Fredagen den 8 augusti- fredagen den 15 augusti 2008.

Jersey den andra canalön utanför den franska kusten.

Vi hade inte blivit ett dugg ”sjösjuka” fast det var ”gammelvågor” som alltid är värst. Bara det kändes som en framgång för oss båda. Vi hade seglat ihop med ”Hunza” hela vägen och det kändes verkligen roligt. Vi vinkade till varandra när vi kom nära varandra och tog bilder på varandras båtar. Vågorna var så stora att vi ”försvann” ibland i dalarna. Men solen sken, vi mådde bra och vi seglade, ingen motvind!

Varje gång vi kommer till en ny hamn ser platsen så liten ut, ser vi några master överhuvudtaget? Man undrar om det ens finns en liten hamn längst där inne i viken. Kommer man närmare visar det alltid sig att det finns den hamnen och massor av andra när man lär känna platsen bättre. Precis så kände vi när vi kom in i Jersey. Vi tänkte först lägga oss för ankar men då vi läste ”vår bibel” Reeds stod det att just den viken var mycket farlig att ankra vid. Så det fick bli en marina igen. Guernsey hade kostat 23 pund per natt (ca 250kr) och lika blev det här. Nu fick vi en del för pengarna när det gällde service så det jämnade alltid ut sig i slutändan. Men helst vill man ju ligga gratis med tanke på att sparkassan inte skulle räcka i evighet.

Platserna var alltid så vackra när man kom från havet. Alltid lika hänförd över att det fanns så speciella ställen.

Nu var det Jersey, ännu en vacker ö som låg och glittrade i havet. Vi kom med tidvattenströmmarna som vi hade ”passat in”. Vi försökte ta oss in i inre hamnen och men såg att det var fullt. Utanför kunde vi ligga så vi valde en stor fiskebåt och ”Hunza lade sig utanpå oss. Murarna var 14 m höga och vi låg vid pontoner som flöt upp och ned med tidvattnet som här var ibland 8m. Här var vi trygga för både stormar och tidvatten.

Grannbåten som var den stora ombyggda fiskebåten bjöd oss och Göran och Ylva in på kvällen på en ”drink”. Innan vi skulle dit bjöd vi Ylva och Göran på middag. Det kändes så roligt att bjuda dem då de varit så hjälpsamma med allt under de dagar vi varit tillsammans. Att gå på nya ställen och handla mat är också intressant, vi hade hittat en butik som passade oss. Billigt och ung personal och så hade de massor av vegetariska produkter. Under veckan lärde vi känna en kille från Litauen och en från Polen som vi blev ”tjenis” med .

Mycket är lika men det är en del smaker får man får vänja sig med som Jerseys yougurt, annorlunda men jättegod. Vi fick ihop till en trerätters. Gorgonzola med melon, pepprad makrill med kokt potatis och Catrins ”vitlökssås”. Efterrätt björnbär, jordgubbar och grädde! Gissa om alla var nöjda? Kvällen på fiskebåten var trevlig och ”skrattig” de gillade också ”Cleese” så vi hade samma humor och allt blev så självklart och enkelt. Vi hoppade över relingen vid halv tvåtiden på natten, nära ”hem”.

Alltid på en ny plats är man nyfiken på vad som finns att titta på. Ylva var suverän på att ”smida planer”. Redan andra dagen hade hon ett fullt program. Ville vi följa med? Göran skulle redigera film hela dagen så han skulle vara kvar på båten. Okey, vi följer med!

Det var en gedigen tripp på ön hon hade planerat. Men varsin cykel, packning och karta var vi beredda på ett härligt äventyr. Vi skulle besöka ”Wartunnels” från tyska ockupationstiden, lavendelodlingar, Jerseys berg och kullar, snäckformationer och mycket mer.

”Wartunnels” var intressant då man fick vandra i dessa tunnlar som tyskarna hade byggt med hjälp av judar och andra krigsfångar. Tunnlarna var ett sjukhus för sårade i kriget. Allt var mycket pedagogiskt uppbyggt och man förstår vad det ”Jerseyska” folket hade fått lida under andra världskriget.

