Loggbok

2008-07-11

Fredag den 27 juni från Utklippan

Jag såg ön Utklippan framför mig när jag satte storseglet i ett ”storgung”, vågorna var naturligtvis jättestora fast vi hört på väderlekstjänsten att det skulle bli lugnt hela dagen. Jag bara tackar för ”mormorsräckena” som jag kan”spänna” mig mot när det är hög sjö. Jag kommer ihåg hur det var innan vi monterade dem. Inte kul! Tur att man inte har så lätt för att bli sjösjuk. Jag tittade på Dan och förstod att han tyckte att det var bara för mycket idag igen. Vi hade kommit överrens att var det ”tufft” i dag igen skulle vi vända och gå tillbaka till Utklippan. Vi bestämde att fortsätta en bit till. Vi hade ca 60 sjömil till Bornholm så det var ju minst tio timmar framför oss. Efter någon timme kändes det ganska bra, vi fortsätter. Sjön blev lite bekvämare och vi kunde segla många timmar, men vinden vred sig så naturligtvis fick vi motvind! De sista timmarna gick vi för motor med storseglet som stöd. När vi äntligen såg Bornholm närma sig kändes det som en befrielse då vi visste att vi skulle stanna där flera dagar. Gudhjem, var nog ett av de vackraste jag sett, som en saga. Ett berg med kyrkan i topp och massor av färglada små gulliga hus. Den danska flaggan fladdrade överallt. Vår gästflagga fanns under Styrbors spridare som vi lärt oss. Ja, det var det första ”utlandet” på vår långa färd. Den lilla hamnen var inte som någon annan hamn vi någonsin sett. Stora höga murar, med portar som stängdes vid mycket hårt väder. Här var vi verkligen trygga de dagar vi skulle vara på Bornholm. Vi bestämde oss för att inte byta hamn utan ta bussen runt ön någon dag.  När vi gled in i hamnen var det massor av tyska flaggor överallt. Jag tror att alla båtar var tyska när vi kom in . Barn sprang runt på murarna och pratade tyska. Vi hörde inte danska förrän nästa dag. Vi åt lite, sen kojen! Imorgon blir slappa!

Gudhjem, Danmark 28 juni-2 juli

Dagarna i Gudhjem var avkopplande och sköna. Sommaren hade kommit så vi gick i shorts och t-shirt hela dagarna. Joggade varje morgon längst stranden mot norra hamnen. Slutade varje jogging med att gå uppför det branta berget till bageriet och köpa färska morgonbröd, duscha och äta underbara långfrukostar i en solig sittbrunn. På eftermiddagen andra dagen fick vi två båtar som ”hängde” på vår båt då hamnen hade så få platser. Båda båtarna var faktiskt svenska så vi kunde kommunicera med dem. Vi hade inte varit med om det förut så vi ville var säkra på att de gick framme vid fören när de skulle gå över vår båt. Akten i sitt brunnen där man sitter vill man ju ha lite privat. De undrade nog vilka ”nybörjare” vi var då det är jättevanligt att ”hänga” på varandras båtar både i Danmark såväl som Tyskland. Ja, vi får då lära oss ett och annat under närmaste tiden.

Båten närmast oss var en spritt ny Hanse 47 fotare. Vi fick fin kontakt med ägarna som också var medlemmar i Oceanseglarklubben. Vi hade inte träffat dem förut men vi hade så mycket att prata om att vi bjöds dit kvällen efter till en mycket trevlig ”prata om livet kväll”. Det visade sig att Maria och Björn skulle göra samma Västindienresa 2011 som den vi gjorde nu. Båten var införskaffad mycket för den resan. Båten hade de just hämtat från Tyskland. De hade haft en Hanse förut så de visste att de skulle bli nöjda. Vi satt och verkligen njöt av av allt vi såg. Den var också lättseglad av två personer. De skulle segla iväg nästa morgon till Visby så vi försökte runda av kvällen, men det fanns hela tiden något nytt att prata om. Så är det med långseglare, det finns så mycket att diskutera att det aldrig tar slut. Nästa morgon hjälpte vi dem att kasta loss och vi önskade varandra lycka till! Vi ses säkert längst kusten någon gång eller på OSK.

Ett måste under de dagarna vi var på Bornholm var att digitalsjökorten från Kalmar måste komma med posten . Vi hade fått lov att få paketet till Turistinformationen i Gudhjem, men när de skulle komma var inte säkert. Visst var det fint på Bornholm men vi ville vidare på tisdagen eller senast onsdag till Tyskland. Men det var bara att vänta och ha is i magen.

