även ett träningsprogram med gummislangar.

Då jag stod där och gjorde mina övningar( med alla segelbåtar från alla världens hörn segla förbi oss)höll jag en arm stelt ner och en arm gick upprepade gånger uppåt så jag en tysk båt som förfärat undrade vad jag gjorde mot dem! En ofrivillig Hitlerhälsning!

Dan bröt ihop då han förstod varför de blev upprörda, så han uppmanade mig att sluta! Vid åttatiden var vi framme vid vår favorithamn i Stockholm ”Navis”hamnenpå Djurgården.

Där är det mycket svalpigt av alla skärgårdsbåtar, men stället är så vackert att det kan man stå ut med! Båthamnen är liten men mysig med Waldemarsudde som närmaste plats.

Rosendals trädgårdar,Skansen och mycket mer.Efter vår kvällspromenad på ön hörde vi Arvingarna från dansbanan på Grönan. Efter en behövlig dusch kröp vi ihop i den svagt gungande båten.