Loggbok

2008-07-31

17 juli i Den Helder, Holland.

Kanalerna! Det gick ju kanaler härifrån till Amsterdam. Hoppas nu att vår båt inte är för djupgående. Vi måste bara få vila oss från Nordsjön några dagar. Nu börjar vi också förstå varför de som seglat vår färdväg säger att nästa gång skulle de ta kanalerna. Konstigt att man inte frågar mer när de säger så?

Hafenmeister säger att vi ligger på fel brygga. Men när vi säger att en ”kapten” vid flottan låter oss ligga där till lördag är det OK! Vi har ingen lust att ”krångla oss in i pusslet”. Där vi ligger har vi fritt ut ur hamnen.

Staden Den Helder är verkligen som en holländsk stad, kanaler överallt! Vi letar efter en sjöbutik där vi kan köpa ”kanalkort” och en ny konverter(Så vi får el till dator o dyl.) den vi hade har brunnit upp.

Butiken vi hittar har kanalkort med alla kanaler ner till Amsterdam sen Rotterdam. Den unga tjejen kan allt och ger förslag . Jo, vi kan ta kanalerna med vår båt. Hon ger förslag på övernattning i en vacker sjö på halva vägen. De har också en konverter så vi är väldigt nöjda när vi senare sitter på hamnens restaurang och äter en jättegod sallad med bröd och en stor stark!

”Se inte bakåt, se framåt” är vårt måtto! Nu ska vi ha fina dagar på kanalerna!

Vi ser på sjökorten att många broar blir det, men bra två slussar. En sluss i början och en i slutet av kanalerna.

Regnet verkligen öser ner hela tiden. Vi vill tanka diesel men hittar inte tankstället hur vi än letar. Vi t.o.m. fastnar i en kanal men kommer loss då det bara är lera (men rädda hinner vi bli).
Vi slussar första slussen, vi är ju vana sen Göta kanal så det här är en enkel sak för oss! Sen kommer broar, broar och åter broar…”Hallo, this is”Sun Chaser” can you open the bridge please?” Vi använder VHF 18-20 hela tiden. Vi anropar och någon svarar. Alla öppnar snabbt och effektivt. Längst stränderna ligger underbart vackra hus. Bara några centimeterhöga kanter mellan vattnet och husen. Husbåtar, alla med egna lösningar. Ett vattenfolk verkligen, precis som man läst om i alla tider. Nu skulle vi bara åka ca 30 distans till den lilla sjön vi blev rekommenderad Alkmaader. Det var verkligen avkopplande fast regnet öste ner. Vi mötte små motorbåtar men också segelbåtar alla från Holland eller Tyskland. Det kommer nog att dröja innan vi ser den svenska flaggan igen.

Den lilla sjön Alkmaader hade tre marinor, vilken skulle vi ta? På korten stod ej djupen så vi måste chansa. När vi kommit från leden kände vi hur vi stod på botten!!!

Backa! Backa mot leden! Hur ska vi göra? Jag, Anne skriker åt en man som jag ser långt bort på en brygga. ”Can you help us, please!! Mannen viftade med armarna att vi ej skulle komma närmare. Men vilken marina skulle vi då ta? Han viftade igen men insåg att vi inte hörde. Då skrek han VHF 6!! han gick till en båt och vi fick kontakt.

Jo, sjön var mycket grund så mellanmarinan skulle nog gå bra! Dan blev lite nervös och sa att ”Håll kontakten” till mannen. När vi blivit inlotsade till en yttre brygga såg vi på mätaren att djupet var alldeles precis! Men det var inget att oroa sig för det är bara fin lera som man kan köra igenom sa en man som vi mötte. Jaha, hoppas det är så då…

Nu bröt solen fram och vi fick en häligt solig eftermiddag. Vår ”hafenmaister” var toppentrevlig och hjälpte oss med allt vi ville ha hjälp med. Han t.o.m. hämtade diesel i dunkar för det var för grunt att ta sig till tankstället.

Kvällen tillbringade vi på marinaresturangen. Familjen (ett par med sin dotter)som ägde den tog väl hand om oss. God mat, öl och trevliga människor. Alla kunde engelska här i holland, även de äldre. (Så var det inte i Tyskland där bara några yngre kunde engelska.)När vi påpekade det sa holländarna att” vi är ett så litet folk att vi måste..” Vi pratade om Cornelis Wresvijk som de alla visste hade stuckit till Sverige. Han hade haft två ”hitar” i Holland innan. Vi pratade också om ABBA som alla gillade. En fd.pilot bjöd på öl och pratade om 60 tals musiken om olika band som han gillade.