Vi vill också ha kontakt med våra nära och kära under resan men har konstaterat att ringa och surfa är otroligt dyrt. I Danmark är det ok, men i Tyskland måste vi skärpa till oss om det inte ska bli skyhöga räkningar. Men vi har köpt kontantkort för att ha lite koll. Skall man surfa på nätet kan man ju gå till ett internetcaf´e eller liknande om inte marinan har uppkoppling. Vår egen internetuppkoppling på båten är fruktansvärt dyr. När vi går ut på nätet och ska ha en väderprognos kostar det 60 kr någon minut. Ändå sparar vi sidan och kopplar ner modemet snabbt. Och väderprognoserna är fruktansvärt viktigt för oss. Har vi inte den möjligheten kan vi inte ge oss iväg.

Varje morgon klockan åtta ringer kyrkklockorna i Gudhjem. Nästa gång klockan nio. Första gången trodde vi att det berodde på att det var söndag men det sker varje dag. Vi tog stigen upp på berget till kyrkan en dag. En vidunderlig utsikt mötte oss. Havet, byn, hamnen med alla båtarna så underbart vackert. Kyrkan var inte vacker. Den förra kyrkan eller kapellet som stått på samma plats hade varit gammaldags vitkalkad och passande för byn. Den kyrka som nu stod där var” kall och kantig” i gråhuggen sten. Vi läste att det var en prost som ville ha en ”finare kyrka” hade raserat den gamla vackra och byggt ett ”fult monument” över sig själv. Många i byn hade upprörts, men prostens makt under slutet av 1800-t var så stor att det inte gick att hindra. Altartavlan var från den gamla kyrkan så den var vacker att titta på. Så kan det gå!

Rönne, största staden på Bornholm.

På tisdagen tog vi bussen till Rönne som låg tvärs över ön ca 25 km från Gudhjem. Landskapet vi såg var ängar och åkrar som nästan var skördefärdiga. Vackra danska gårdar som låg som små öar på åkrar och ängar. Vi vandrade först till gästhamnen för att se vad vi missat om vi skulle ha valt den. Den var stor och inte så mysig som i Gudhjem, vi hade valt rätt! Stenhus, rappade hus och tegelhus men inte ett enda trähus såg vi i Rönne. Men så har de ingen skog så det var ju inte konstigt. Men intressant när man börja och titta. I en tobaksaffär där vi skulle köpa gamla hedliga vykort hade de en sidobutik med sprit i massor! Billigt, mycket och inget ”systembolag”. Vi hamnde till sist på det gamla Rådhustorget där vi fick in en fräsch räksallad med gott bröd.

 Väl” hemma” så förstod vi att digitalkorten inte skulle komma förrän på onsdag efter två! Vi fick kontakt med ”postdamen” som lovade att ordna det hela. Jaha, då får det bli onsdag. Men det går ingen nöd på oss vi har det ju bra här.

Väl nere i hamnen såg vi att en liten tysk båt ”hängde” på oss. Lite irriterande då vi inte var på plats när de kom och det fanns massor av andra platser i hamnen. Dan försökte att berätta för den gamla mannen att gå i fören. ”Ich förste nicht” sa mannen hela tiden. Till slut förstod han och vi satte oss att äta. Vi tittade mot den lilla båten och var lite irriterade att bli störda när paret (som det var) skulle upp och ner på vår båt. När vi hade sett det gamla paret ett par dagar kunde man inte annat än beundra dem. De var ca 80 år och inte så rörliga, speciellt kvinnan hade mycket svårt att gå men kämpade med båten och varandra. Mannen stod bakom och ”baxade” upp sin fru upp på vår båt sen upp på den höga stenkajen. Så höll de på.  Vi tittade på den  kärleksfullt välvårdade båten. Allt var genomtänkt och mycket vackert. Till slut ville vi berätta vad vi kände att vi beundrade dem och båten. Ingen av oss kunde ju tyska. Jag hade läst för många år sedan men glömt det mesta. Jag började tyst repetera några fraser. Till sist gav jag mod till mig och började på stapplande tyska förklara att vi tyckte att deras båt var så fin. Paret blev så glad att någon av oss förstod lite tyska så mannen berättade att båten hade de haft 37 år, seglat varje sommar tillsammans och älskat detta båtliv. Vi blev så rörda att se dem när de sedan kastade loss. Jag frågade om jag fick ta ett kort och mannen lyste upp! När de till slut gled ut från hamnen blev jag lite sorgsen för jag förstod att det har nog var en av de sista somrarna de kunde segla.