Vi cyklade genom vackra landsvägar med böljande grönskande landskap. Vi var tvungna att stanna flera gånger då vi (jag och Ylva) måste ta kort av den vackra vyn. Det var branta vägar som vi var tvungna att gå uppför, nedför var vi rädda att inte komma ihåg att vi inte hade fotbroms! Dan påminde oss hela tiden då vi bara tittade på utsikten och skulle ta kort.

Lavendelodlingen var också intressant och vacker. Där satt vi i en doftande lavendelberså med porlande vatten från en damm och bara njöt och pustade ut.

Vi skulle bara titta på en sak till sen skulle vi hem till båten. Vägarna gick nu bara nedför och vi var lite trötta av dagens härliga åktur. Nedför en backe hände det som inte får hända, Ylva glömde bort att hon inte hade fotbroms. Hon ramlade och fick styrstången i magen. När hon låg på vägen var hon bara arg för att hon glömt bort att hon inte hade fotbroms, ett ögonblicksverk!!!

Ambulansen som några vänliga förbipasserande hjälpte oss att ringa efter kom och hämtade Ylva som nu hade jätteont och bara låg och kved. Cykeln tog ambulanspersonalen snällt nog så vi slapp ha tre cyklar. Vi lovade Ylva att komma så fort vi kunde efter till sjukhuset, då hon såg lite rädd och vilsen ut. Det kommer att gå bra sa Dan som visste vad ont det gjorde med spräckta revben. Det läker fort!

Kvällen ägnade vi oss åt att sitta och vänta på att Ylva i Jerseys sjukhus skulle ”skrivas ut”. Tilläggas bör att personalen var underbar inte bara mot Ylva utan även mot oss som sprang ut och in och störde hela tiden. Hon hade haft tur med endast en spricka i revbenen. Hon skickades hem med värktabletter, men de sade att hon säkert skulle ha ont en tid framöver. Spelar ingen roll sa Ylva, bara jag får segla, det är mitt liv nu!!!

Dagarna i Jersey var avslappnande för första gången på resan. De två månader som gått hade varit lite mer stressiga. Vi ”joggade”, tvättade, handlade,” kollade väder ” fikade och promenerade som vanligt. En dag klättrade vi upp till ett ”Fort” som låg högt över hela staden. Fortet som varit ett viktigt komplement till den gamla” borgen” ute vid havet hade de använt till praktiska ändamål som ”lekpalats” för barn, motionspalats för alla slags motionsformer. Smart att hålla en kulturbyggnad vid liv på detta sätt.

 Vi besökte på nervägen en vacker katolsk kyrka och fick vara med om en ”mässa”. Prästen blev ”full i skratt” när han hela tiden överröstades av den starka vinden som ”ylade” i kyrknocken. Han sa några ord om det stormiga havet och vi tänkte att måtte havet lugna sig snart. På slutet förstod vi att mässan var till för en ”John”. Makan satt bredvid oss förstod vi senare, hon hade gråtit hela tiden, alla kramade henne när ”mässan” var slut. Vi kramade henne också förstås och det kändes helt naturligt, alla var en del av mässan! Sen gick vi till vår ”stampub” som vi besökt några gånger och tog en öl.

Kvällen efter ville jag se ”Mama mia” med Merial Streep, jag visste att det var en musical men hade hört att skådespelarna sjöng riktigt bra. Dan var inte så sugen och Ylva och Göran hade inte heller någon lust. Jag övertalade Dan och efteråt så var han glad att vi såg de tillsammans, för miljön var helt underbar, från en grekisk ö och Stellan Skarsgård seglade en segelbåt som såg ut precis som ”Hunza” med svenska flaggan. Vi skrattade hela tiden för den var patetisk men hade många humoristiska inslag och helt underbar som bara en musical kan vara!!! Vi pratade svenska emellanåt och en dam sa när vi gick ut och pekade på oss ”I think they are Swedish” Då var jag faktiskt stolt Annars är det inte många som vet vad Sverige ligger eller är för något. Vi har endast varit två båtar här på Jersey med svensk flagga. När jag frågade en ung kille på marinan om han visste var Sverige låg svarade han ” No, but I think it is near Estonia?” Kul för mig att han visste var Estland låg (De hade haft estniska seglare där som skänkt en estnisk flagga och varit supertrevliga!) Men hur den svenska flaggan såg ut visste han inte förrän vi visade på!

