Frankrike, Bretange, Perros-Guirec. Lördag den 16 augusti 2008.

Vi vaknade vid 12 tiden eftersom natten varit helt hysterisk men även morgonen. Vi tittade ut och fick en chock! Allt vatten därifrån vi kommit var borta. Vi låg nu i en ”bassäng” med de båtar som låg innanför en hög mur. Utanför låg båtar på ”botten”. Fiskebåtar ”hängde” på murarna och andra båtar stod på ”stöttor”.

Hade vi gått in mellan de ”gula korsen på pinnar” hade vi brakat rakt in i en stenmur och vår båt hade varit ”fenito”! Nu förstod vi varför ”vakten” i tornet hade varit så bestämd och vinkat in oss mot det trånga ”passager” i muren. Det stod att passagen var 6m i ”Reeds” bred men vi kom knappt in och vår båt är 4m bred. Men, men, synen är ofta förvrängd. Det gäller också när vi ska under broar som vi vet är höga nog, alltså över 17m som vår mast är. Vi tittar uppåt och är rädda att den ska slå i fast det står 33m på sjökortet!

Under dagarna som följde var ”semester” igen. Så är det ofta. Tuffa tag några dagar sen bara underbart! Det är väl det som lockar att ha båda ingredienserna. Okey, tuffa tag är det kanske inte många som vill utsätta sig för men eftersom gränserna för tufft ”tänjs” ut hela tiden så blir allt lättare efter varje segling.

Perros-Guirec ligger i provinsen Bretagne. Och att vi var i Frankrike kunde man inte missta. Husen och gårdarna som var av sten överallt var ”gammeldags” vackra med blomster överallt. Byn eller rättare sagt de tre byarna låg på ett berg med havet och hamnen nedanför. Torget låg uppe på berget med kyrkan mitt i byn med fullt av små butiker och cafe`er som var ”genuint franskt”. Vi drack vin, espresso i små koppar som sig bör och det smakar så gott i Frankrike men inte hemma, konstigt. Vi har blivit förtjusta i de franska cre`psen (pannkakor) men olika stuvningar ostar och grönsaker. Crepseri`er fanns det flera stycken av i ”Byn” och även chokladeri`er som man bara måste kika in och nosa och köpa lite i.

Dagarna var också fyllda av båtvård, kontakt via ”skype” med våra nära och kära och annat men ofta träffade vi Ylva och Göran som nu började kännas som vår ”familj”. Varje dag gick vi igenom vädret, kommande hamnar men framförallt den resa vi hade framför oss det ”skrämmande Biscaya” som skulle bli fyra(4) dygn! Göran som varit kapten hade mycket att berätta eftersom han åkt den sträckan med lastfartyg många gånger. Men på ett stort fartyg är man trygg jämfört med en liten segelbåt sa han ofta(höjdskillnad 20m).

Andra dagen såg vi en ”svensk flagga” på en båt och det var inte ”Hunza”. Vi gick naturligtvis fram och blev inbjudna till båten som heter ”Långben”! Kvällen blev mycket lyckad då vi hade en del gemensamt…. Vin och ost och trevliga människor är en bra ingrediens men att ha samma intresse är ”upphöjt till det oändliga”. Vi som är ”noviser” när det gäller segling fick träffa ett par ”som varit med”. Dan blev helt ”lyrisk” när han hörde att de träffat ”Papa Blondie” under 80-talet i Australien. Helt otroligt, här läser Dan om en händelse i boken om ”Papa Blondie” när han är i Cocos Keeling en ö- grupp utanför Australien, nästan samma dag träffar vi dessa människor i verkligheten!

 Karin och Bosse hade seglat sen 1975! Alltså 33år! Och flera gånger runt jorden. De hade också haft småbarn(3 åring!) med under första jordenruntresan som varade 4 år. När sonen började skolan och alla barnen skulle rita av sitt hus, ritade han en båt!

Vår” Sun Chaser” har nästan ”allt” på båten i tekniskt hänseende eftersom Dan är teknisk intresserad men också för vår trygghet då vi seglat endast 6år!

”Långben” som var en vacker, lång smal snabbseglande båt hade inget av dessa finesser, inte ens kylskåp!(Is togs från hamnar och höll i en vecka). Det är skillnaden mellan lång gedigen erfarenhet och den vi har. Vi måste kompensera med det vi kan och just tekniskt är ju för oss perfekt!

Vi ”Hunza”, ”Långben” och ”Sun Chaser” träffades varje dag i vår båt då den var störst, sa Bosse. Vilka vänner vi hade fått på färden, inga ”dunungar” på havet någon av dem, jämfört med oss!

Nu fick vi höra om många upplevelser Bosse och Karin haft under sina resor. Karin berättade att de gånger hon seglat över Biscaya har det varit fantastiskt fint väder då de badat och suttit och ätit vid sittbrunnen helt lugnt! Tänk om det var sant och inte alla ”skräckhistorier” man hört om ”Bukten”.

Vi skojade också om att vi hade frågestund ”Fråga Bo” men Bosse tycket hela tiden att det inte var så märkvärdigt, vi kunde ju lyssna på råd, men alla får göra som den vill till slut, tyckte han.

Beslutat att välja rätt dag att ge sig iväg över Biscaya pratade vi om en del. Väderleksrapporter från alla ”vädersiter” på internet beaktades. Lågtrycken hade hela tiden pressats på så det hade varit jobbiga seglingar hela vägen hit. Bosse och Karin hade aldrig varit med om att det tagit så lång tid att segla från Sverige. Förra sommaren hade också varit så här men inte före den. Men Bosse lovade oss att fram till Brest var 95 % av de ”jobbiga” seglingarna över sen blir det bara bättre. Tänk att ha träffat så kloka människor. Jag väljer att lyssna på dem, annars tar ”skräcken” över och då är det bara att ta flyget hem!

Nu var det ett högtryck över Biscaya äntligen. Var det sant? Var högtrycket där de ska vara denna period? Ja, imorgon sticker vi!

Bunkra mat och dryck kolla att allt är ok med båten, tanka så allt är klart för morgondagen, det kan bli mycket motorgång. Det kan ju bli stiltje över Biscaya.

Klockan 9.00 vid högvatten ger vi oss i väg från Perros-Guirec. Vi ser att det är tyst vid ”Långben” så vi tror att de sover. Nej, de är och duschar. ”Hunza” och ”Sun Chaser” är ”på gång” så vi ropar till ”Långben att ”Vi ses snart”. Vi visste att ”Långben” var som en snabb hingst jämfört med ”Sun Chaser” som då är som en Ardenner. Så de skulle hinna upp oss snabbt!

Är det sant? Beslutet att inte ens gå in vid Brest i Frankrike innan man går över Biscaya till Spanien som de flesta seglare gör, kändes både skönt men lite ”pirrigt”. Nu hade vi ju ”Hunza” och en liten stund ”Långben” med oss men vi visste att havet är stort och om det blir tufft väder kan man ändå inte hjälpa den andre, man har det ”fullt upp själv”! Och det kommer att bli 350 distans minst 4 dygn!

Upp med seglen, styr mot Spanien! Nu ska vi möta Biscaya!!!!