På eftermiddagen tog vi en promenad och hamnade till slut på ett mysigt cafe`. När vi beställt och skulle sätta oss fick vi se bekanta som satt alldeles bredvid. Det blev en trevlig pratstund och de berättade att de följt oss på hemsidan. De undrade också vad vi gjorde under de långa seglingsfärderna om de inte blev långsamma? Jag kommer inte ihåg vad vi svarade men när vi kom till båten pratade vi om just det. Vad gör vi under 10 timmar ibland 20 timmar eller mer och snart skulle det bli dygn och veckor som seglingarna varade?

Bra fråga. Första timmen är rätt aktiv när allt ska göras klart på däck med fendrar, trossar som ska läggas snyggt. Sen ska storsegel, genuan, och focken upp, trimmas(att de ej står och slår) så de ger bästa fart. Det kan man få hålla på med hela tiden ibland. Och sista timmen när allt ska förberedas för att angöra då det blir det samma igen med trossar och fendrar och segel att göra allt snyggt.

Men däremellan om det är stadig vind och inte så ”guppigt” kan man göra gott att äta och dricka. Läsa eller lyssna på böcker, skriva. Diskutera och utvärdera platser man varit på eller var man ska ta för platser och läsa om dem. Göra Pilates, behövs bara en plats att ligga på sen kan man göra hela gymnastikprogrammet, inget problem. Styrketräning med ”gummiband” går utmärkt!(inget att skylla på att man inte har tid, nu har man gott om tid) Sola, kroppsvård. Men är det svår vind och mycket ”guppigt” så är det svårt med allt för att du inte ska må illa. Då brukar vi vara tysta och bara titta på havet, vågorna (som ändrar sig hela tiden) himlen, molnen, soluppgångar och nedgångar som aldrig är lika. Knaprar på morötter, hårt bröd, nötter eller annat för att inte må illa vid hög sjögång.( Jag har ett tuggummi ”Superpep” som jag tar till om det är som värst. Dan har ett ”plåster” som varar i 72 timmar.) Det är konstigt men vi har aldrig långsamt. Tiden går så snabbt ändå fast det är så många timmar. Men det är som vi säger ”Det är bara att gilla läget” det blir en livsstil. Vi har ju också tänkt få ”tiden att gå långsamt” då livet i ”ekorrhjulet går alldeles för rekordsnabbt!  Vi har ju ett mål också som vi strävar efter, annars hade det varit annorlunda så klart!

När onsdagsmorgonen kom och vi kände oss osäkra om digitalkorten skulle komma och vi skulle komma iväg överhuvudtaget till Tyskland, stod en ung kille på stenkajen och viftade med ett paket. Vad? Klockan nio på morgonen? Vår båt hette ”Sun Chaser” eller hur? Underteckna bara. Det var inte sant! Vi kunde segla iväg tidigare än vi tänkt!

Sen gick allt som en dans. Städa, stuva, studera sjökort, lägga waypoits. Solen sken och väderleksrapporten hade gett oss god förhoppning om fin segling! Iväg kom vi och framför oss väntade ca 100 sjömil ca 20 timmars segling och förhoppningsvis bra vindar till Tyskland. 

 Klockan 00.30  i Lohme, Tyskland

Vågorna var stora och jag skulle ner med storseglet och det var mitt i natten. Jag kände mig lite hysterisk då Dan sa att det fanns ”grynnor” längst inseglingsleden. Det var så mörkt att vi inte såg var vi skulle segla in i hamnen. Två ”ljussignaler” röd och grön lyste men vi såg ingen öppning i det vi trodde var en mur runt hamnen. Jag ställde mig i fören med min lilla pannlampa och försökte se ”grynnorna” och sen var öppningen i var. Vågorna lät så högt att jag bara skrek och pekade för nu så jag en öppning! När vi väl hade kommit in var det helmörkt, någon liten lampa lyste men vi såg väldigt dåligt. Dan var upprörd på sig själv att vår strålkastare inte var kopplad för vi trodde att vi hade tid att fixa den då det fortfarande var ”midsommar ljust” hela dygnet. Jo, tjosan! Här var det kolsvart!

Vi lade till vid den närmaste bryggan långsides och lade ut massor av fendrar och ”spring” då det blåste väldigt mycket. När allt var klart ”kastade” vi oss i kojen och bara njöt av att vi var i trygghet.

Det vi inte visste mitt i natten var att lagt till vid fiskebåtarnas brygga. Jag sa till Dan att vi måste ta en annan plats när vi tidigt på morgonen upptäckte det, men Dan tyckte att det fortfarande blåste så stark att”de får väl komma och säga till”! Så vi gick och lade oss igen för vi var verkligen genomtrötta.

