DanAnne.se

» Huvudsidan

» Loggbok

» Galleriet

» GPS - Vart är vi?

» Historik/Bakgrund

» Förberedelser

» Besättning

» Färdplan

» Länkar

» Mail

» Sjösäkerhet

Loggbok

2008-06-14

Den 5 juni i ”Navishamnen” vaknade vi av att vi verkligen gungade! Skärgårdsbåtarna hade kommit igång och vi hade sovit ut! Klockan var över åtta och det var ett tag sen man fick sova ut. Men nu var vi i storstaden och mycket skulle införskaffas till båten innan vi skulle segla vidare. Vi skulle införskaffa en hel del i Gustavsberg, bl.a. mantågsnät olika fästen, flaggor, del till vingenerator m.m. Det känns som det aldrig tar slut detta införskaffande av nya saker till vår långfärdsbåt. Nog hade jag läst om det i alla de böcker vi läst om i alla långfärdsseglarböcker, men aldrig trodde jag att det var sådan evighetsinförskaffande av allt, allt allt. Kommer att tänka på en av våra avseglarmedlemmar i OSK som sa något kul om just det. Han sa att han gjort en budget för sin långfärd men då allt blev så dyrt och budgeten spräcktes ganska fort kom han på en ”slogan” för oss långfärdseglare ”PAY AND FORGET” (Betala och glöm) Vi på OSK skrattade men det var sanningen. Vi skulle också till Nautiska magasinet och köpa en del böcker bl.a. Reeds 2008 Nautical Almanac(”The Yachtsman´s Bible!!!)Där finns allt vi behöver veta om alla hamnar från Europa till Gibraltar ,även Azorerna. Butiken är en ”Godisbutik” för oss långseglare! Hela staden myllrade av folk som njöt av den härliga sommardagen. Innan vi tog spårvagnen till Marinan såg vi att skeppet ”Göteborg” låg vid kajen. Vilket mäktigt skepp! När vi stod där kom fler stora båtar in . Tre av marinflottans stora båtar angjordes. De skulle finnas på plats då det var 6 juni Nationaldagen dagen efter. Värmen var så intensiv att folk pustade och försökte ta sig till någon skugga. Vi fick tag i kall dryck och satte oss också i skuggan. Detta var då heta dagar att minnas. Väl i marinan ringde min dotter Minna som undrade om vi var kvar dagen efter. Vi tänkte segla iväg men stannade då jag kunde få träffa min dotter och mitt barn-barn Amie en sista gång innan vi lämnade Sverige. Fredagen den 6 juni kom Minna, Amie, Frida(mitt brorsbarn)och en väninna. Middag på båten och skratt och prat. Vi planerade att ”göra”Stockholm denna Nationaldag. Väl tog spårvagnen till Kungsträdgården som var fylld av sång, musik och massor av människor. Vi hamnade till slut i Gamla Stan på en uteservering där vi fikade. Väl tillbaka på Djurgården var vi hungriga så vi tog en restaurang som hade en stor uteservering, ingen ville sitta inne denna heta dag. När vi satt och åt ställde sig folk upp och vi undrade vad som stod på? Då såg vi kungen och drottningen i en vagn efter två hästar vinka åt ”folket” även Victoria och Madeleine kom i en vagn.

Kvällen ägnades åt Skansen med underbar sång och musik och efteråt gick vi runt och tittade på alla djur. En varm försommarkväll som slutade sent.

Lördagen den 7 juni. Minna och Amie åkte hem vid lunchtid. Många kramar och pussar. Jag blev lite ledsen då jag tänkte på att det skulle dröja ett halvår innan de skulle komma till oss när vi var i Portugal. Resten av dagen ägnades åt planering av kommande segeldagar. Vi lade oss tidigt då vi skulle segla iväg tidigt nästa morgon.

