Loggbok

2008-06-30

Kalmar den 24 juni. Fortfarande var det svår blåst men det började ge sig. Vi joggade i slottsparken och försökte få upp värmen fast det dröjde nästan innan vi var framme, svensk sommar jo, jo. I duschen hörde jag ett samtal mellan två tyskor. Den ena kvinnan sa att de skulle segla iväg klockan tre nu på natten för då var det perfekt segelväder och den värsta blåsten skulle ge sig. Den andra svarade med idioti! Jag berättade det för Dan om att segla iväg tidigt och få bra segelväder. Jo, vi skulle nog göra det men vi måste vänta på posten som skulle komma till hamnen med bankkortet och vi hade blivit lovade att få digitalkorten från marinbutiken idag. Ok! vi sticker tidigt i morgonbitti om vi fått det vi måste ha. Eftermiddagen ägnades åt att montera AIS antennen och äntligen kunde vi koppla in vindgeneratorn. Sen tog vi en lång promenad genom Gamla stan. Vi kostade också på oss att äta ute. Vi försöker att inte slösa så mycket pengar på uteliv. Det har vi inte råd med i långa loppet, men någon gång kan man unna sig det och då smakar det extra bra. Naturligtvis hade vi inte fått digitalkorten från Garmin. Bankkortet hade vi fått, det hade Zanna min dotter sett till men digitalkorten skulle vi få senast imorgon. Jaha, då måste vi vänta till posten kommer? Där rök vår förhoppning att segla iväg tidigt.

Under kvällen såg vi till att allt var stuvat och städat inför morgondagen. Under kvällen såg vi naturligtvis på ”Allsång på Skansen” .  När vi satt och drack vårt kvällste hörde vi att det knackade på skrovet. Det var Annica och Gustav Sohlström som också kommit till Kalmar. Sist vi träffades var på Oceanseglarklubbens Avseglarfest. Vi sa då att, få se när vi träffas första gången utmed kusten. Det blev Kalmar. Det blev mycket båtprat och vi hade mycket trevligt. De har två döttrar som skall följa med till Västindien. Att ta med tonårsdöttrar är inte det lättaste men det kommer säkert att gå bra kom vi överrens om. Innan vi lade oss resonerade vi som så att vädret kollar vi ordentligt imorgon under förmiddagen och så sticker vi när digitalkorten har kommit. Vinden hade inte lagt sig för vi hörde hur det tjöt i masten, men det skulle nog bli bättre….

Onsdag den 25 juni.

Vi hinner ju jogga en dag till det är ju positivt sen är det segling som gäller. Efter sen frukost gick vi med goda förhoppningar till marinbutiken. Så arg som butiksägaren blev är det sällan man får vara med om. Korten hade naturligtvis inte kommit, de hade inte ens varit på väg! Garmin hade helt enkelt nonchalerat att underrätta att de var ”restnoterade” . Här har kunden väntat i dagar och ni har inte ens lyft på luren. Jag och Dan bara stod och hörde på, vad annat kunde man göra när vår ilska hade överförts till butiksägaren. Det hela slutade med att vi fick köpa ett kort som de hade på sina egna ”plottrar”. Vi skulle skicka tillbaka det när han hade ordnat de vi skulle ha. All heder till denne man, han hade gjort allt han kunde. Väl ute ur butiken så träffade vi familjen Sohlström med dottern Tora. Vi önskade varandra lycka till på den fortsatta färden. Vi skulle till Bornholm och de skulle till Karlskrona och hämta sin andra dotter Frida. Få se när vi träffas nästa gång, spännande! När vi hade ätit lunch tog vi och samlade oss, gick igenom sjökorten och beslutade oss för att bara gå till Kristianopel och sen Utklippan. Det hade vi fått som tips av så många att vi inte skulle missa. Det var bara ca 28 distans till Kristianopel så det var ok att gå nu efter lunch tyckte vi. Vi kastade loss och då kom Gustav och hjälpte oss. Vi vinkade och nu var vi äntligen på väg igen. Javisst ja, det är bäst att fylla på tanken! Det fanns en sjömack alldeles bredvid utloppet. Det hade börjat blåsa upp så vi hade det lite svårt att lägga till vid macken. När vi väl var ute på fjärden märkte vi att det blåste upp ännu mer. Vi ”stampade” mot vågorna fast vi hade full maskin, vi kom nästan ingen vart. Det hade börjat blåsa rejält och nu slog vågorna över båten. Jag såg att Dan var spänd . Jag kände att det var meningslöst att fortsätta men vad göra? Vända tillbaka till Kalmar? Kryssa mot Ölands södra udde? Vi försökte kryssa men insåg att det var för jobbigt i det hårda vädret. Vi vänder och kryssar till ett ställe som heter Mörbylånga på Öland som ligger perfekt för oss. Vi surfar på vågorna och kör nu med motorn nästan 8 knop(ca 1,5 knop med bara riggen) Vi tas emot av hamnvärden som visar sig vara en underbar man. Han inte bara stretar och drar i tamparna för det blåser även inne i hamnen, utan han stannar och berättar om allt vi vill veta. Mest handlar det om vattnet häromkring. Dan vill veta varför inte meteorologerna sagt något om dagens väder. Det skulle ju vara helt ok idag. Leif som han heter berättar med sina ”pliriga” ögon att just här vid Kalmarsunds inlopp pressas vattnet ihop och ger kraftiga strömmar precis som det vi varit med om. Leif berättar vidare och pekar på en liten segelbåt att han där varit inblåst här i tio dagar. Hua ! När vi pratar kommer flera båtar in som givit upp! Men efter några timmar har det lugnat ner sig, havet ligger nästan spegelblankt. Då tittar vi på varandra och säger nästan samtidigt, vi sticker klockan tre som tyskan sa igår! En kille som kom in med sin båt av samma anledning som oss hörde vårt resonemang och tyckte det lät klokt.