Jersey hade under dagarna vi var där förberett en ”Flowerbattle”(Blomsterfestival). Den fick vi vara med om den sista dagen i Jersey.

Vinden hade varit mycket kraftig under veckan. Sand hade blåst upp på hela strandpromenaden. När vi ”joggade” dagen innan gick det ej att ta strandrundan. Vi sprang upp mot husen som skydd för att inte få sand i munnen. Ingen gick på stranden, det var helt tomt. En kvinna på ”tvätten” berättade för mig dagarna innan att vid ”Flowerbattle” är det alltid soligt, varmt och lugnt!

Och som i ett ”trollslag” när dagen var inne för den stora ”blomdagen” var det stilla på havet och allt var lugnt. Alla människor solade, badade och bara njöt! T.o.m. det stora ”Pariserhjulet” var igång som stått stilla flera dagar. Dan och jag filmade och åkte ”The Eye” som pariserhjulet kallades här. Det var mäktigt att så högt se hela Jersey från ovan. Vi såg också hur ”Blomfestivalen” var i full gång med orkestrar, blomstervagnar och fyrverkerier.

Ja, nu var det dags att segla vidare! Kvällen innan avfärd ägnades åt att tolka alla väderprognoser! Det var fortfarande lågtryck som pressade på mot Biscaya, ett lågtryck med stormstyrka hårdare än förut, men vi kanske skulle hinna en liten bit till Brest vid bra väder kanske hela vägen. Jo, vi skulle försöka! Det fanns inte många ”nödhamnar” men till första skulle vi hinna, men sen? Skulle det alltid vara så här eller skulle det bli lugnare och rätta vindar efter Biscaya som Göran sa. Jag väljer att lita på Göran.

Diesel skulle vi tanka så vi hade fullt om det skulle bli en ”längre” färd. Vid sjömacken såg jag att dieseln kostade ca 7 svenska kronor litern (annars var det 14 kr som hemma, i de flesta länder vi varit i). Mannen vid macken sa att de hade ju inga skatter på Jersey men de hade ändå fått höjt med det dubbla från förra året. Trodde ni att vi hade tomma tankar nu när det var så billigt? Nej, både ”Hunza” och vi hade nästan fullt! Vi ”pressade” i några liter sen iväg.

Solen lyste och det var bra vindar men inte så kraftiga. Vi satte storsegel (utan rev) och fock. Vi hade ca 145 sjömil till Brest och till det ställe som vi hade tänkt ankra La Palue på var det ca 100sjömil. Det kändes som om detta var en segling direkt till Brest!

Vi seglade förbi den franska kusten som nu var Bretagne. Den del av Frankrike som var mest ”oländig” sjövägen. Inget sjöfolk ville gå in här då tidvattnet och strömmarna var rent ut sagt ”läskiga” när folk pratade om kusten. Men så här från ”håll” var det så vackert med alla vita hus, kyrkor och borgar. Vi satt med kikaren och bara sa ”kolla va` fint!

Allt kändes bara så underbart! Vi tog av oss då värmen var ”Medelhavslik”. Vi solade, njöt, läste och lagade mat!(pannkakor!) Det hade vi inte gjort sen vi seglade med Catrin och Karsten, Amsterdam- Portsmouth som var en tvådygnsegling.

Vi hade startat vid 8 tiden på morgonen och timmarna fram mot kvällen gick fort. Vi niotiden på kvällen såg vi ett enormt svart moln mot horisonten, det hade börjat komma andra vågor så vi förstod att det var något på gång i vädret. När det började blåsa upp rejält till 15-16 m/sek från 7-8 som vi haft före var det” behagliga ” som bortblåst. Vi visste från väderleksrapporterna att det skulle bli oväder men inte så snart(som vanligt!) Ovädret skulle komma närmare Brest och då skulle vi hinna till vårt La Palue. Nu hade vi bara hunnit ca 60 distans så vi hade inget ställe att ta till i dessa vatten. Hela Bretagne var lågland så vi visste att vi inte skulle komma in någonstans.