Söndag den 8 juni steg vi upp klockan 6. Vi åt frukost i den soliga sittbrunnen. Ännu en varm dag att vänta. Vi kastade loss och satte kurs mot Danviksbron och sen ta Hammarbykanalen som vi inte gått i tidigare men bron var avstängd för reparation så vi fick ta Baggenstäket som vi gått i många gånger de senaste somrarna. Vi hade inget emot det för den trånga sträckan var så vacker med alla bryggor och fantastiska hus. När vi sedan kom ut i Ingaröfjärden kunde vi äntligen hissa segel! Sedan seglade vi i många timmar i underbart väder i lagom fart ca 5-6 knop. Vi kom upp i 8 knop vid några tillfällen och det tror vi är max för vår båt. Vi har ju inte en snabb båt men den är stabil med sin underriggade mast. Det är precis vad vi ville ha från början, en båt som vi kan känna oss säker med alla väder. Efter ca sju timmar var vi framme vid Ornö, Kyrkviken. En ö som vi var på även förra sommaren. När vi kom fram upptäckte vi ännu en tingest som låg på däck. En låsningskil till en av lattorna till storseglet hade släppt under seglingen. ”Tur som en tok” igen! Tänk om lattan släppt och ramlat ut i havet!! (Fem lattor finns på vårt storsegel, det är som långa platta stänger som håller ut seglet) Det är inte det lättaste att försöka få tag i en sådan hursomhelst. Ja, nu hade vi tur igen att det gick så bra. Så ner med storseglet och montera tillbaka låsningskilen. Två lugna nätter och härliga dagar på Ornö med bad, sol, städning, joggning och Dans olika monteringar av olika slag. Dan har alltid något nytt som måste göras. Denna gång var det montering av tankmätare med ultraljudsteknik!!!Det ni !Får väl medge att jag själv blev nöjd då jag lättare med denna mätare kan se hur mycket vatten som är kvar i vattentanken och i Dieseltanken. Förut måste man gissa. Och det blev ofta fel. Att ha en tekniker som make är inte helt fel när det alltid är något tekniskt som måste fixas på båten.

Tisdag den 10 juni på Ornö bestämde vi oss för att segla till Trosa. Vi hade hört att det kunde bli starka vindar kvällen innan på sjövädret. På morgonen hörde vi ännu en gång på sjövädret och de sa att det skulle bli högst 14m/sek i våra vatten men det var svaga vindar där vi var så…. Saken var klar vi skulle iväg och allt var klart för avsegling. Vi kastade loss och satte på motorn. Det var en fin morgon men vi såg ganska snart att det nog skulle bli svårt att segla då det nog skulle bli motvind den mesta sträckan. Vi var nästan helt ensamma, vi mötte endast tre båtar under hela färden mot Trosa. Så här i efterhand förstår vi att det inte var många som ville ut i det väder vi mötte. Vi anade oråd så vi anropade Stockholm Radio och fick sjövädret för våra farvatten och det var samma prognos vi hörde på morgonen max 14m/sek. När vi kom ut i Mysingefjärden började det att blåsa upp men inte så det kändes allför mycket men det var redan över 14m/sek. Av de åtta timmar färden varade till Trosa var det över 20m/sek i ca fem timmar. I vissa vindbyar var det över 27m/sek. Båten gick mot vågorna helt perfekt, men när vi ändrade kurs och fick vågorna mot sidan började båten att kränga. Dan som hade monterat en ”krängningsmätare” som visade 35 grader!!! ( Fast jag hade nog helst inte velat se den mätaren och inte heller vindmätaren)Allt som inte var surrat låg huller om buller nere på golvet. Men endast böcker och kuddar, allt annat hade vi stuvat och surrat. Men det lät i alla skåp av saker som ”hittade” nya platser. När vi väl kom till Trosa rusade folk ut till bryggan och ville hjälpa till för det blåste mot bryggan av full kraft. Vi hade lagt ut alla fendrarna plus ”bollen”(kulfendern) en stor rund orange bollfender(som jag tyckte var dyr och onödig)Nu var det den som gjorde den största nyttan.( Båten väger med allt innehåll ca 18 ton så tack kära boll!!!)Det var tyskar, holländare och svenskar om vart annat som höll i tampar och båten ! När vi till sist hade förtöjt ordentligt fick vi höra av hamnkaptenen att där fick bara yrkestrafik förtöja. Men eftersom vinden var så stark, det var uppmätt 24sek/m i hamnen så fick vi frist till dagen efter. Jag sa bara till alla som hjälpt oss dankeschön, dankeschön, fast jag inte visste vem som kom varifrån. Vi var så hungriga efter vår färd att vi var alldeles darriga. Vi hamnade på Trosas kinarestaurang. En kall öl, wokade grönsaker, friterade räkor, ris och sötsur sås gjorde susen. När vi sen ätit friterad banan, glass och kaffe satt vi ”rödrosiga” och bara njöt av att vara” i hamn”. Vi kom överrens om att vi hade jobbat på bra och varit ett bra ”team” och att framförallt båten kändes trygg hela vägen. Nu skulle det bli skönt att sova i en båt som” satt som gjuten” i bryggan av den fortfarande mycket kraftiga vinden. De andra båtarna som var förtöjda längre in ”skvalpade” fram och tillbaka, flaggorna stod rätt ut som plåtar. Vi somnade av vinden som” ylande” i masten men stilla låg vi, helt stilla.