Det var ca.10 distans till Amsterdam. Solen lyste och vi var på ett strålande humör. Vi hade sovit så gott och kände oss utvilade. Stora broar, små broar alla såg olika ut och snart var vi framme vid sista slussen.

I Amsterdam skulle våra vänner Catrin och Karsten från Gävlehamn möta oss. Vi hade planerat att segla tillsammans vecka 30 var vi än var någonstans i Europa. Catrin var överlycklig då hon hade önskat just Amsterdam.

Nu var det lördag och de skulle vara i Amsterdam på måndagen. Tur, för vi skulle städa och stuva om i båten. När vi lämnade Gävle hamn tog vi allt med oss som vi trodde vi behövde. Nu kunde vi sortera och slänga.

”Sixhaven” hade vi blivit rekommenderad av våra båtvänner ”Sohlström” som just lämnat hamnen. Hamnen låg mitt i Amsterdam så det var bara att ta de blå ”sjöbussarna” så var vi mitt i centrum.

Det hade regnat hela söndagen, men det gjorde inget då vi bara hade saker att göra i båten. När sen måndagen kom och vi skulle möta Catrin och Karsten ändrade sig vädret och det blev ”högsommar”.

Söndag kväll med champange, vin, förrätt bruchetta(Dan), ris och heta räkor(Anne) sen färska hallon och grädde, mums! Sedan planering för de kommande dagarna.

Måndagen var planerad för ”göra Amsterdam”. ”Blå sjöbussarna” sen spårvagn till ”Van Gogh museet”. Catrin och Karsten föredrog att flanera medans vi gick på museet. När vi träffades efter någon timme var vi nöjda. Vår slutsats var att Van Gogh är överreklamerad. Han blev ju bara 37 år men det var bara de senare tavlorna som var lite extra. De tidiga var mest ”dåligt målade”. Men det fanns andra tavlor där som vi fastnade för, som var mycket mer imponerande av okända konstnärer. Men det är klart vi är ju inte experter och det var intressant att ha varit där. Tillsammans tog vi en baguette och kaffe på ett cafee´ torg bredvid museet.

För att inte gå bort oss i den stora staden med ca 800 000inv(hela Holland(4,5milj) gick vi bredvid spåren på spårvagn 5 som gick till platsen vi kom från. Kanaler överallt! Folk överallt! Rådhustorget stadens kärna såg ut som alla europeiska rådhustorg. Häst och vagn, skådespelare, gycklare, mänskliga statyer och gamla byggnader.

På kvällen tog jag och Catrin en promenad till ”supermarket Dirk” genom norra Amsterdam. Såg ut som förstäder gör med nationaliteter från hela världen. Nu skulle vi ”bunkra” för några dagars segling.

Lördagen och söndagen hade haft ”gale” varningar i Engelska kanalen, måndagen var riktigt blåsig. Men tisdag då var det dags att segla iväg enligt väderrapporterna. Men vart skulle vi och hur långt?

Tog vi kusten hade vi motvind och måste kryssa men tog vi England skulle vi få fin segling. Till Dover eller ändå bättre Portsmuth. Då hade vi kommit en bra bit på väg. Men inget översiktkort!!? Och nu var det kväll. Vi gör ett, sade vi entusiastiskt! Sagt och gjort. Dan kopierade från datorn, Karsten klippte och Catrin klistrade med tejp. Många A4 papper och tejpbitar blev det. Ett stort fint översiktskort som var helt OK tyckte vi alla. Där skulle vi under resan markera var vi var och vilket klockslag ifall plottern slutade fungera.

Vi lämnade Amsterdam klockan 10 på onsdagen den 23 juli.

Vi visste att det inte var helt lätt att ge sig av från hamnen. Det var som ett pussel. Det var packat med båtar. Skulle en ut måsta alla kontaktas för att kunna gå ut. Dagen innan hade en båt kört på en annan i villervallan så polisen var där och förhörde. Men idag skulle det gå bra. Dan hade berättat för grannbåtarna att vi skulle iväg så alla verkade beredda hoppades vi. Och som vi trodde kvart i 10 var det aktivitet runt oss. De var väl rädda att bli påkörda!!