Skulle vi fortsätta eller kolla om det fanns något ändå? Dan började koncentrerat söka efter nödhamn ”ifall ifall”.

”Hunza”, ”Hunza”, ”Sun Chaser” här!   ”Hunza” hör Görans röst i VHF en. Göran bekräftade att ovädret var på gång så vi måste gå in någonstans innan mörkret föll annars skulle det bli farligt med alla strömmar och lågvatten.

Dan kollade tidvatten på ”plottern” och Göran kollade ”bibeln” Reeds. Jo, det fanns ett litet ankringsställe rakt in men vi måste vara försiktiga med tidvattnet och strömmarna som var mycket kraftiga just här i dessa vatten.

Vi ankrade i mörkret vid ett svart ”berg”. Vi såg några ljusslingor mot fastlandet så vi förstod att det måste finnas en liten by intill.

Jag stod i fören och försökte se så mycket det gick i mörkret. Upptäckte massor av ”fiskenät” med ”rosa bollar” överallt! Herregud! Det kunde gått illa om näten gått in i propellern! Vi varnade ”Hunza” som höll på att gå rakt in i ett nytt nät. Hur kan de rekommendera ett ankringsställe som är fullt av nät?

Vi ankrade och fick till sist fast ankaret så pass att vi kände oss relativt trygga, vi hade ju också ankarvakt på ”plottern”. Dan litade inte på att vi båda kunde sova utan tog första vakten på fyra timmar. ”Hunza” gjorde likaså. Jag somnade ”vaggande” som i en vattensäng med vindgeneratorn vinande i den nu kraftiga vinden. Sova fyra timmar, härligt!

Jag satt i mörkret och läste ”Påven Johanna” med pannlampa och drack ”Coca Cola”(för att hålla mig vaken) det var Dans tur att sova. Jag kollade ut, kollade plottern omvartannat för båten for fram och tillbaka i vinden. Klockan var sex på morgonen och jag fick en ”ljussignal” i ansiktet! Det var ”Hunza” som ville något. Jag signalerade med vår strålkastare tillbaka.

Jag väckte Dan som snabbt kom upp och vi fick kontakt med Göran. När jag hade sovit hade de ”hittat” en hamn som vi kunde komma in i en viss tid annars var den stängd! Den är öppen mellan 7-8 på morgonen då det var högvatten. Nu var klockan halv sju men det var en bit in så det är bråttom!

När inte ”Hunza” kom och vi ”cirkulerade” för att invänta henne förstod vi att de hade problem! Jo, de hade inte fått upp ankaret och nu stod de och försökte få upp det ”för hand”. Vi kom närmare och föreslog att komma ombord för att hjälpa. Nej, de skulle klara sig .

Jag såg Ylva ”pumpa upp” ankaret och Göran drog i kättingen! Hur skulle Ylva känna sig imorgon med brutet revben? Göran hade också besvär med ryggen så det här var onödigt!

Efter en halvtimme såg vi ankaret komma på plats och vi tog ”full fart” mot den lilla hamnen.

Bakom oss såg vi hela himlen färgas röd. Vi hade lärt oss av Göran att ” Red Sunrise in the morning is a sailors warning” ”Red sun in the night is a sailors delight”.

Skynda, skynda annars stängs hamnen….

Vi kom in och såg att lamporna var gröna! Men var skulle vi in? Vi såg gula kors på höga störar som var grundtecken det visste vi, var det mellan där kanske? Då såg vi ”Hunza” gira till ett torn med en smal ingång, en man i tornet vinkade in oss med bestämd hand.

Vi hittade en ytterbrygga där vi kunde lägga till. Fast vi var långt inne i hamnen blåste det så vi hade fullt sjå att få båten dit vi ville. När vi svettiga tittade oss omkring såg vi att detta var ”ingen liten by” och ”ingen liten hamn”. Hamnen var stor och det fanns massor av båtar runt oss. Hela hamnen var stor som en sjö och runt vår båt var det massor av vatten. I tornet såg vi vakten och det var ju lite ovanligt att ha en vakt i ett torn. Och de långa gula störarna med kors vad betydde de egentligen? Varför stod de som de gjorde? Vi fattade ingenting!

Men vi skulle få en chock när vi vaknade och skulle förstå!