Trosa onsdag 11 juni.

Vi vaknade sent, tiotiden. Våra kroppar var mörbultade vi kom knappt ur kojen. Kvällen före hade vi bestämt att vi skulle jogga, köpa morgonfralla i något bageri som vi brukar, och sen äta frukost. Skulle vi orka? Skam den som ger sig. Vi klädde oss i joggingkläder och stack iväg. Väl tillbaka med färskt bröd och en härlig frukost var vi elerta igen. Dagen var fylld av nya saker som skulle ordnas på båten Dan gick igenom elkablar som förra ägaren kopplat fel, monterade nya lås på skåpen i sittbrunnen, med Anne som hantlangare. Vi tvättade några maskiner i Marinans fina servicehus och städade och stuvade i båten . Detta med att städa och stuva är bland det viktigaste på en båt. Att veta var allt ligger i båten. Att efter en segling då allt slängs slarvigt ner i kabyssen (för ingen vill vara där någon längre stund på grund av sjösjukerisken) städa, diska och stuva allt på plats igen. Disciplin är viktigt har vi förstått annars kan det bli problem. Kvällen var kall så vi så vi satte på ”värmaren”. Jag skrev en del i loggboken sen lade vi oss i kojen och läste bra böcker och hörde på P1 som vanligt. Tv har vi också men är helt ointressant av någon konstig anledning. Det är skillnad på huskväll och båtkväll. God natt.

Torsdag den 12 juni.

Sov länge även denna morgon. Underbart att vi kan sova. Föregående mornar har vi vaknat före klockan 6.00 av en vana att vi skulle fixa med båten och ej slösa tid. Min dotter Minna fyller år så vi ringer och sjunger. Sen joggar vi och tar vändan till bageriet. Det känns så lyxigt att leva detta båtliv att man nästan får dåligt samvete. Dagen ägnas åt nya saker som ska fixas på båten. Det ska också ”bunkras”. Jag har köpt en ”bagkärra” på IKEA som jag nu ska testa för första gången. Väl ute ur affären som ligger mitt i det pittoreska Trosa kan jag konstatera att bagen fungerar. Men ska den hålla ända till båten? Massor av vatten flaskor, fil, juice och annat som väger säkert över 30 kg. Den höll! Dan hade under tiden gjort en ritning på en bomögla som ett varv i Trosa skulle tillverka i rostfritt. Den skulle hålla uppe kicktalgan till focken. ( Den förra hade inte hållit för trycket vid segling) När Dan gick iväg till varvet skulle jag skriva i loggboken, men tog en persika som jag mumsade på och vad hände? En bit av framtanden föll ut!! Ringa till tandläkaren och försöka få akuttid? Ja, dagen efter klockan 10! Och vi som skulle segla iväg klockan sju! Bara att tänka om. Vi satt länge och studerade sjökorten. Hur långt hinner vi efter 12? Och så har det blåst upp igen fast väderleksrapporter från alla håll har sagt att det skulle vara lugnt i kväll och imorgon? Vad kan man lita på? Vi hade pratat med flera seglare och de sa samma sak, att prognoserna ofta slog fel. Efter erfarenheten från Ornö kände vi att det nog var bra att vi tog en annan sträcka än vi tänkt. Istället för att bestämma oss för en dygnsegling till Öland tar vi också och lägger ut Waypoints till Västervik som också blir en dygnsegling men att vi då seglar inomskärs och kan ta en kortare sträcka om det blir för tufft väder. Vi planerar också för Öland om det skulle visa sig att det blir en fin segling dit. Att vara flexibel är ett måste när man ska segla. Och det är det som gör segling så spännande. Och att tänder ramlar ur munnen får man också ta i beräkningen. Innan vi kom från Stockholm tappade Dan en plomb och fick laga akut(Han har inte tappat en plomb på många år men nu ska det hända!)Vi har med oss ”tandklet”som man kan laga profesoriskt med om det händer på ställen vi ej kan få hjälp. Nu var det bara att ”gilla läget” och försöka stå ut med att tungan hela tiden ville pilla på den trasiga tanden. Sov gott ändå, i morgon kommer en ny dag!