Allt gick som smort, ut kom vi och nu skulle vi genom den sista Nordsjökanalen och slussen sen var vi ute i de fria vattnen. Först skulle vi tanka. Vi hittade en ”sjömack” till sist och en ”käck tjej” började tanka. Vi pratade om allt, mest om det fantastiskt fina vädret som äntligen hade kommit.

Chocken kom när hon sa att de inte tog VISA! Vi hade inte så det skulle räcka i chash. Vad skulle vi göra? Då kommer en yngling i 18-19 års åldern med tatueringar på båda armarna och en ”cigg” i mungipan!”I can drive you, my car is over there” Vad skulle jag göra? ”Catrin, häng på” sa jag.

Vi satt i den lilla sportiga BMW och lät oss skjutsas till den närmaste ”bank”. Men vad snäll du är, sa vi och menade det verkligen!

På banken visade jag mitt VISA kort och den buttra damen sa att det kunde de inte ta! Jag bad om hjälp, vi måste ha pengar nu, för folk satt och väntade på oss överallt. Med butter min sa hon åt en annan som satt på banken. Nu blev det annan ton” VISA is a worldwide card” sa hon och vi fick ut pengar på en gång! Den ”buttra” såg vi inte skymten av!(Tur det för då hade jag sagt något spydigt)

Ynglingen satt och väntade. Vi hoppade in och nu på väg till båten trodde vi. Vi hann ett kvarter då stoppade polisen oss! Pekade på Catrin som satt utan bälte i bak (Hon hade hjälpt mig med mitt men inte hittat i bak till sig själv) 90 euro(ca 900kr) är böter sa polisen! Och ynglingen som hade hastigt skjutsat oss hade glömt körkortet! 60 euro i böter för det! Värmen var så vidrig i bilen, svetten rann i ansiktet så det droppade från nästippen. Herre gud vad är det frågan om? Vi som bara hade pengar till diesel.

Ynglingen pratade hollänska hela tiden och försökte förklara situationen. Jag försökte också men det var redan avgjort och skrivet!

Det hela slutade med att Catrin fick en ”varning” och slapp böter. Tack ! Ynglingen gav vi 40 euro(400kr) fast han inte ville ta emot, (en vardagshjälte)! 20euro fick han då betala själv. Vi slapp undan bra i varje fall, 500kr plus!

Grabbarna hade varit oroliga när de såg bakdelen på BMW glida iväg med oss, men andades ut när de efter alltför lång tid fick se oss komma tillbaka. Vi betalade dieseln och på vägen såg vi ”yngligen” på sin båt.( som vi visste att han renoverade och bodde på) Undrar vad han tänkte då han vinkade glatt åt oss.

Sista slussen innan Nordsjön var Ijmjuden, sen satte vi kurs mot Dover. Vi visste att skulle vi ha en bra segling skulle vi fortsätta till Portsmuth ca 48 timmars segling. Och nu var vi fyra så det skulle underlätta otroligt mycket att få koppla av och sova i pass.

Catrin hade också fått sjösjukeplåster för hon var orolig att bli sjösjuk. Karsten och Catrin hade en egen ”fiskeskuta” hemma i Gävle som de bodde året om i. Förra sommaren var de till Bornholm med sin båt. Då båten hade krängt mycket vid de stora vågorna hade Catrin blivit riktigt sjösjuk. Vi tröstade och sa att plåstret hjälper!

Första natten tog Karsten och Catrin ”vakten” från 22-04. Vi tog 04-08, sen tog vi tillsammans. Ingen var sjösjuk. Seglen hade Dan och Karsten ”spirat ut” så båten seglade nästan hela tiden i ca 5-8 knop.

Catrin och jag tog hand om all mat, då grabbarna fixade med resten. Ja, det var Catrin som fixade maten hela färden. Gott blev det med alla härliga ”grytor” och ”soppor”. Catrin var en riktig ”sjöbuse” hon kunde gå ner och upp i kabyssen hur som helst. När jag började ”känna av” lite tog hon genast över! Karsten blev sällan sjösjuk!