Det bankade på skrovet och Dan ”flög upp”! Jaha, nu kommer de och skäller på oss! Jag kikade förskräckt upp och såg ett ”känt ansikte” utanför. Det var Fredrik och Kristina som hade upptäckt oss när de kom på morgonen. Paret var en av ”avseglarna” på OSK så vi hade mötts några gånger och ”pratat båt”. Nu stod de här trötta men glada att se någon från Sverige för de hade seglat 25 timmar med sin lilla 20 fotare från Bornholm. Och vi som tyckte vi var trötta på 11 timmars segling. (Sanningen var att vi tog till motorn i början när vi fick motvind!) De hade seglat fast de ibland var nere i under 2 knop!

Vi bjöd in dem på fika och vi fick ”ur oss” allt vi kände om segligslivet och även de. ”Tuffa tag” var kontentan, ”ingen dans på rosor”! Kristina var ledsen och ville helst ”hoppa av” efter många kämpiga timmar, dagar och veckor på båten! De hade startat den 17 maj och hade varit ”inblåsta” på Bornholm i 3 veckor. Motorn hade något fel och hon mådde konstant illa hela tiden! Men efter ett tag när även vi berättade allt vad som varit svårt, gått sönder att vi också mådde illa ibland osv. började Kristina att få energin tillbaka och log lite grand. De gick och lade sig att sova några timmar och sen skulle vi träffas igen. Innan de gick till sin båt kom en fiskare och sa åt oss vänligt på tyska(jag förstod!) att vi måste flytta oss. Fredrik och Kristina hjälpte oss att dra båten med tampar bort från fiskebåtarna.

Nein, nein sa ”hafebossen” ”nicht kaart”. Vi såg på varandra, hur ska vi göra nu? Bara jag kunde lite tyska, och det var lite. Ingen på hela marinan kunde engelska. Jag försökte fråga på min dåliga tyska var det fanns någon ”geldautomat”? Nein , nein nicht hier, aber Satsniz hat! Vi var här med båt och skulle ta oss en mil med buss som inte fanns mer idag. Låna cykel? På kontoret där vi stod var det mycket som hände. En dam sprang runt och hämtade olika saker medans hon rörde i en stekpanna som osade av mat. Flugor som surrade runt maten,oss och ”hafebossen” i värmen gav det hela ett komiskt intryck! Damen stannade upp och förstod vårt dilemma sa att ”Hotell Panorama können helfen”

248 trappsteg upp på ett berg besteg vi först. Sen letade vi bland alla hotellen på Lohme. Ja, var det 50 hotel eller kanske mer. Vi hade kommit till ett ”hotelklondicke” för tyskar och amerikanare förstod vi senare. På en stor anslagstavla som satt centralt i ”hotellbyn” såg vi var hotell Panorama låg. Lyxigare har då aldrig jag sett. Kungen och drottningen har det ungefär så kan jag tänka. Vi stod som små barn och viskade. En bastant tyska kom och frågade vad vi ville. Jag fick försöka förklara. Visa? Masterkard? Mitte mit … och så tittade hon på korten och skrapade på bokstäverna som ”stod ut” pekade. Damen som inte kunde någon engelska som vanligt försökte få hjälp av några amerikanare som även kunde tyska. Vi fick vända. Det var så att här, i Lohme tog de inte korten som vi alla fyra varken hade mitt nya Visa eller Dans nya Masterkard från Handelsbanken, de skulle vara släta! Samma gällde Fredrik och Kristina. Vad skulle vi göra?

Tillbaka alla trappstegen och ner till ”hafebossen”. Där stod vi igen i matoset och jag sa”probleem” och lite till om Panoramahotellet. Det hela slutade med att vi inte behövde betala! Vi tog alla ”bossen” i hand och sa ”Danke schön !!!

På kvällen drack vi te tittade vi på filmen ”Att förbereda sig för storm” tillsammans med Fredrik och Kristina. Det blev inte så mycket tittande utan vi pratade mest om allt runt kring vårt mål att segla till Västindien. Fredrik visade oss sin pärm med alla egenhädigt ritade sjökort! Helt otroligt, han hade ritat allt för hand i detalj! Ja, det går hur bra som helst sa Fredrik! Han hade inte bara ritat all sjökort utan båten var praktiskt uttänkt i alla detaljer. Allt fanns på båten med finurliga lösningar. Kristina hade sytt alla signalflaggor och alla världens gästflaggor som de skulle behöva längst vägen! De var endast 23 och 25 år men de lärde oss mycket under våra samtal. Vi kom överrens om att alla människor är varandras läromästare . Det gäller bara att vara ödmjuk och se varandras styrkor. Timmarna gick och vi avslutade kvällen med att gå upp på hamnmuren se på solnedgången och mäta vindarna med Fredriks vindmätare. Vi såg då en man som simmade i de enormt stora vågorna bland stenarna. Folk stod på stranden och bara skakade på huvudet åt det hela. Vi hoppades att han skulle ta sig upp men det såg vi aldrig.