 Vi tog en promenad i ”byn” som kändes från 50 talet med småbutiker från samma årtal. Vi hamnade på en äkta ”krog” som var i samma anda som ”byn”. När vi kom tillbaka till hamnen fick vi en pratstund med Leif igen. Han ville också förklara att de inte var ”insnöade” utan frugan och dottern var på Kreta, han hade börjat lära sig maila också. Han avslutade med att hans syster bodde på Las Palmas där vi skulle avgå till Karibien, hon och hennes man hade ”Anita och Peppes bodega”. Vi lovade att besöka bodegan och hälsa från honom till Anita.

 Vi satte klockan på halv tre och när klockan ringde var vi snabbt uppe och gjorde i ordning frukost och sen slog vi på motorn. Vi gled sakta iväg från hamnen, fyrljusen lyste fortfarande. Då såg jag en båt till som gled ut! Det sista jag såg var en vinkning från en annan båt!  Vi var två som gled iväg! Sen fick vi en underbar segling på ca fem timmar till kristianopel. Den andra båten satte också sina segel och även han fick väl tacka ”tyskan” som också fick en sådan fin segling jämfört med gårdages. Så det var inte ”idioti” att segla så tidigt, det skulle vi göra om fler gånger.

Vi kom till Kristianopel tidigare än vi trott, då vi hade haft fin segling men det var inte långt från Mörbylånga bara 25 distans. Solen sken och det var massor av båtar med många nationaliteter. En trevlig värd mötte oss som ordnade så vi fick en fin långsides plats. Sen fick vi uppleva en historisk plats för både danskar och svenskar. Damen i hamnens fina cafeteria ”läxade upp oss” berättade med bestämd stämma att Kristianopel var känd över hela världen! Jo, minsann den danske kung Kristian IV grundlade ”staden” som var ämnad att bli en betydande stad år 1600 som skulle ha staden som fästningsstad. Muren och allt annat i staden raserade vår egen Gustav II Adolf (innan han blev kung)!

 Under kvällen gick vi och tittade på det lilla som fanns kvar av den viktiga staden. En liten by med en vacker kyrka i dansk stil, en liten låg mur och massor av vackra rosor. Det var vad vi såg. Men läste man historien om platsen förstår man att den en gång varit viktig. Vi såg platsen som utgångspunkt för vår segling till Utklippan nästa tidiga morgon.

Torsdag den 27 juni. Klockan 3.30 gled vi ut ur den” historiska platsen” Kristianopel. Fyrljusen var fortfarande tända, ljusen från hamnen blänkte i vattnet. Äntligen var vi på igen och nu till en plats vi hört mycket om. Den lilla klippön som ligger längst sydostligt i Sverige. Dit var det endast 25 distans så det kändes bra att inte komma så sent fram, då vi visste att hamnen var liten och oftast full av båtar innan kvällen. Då vinden låg mot oss som vanligt sydligt var det svårseglat men också kallt! Massor av kläder under sjöstället plus mössa och handskar. Nu längtade vi verkligen efter värme. När skulle den komma? Vi gled in i den insprängda hamnen mellan två klippöar vid niotiden. Vi möttes av en trumpetfanfar uppe på klippön som det fanns mest hus på! Inte dåligt att få en sådan hälsning! Vi kände oss pigga och började tina upp då solen började värma ordentligt. Två roddbåtar stod till förfogande att ro med till ”husön”. Vi tog en båt och rodde till Södraskär fick vi lära oss att den hette. Där mötte oss ännu en mycket trevlig hamnvärd. Kaffe, färska bullar och en värd ”värd namnet” som heter Lennart.  Han berättade om Utklippan så fascinerande att där blev vi sittande i flera timmar och blev så ”uppvärmda” så tröjorna åkte av. En man till slöt sig till sällskapet,” trumpetmannen”. Han var orgelbyggare men också ”kryssarklubbsvärd” en vecka på ön. Vi pratade om ”livet” både ”till sjöss” och ”till lands.”

Öarna var karga men mycket vackra. Fågellivet var så rikt att man förstår att ornitologer har en del att se på. Vi hörde ett ljud som vi inte hört förut, det var en sälkoloni med 300 sälar som låg på en klippa utanför Södraskär. Vi pratade med fiskarna och de var inte så glada åt sälarna som åt upp det mesta i fiskenäten.

Efter att ha köpt rökt fisk gjorde vi oss ett gott mål. När vi satt där i sittbrunnen började det att regna och ett ”lågtryck” låg över oss. Med vågorna och regnet som piskade klipporna runt oss gick vi till ”kojs” för att hämta kraft till att segla över till Bornholm nästa morgon om vädret blev bättre, annars fick vi vänta ut bra väder. Trygga somnade vi in i en ”trygg hamn”.

This site is © Copyright DanAnne.se 2008, All Rights Reserved
Steve's free web templates