Andra natten tog vi samma pass som natten innan. När vi kom upp vid 04 hade ett fartyg ropat upp vårt och undrat vilken kurs vi hade? Catrin hade svarat att vi fortsätter kursen som vi lagt ut! Då hade fartyget lagt om kursen och gått bakom oss. Vi pratar om enorma fartyg! Nu gillade Catrin och Karsten vår AIS på båten, vem skulle inte det mitt i kolsvarta natten?(Där ser vi hur snabbt fartyget går och vilket håll, namn, destination)

Fredagen den 25 juli var vi framme i Portsmuth, England.

Vilken segling! Äntligen har vi fått en kanonsegling och superfint väder! Turen kom med Catrin och Karsten. Det bådar gott för de ska segla med oss över Atlanten den 23nov.

När vi glider in till Portsmuth kommer en liten ”ettrig motorbåt” med lika ettriga ”gubbar” Vi ska åka till vänster ej till höger i leden!!! De ropar att vi ska följa dem! Jaha, visst ja vi är i England!

Hasle Marina heter vår marina . En verkligen fin marina med flytbryggor och all service.

Dagarna i Portsmuth är härliga med sightseeing öl och ”fish and chips” trevliga stunder i sittbrunnen med mat öl och vin och många skratt. Jag tvättar, vi städar båten . Dan och Karsten monterar en bygel på masten för kommande seglingar då vi ska ”spira” ut seglen. Vi får vara med en helg då Portsmuth har Navy days. Det är karnevaler, evenemang i staden och flyguppvisningar som ”heter duga”. Vi tittar upp mot himlen och ser flygplansuppvisningar med de engelska färgerna på parkett. Sista dagen då Catrin och Karsten ska resa hem går vi en långpromenad genom typiska engelska förorter till en badstrand. Värmen steker oss och vi hittar björbärsnår med nästan färdiga bär, mums.  När vi är framme är det underbart att hoppa i det ”blå”. Viken är som en lagun där segelbåtar ligger och guppar. Mitt emot ligger ön Isle of White.

Söndagen den 27 juli sista dagen i Portsmuth.

Det är sorgligt att ta farväl efter så fina dagar. Catrin och Karsten tar bussen till London och sen flyg till Arlanda. Men vi vet att vi snart ska ses igen, den 19 november!!

Vi, Dan och jag ska besluta om vi seglar i kväll eller imorgon? Vi har redan fått prognos att en ”storm” är på väg hit till denna del. Ska vi vänta ut eller försöka komma bort härifrån?

När klockan är nio kastar vi loss från Portsmuth. Solen börjar redan gå ner. Vi diskuterar om vi ska hinna över Engelska kanalen innan ovädret? Vi ska segla ca 90 distans (ca 15 tim )så det är inte så långt som vi tänkte från början. Då var det Brest vi siktade på. Vi känner oss oroliga men tiden går och det är fortfarande lugnt efter många timmar. Jag lägger mig att sova ett par timmar. Tror inte jag ska somna men vaknar upp när Dan väcker mig. Han har ”nickat till” flera gånger. Natten är kolsvart med stjärnklar himmel. Ankrade fartyg ligger och lyser längst kusten. Jag fryser och tar en filt om benen. Kollar vilka fartyg som finns runt oss. Tyska, Ryska, Engelska ja från alla nationaliteter. Jag har en bra deckare som jag läser mellan ”koll på plottern och kika runt åt alla håll” . Kollar, ett fartyg går parallet med oss och ska korsa ”vår väg”. Jag ser på plotterns AIS att det går fort och ska hinna före oss. Men det är så läskigt för i natten känns det som om vi ska kollidera, de är så nära (ja, jag vet att de är långt bort men synen förvillas i mörkret) Tänk om AIS visar fel?

Jag väcker Dan. Yrvaket tittar han på plottern sen ut i natten. Var inte orolig den går före oss! Väck mig igen om du är osäker.

Jag låter Dan sova längre än vi sagt för nu ska jag ha is i magen . Det verkar som om skeppen har en kurslinje bredvid oss. Jag väcker inte Dan vid nästa fartyg och inte heller vid nästa. Jag fixar det nu och förresten så börjar solen gå upp. Allt blir mycket lättare med ljus och värme.

När vi ser Franska kusten känns det underbart! Ingen ”storm” har hunnit upp oss. Cherbourg ligger framför oss . Det är morgon och vi ser segelbåtar segla ut från hamnen. Men vad spännande, ny plats vi aldrig varit på. Ikväll ska vi dricka franskt vin, äta painriche och franska ostar.

This site is © Copyright DanAnne.se 2008, All Rights Reserved
Steve's free web templates