Vi åt frukost tillsammans med Kristina och Fredrik och fortsatte planera tillsammans. Vi hade färska sjöväderrapporter som gjorde oss alla glada. Speciellt Kristina var på ett bra humör och ville nu fortsätta resan. Fredrik kramade om Kristina och lovade att dagens segling skulle vara lugn och fin. Kristina hade också förberett sig med ett ”plåster” kvällen före som Dan tipsade om. De planerade segling till Gedser, Danmark sen Tyskland, Kiel. Så vi kanske möts i Kielkanalen trodde vi.

Vi skulle segla tidigare så Kristina och Fredrik kom för att hjälpa oss ”kasta loss” Kristina sa att hade de inte mött oss igår hade hon hoppat av! Det finns änglar sa hon och log mot oss! Vi ses snart, det lovade vi!

4-6juli till Fehmarn sen Kiel.

Vi skulle göra en segling på 80 distans ca 16 timmar segling. Allt var förberett med mat och fika. Det som var problemet med denna resa var att vi inte hade något digitalt sjökort på denna sträcka utan bara pappersjökort. Men det ska inte vara något problem för vi tar alltid ut kurser och antecknar positioner, men det är bekvämt med att ha allt på plottern också. Dan hade installerat AIS och det var vi tacksamma över för den visar på plottren alla större fartyg, vilket håll de färdas och med vilken fart. Men vi hade datorn med digitalt sjökort så det fick duga. Vi fick väl sticka ner huvudet och kika att allt stämde. Vi fick underbar lugn segling många timmar(vi tänkte på Kristina också)och det fungerade bra med papperskorten. Problemet var att ingen av oss kunde gå och lägga sig då en måste kolla datorn och papperskorten och den andra styra eller ha koll på autopiloten. När vi efter ca 15 timmar var framme vid Fehmarns mariner var de helt fulla! Vi försökte hitta en plats men gav upp! Då sa Dan att vi tar Kiel det är bara 35 distans dit!  Vi är framme ca 13.30! OK! Så gör vi men jag måste sova annars svimmar jag! Jag fick sova en och en halv timme! Det var en lätt sträcka så man klarade av det själv. Sen böt vi och Dan fick sova. När vi var framme vi Kiel hade vi seglat och kört med motor i ett dygn! Väl framme tog vi en plats ytterst på en brygga. När jag hoppade iland var det tjockt med måsskit över hela bryggan! Men det var bara att ta det vi fick för nu skulle vi sova! Vi somnade djupt fast vi hade tyska schlagers i öronen. Det var lördag och marinan hade stor ölfest.

Söndag den 7 juli.

Vi gled ut ur hamnen tidigt på morgonen utan att betala! Fy så gör man inte! Vår ursäkt var att vi inte ens varit iland utan bara ”geggat” i måsskit!  Var det här Kiel? Hur kan en marina se ut på detta sätt?

Vi gick för motor in till ”riktiga” Kiel som låg bara några distanser bort. Då insåg vi att vår AIS var underbar. Det kom fartyg hela tiden. På plottern kunde vi se vilket håll och vilken fart. Jag styrde och fick känna på att ha 4-6 fartyg på gång runt mig som jag skulle ha koll på. När skulle jag över leden och skulle jag hinna. Det är inte lätt att se om man hinner när man har så många stora fartyg runt om sig.

Vi hittade en marina till slut som hade platser. Marinan heter Sportmarina och ligger nära öppningen till Kielkanalen som vi ska ta om ett par dagar.

Vilken Marina! Allt var bra. Personalen, platsen mitt i stan, servicen med allt t.o.m. internet ingick och bara 16 euro! Vi tog en långpromenad till centrum, såg kyrkan, fikade såg på folk . Var detta också Kiel? Förr trodde jag att Kiel var stora skepp, färjetrafik och annat ointressant, men staden Kiel var ju precis tvärt om!

Nu skulle vi vila, bunkra och se till att allt var ok med båten.(Var ett läckage vid rör på toaletten, inte bra!!)

På tisdag skall vi ta Kielkanalen och det känns ”pirrigt” men spännande! Vi ska cykla dit före och se hur de gör, Dan vill ju ha full koll!!!!  

This site is © Copyright DanAnne.se 2008, All Rights Reserved
Steve's free web templates