Ribadeo,Galicien i Norra Spanien 25- 29 augusti 2008
Vi var lite”darriga”när vi steg iland efter 4 dygn på havet. Lyckan att ha tagit steget över Biscaya kändes i hela kroppen både fysiskt men mycket psykiskt. Vi var nöjda att vi inte hade fortsatt till La Coruna. Här kunde vi vila ut och ”begrunda” resan över Biscaya.
Dan och jag pratar mycket om det vi varit med om efteråt. Det händer saker på havet som man inte kan ta upp precis då utan måste ”kämpa på” och ta det senare. Vad som än händer så måste man ”dra åt samma håll” och inte fundera för mycket. Lita på att den andra i alla situationer. Då vi är bara två är det ändå viktigare. Det ska verkligen bli skönt att få vara fyra över Atlanten, men det visste vi från början att det skulle vara svårt att bara vara två under minst tre veckors överfart till Karibien, det går men det är både roligare och säkrare då man delar allt på fyra.
När vi steg iland träffade vi Ellen från ”The Ark”. Hur kunde vi träffa dem på samma ställe som vi bara tog för att vindarna förde oss hit? Jag såg att det var 57 ställen att välja på från Franska kusten till la Coruna i Spanien och så träffas vi här. Vi blev så glada att träffa familjen som hade kommit bara några timmar före oss! Det är alltid roligt att diskutera båtlivet med de som har samma mål.
Efter att ha stått i duschen mycket längre än annars (det behövdes) och gjort oss i ordning gick vi till marinans egen restaurang som serverade oss precis det vi ville ha. Pommes frites i en stor skål, ketchup, sallad med massor av grönsaker även färsk sparris, ost med eget bakat bröd och varsin stor kall öl! Vi var hungriga som ”vargar” och jag satt med blött hår. Vilken syn! Ett ”fint par” som drack en drink alldeles bredvid oss kunde inte sluta stirra på oss! Det var ju inte konstigt att de stirrade, vi åt ju med fingrarna och det var det godaste vi ätit på länge ….
Vi sov länge den andra dagen i Ribadeo. När vi tittade ut fick vi sett underbart landskap. Höga berg och hus som ”klättrade” upp längst bergen. Massor av segelbåtar var ute på ”fjärden” och ”galiciska” båtar puttrade ut med människor som skulle ut eller in i hamnen. Mycket vackra galiciska båtar som de stod och ”vårdade” längst bryggorna.
Vi såg massor av fiskar som simmade mellan båtarna. Stora bjässar som kom i stim. På piren vid hamnen var det fullt av folk, gamla som unga som stod och fiskade. Vi undrade vad det var för fisk, men god måste den vara eftersom det var ”jakt” på dem.
Ribadeo var en ”bergsby” som växt och var nu en liten stad på ca 10.000 invånare. Det var som på många av de platser vi besökt att själva kärnan av staden låg uppe på berget. Det var bara att ”bestiga” med branta gator eller trappor. Bra att ha kondition om man vill se sig omkring.
Gamla vackra hus, torg och kyrkor. Cafee´r och butiker, allt var nu i en typisk ”spansk stil”. Vi lade märke till balkongerna som var vackert utsirade som mycket annat i fasaderna. Den franska stilen var mer stram. Vi tog en öl i ett cafe` och blev bjudna på ”tapas”, som är olika smårätter, detta var en grönsaksblandning med majonäs och tonfisk, jättegott! Sverige? ”Nej, det vet vi inte var det ligger…” Det var svårt att samtala då ingen kunde många ord på engelska. Men trevligt hade vi, det var en fin och vänlig stämning för de ville verkligen prata med oss . Vi tog en ”krogrunda” några dagar senare i ”byn” då åt vi ”tapas” på många ställen, de innehöll ofta bläckfisk som var ”galicisk specialite” . Det var även ett vitt hemgjort vin som de serverade i vita koppar. De höll flaskan högt upp så att det blev en lång stråle ner i ”koppen”. Allt bjöd de på så vi skulle smaka.
Nere i hamnkrogen drack vi Sangria. Det var länge sedan man hade druckit sangria, men smaken kände man igen direkt när man drack. Tänk att man glömt bort den drycken! Ja, många känslor väcks när man inte är beredd. Dofter, smaker och syner som är ”nya” eller ”nygamla”. Denna resa är för alla våra sinnen och de är så starka intryck att de är ibland svåra att smälta. Jag som skriver av mig allt på ”hemsidan” har det lättare att ”gå vidare”.
Dagarna i Ribadeo var varma och sköna. Vi tvättade. (som vi hängde upp på mantåget)När all tvätt fladdrade för vinden såg det för härligt ut! Vi joggade en runda varje dag som slingrade sig högt upp på en bergskam där man hade en vidunderlig utsikt. Tog promenader runt omgivningarna och handlade det vi behövde. Vi ”skypade” men våra nära och kära så ofta vi hade ”uppkoppling på nätet”. Det är nästan gratis att ringa från datorn till huvudtelefon. Dator till dator är helt gratis, så får man se den man pratar med. ”Skype” är ett måste, annat har vi ej råd med.
Vi träffade familjen på ”The Ark” en kväll i Ribado ”nightlife”. Det var lugnt och skönt på ”byns” torg där vi satt och tog en kvällsfika. Bara kyrkans klockor som påminde om att kvällen blev sen.
”The Ark” seglade iväg dagen före oss. De skulle bara segla en dagstur vidare längst kusten. Vi planerade att ta en längre sträcka till La Coruna. Klocka fyra på morgonen var det högvatten då skulle vi passa på och hinna sträckan 80 distans.
Vi var laddade och klara klockan fyra fredagen den 29 augusti. Vi stod och tittade ut över hamnen. En man stod och visslade med ett spö i handen på piren bredvid oss. Hamnen var upplyst men utanför var det kolsvart. Bron vi skulle under såg vi inte ens i mörkret.
Dan som fått sådant självförtroende efter Biscaya såg nu ändå skeptisk ut.” Nej, vi kan inte ge oss ut i mörkret! Vi ser ingenting av bron och ute i viken är det fullt av fiskenät”.
Vi gick och lade oss en timme till och väntade på ljuset. Jag tyckte också att det var skönt att segla i ljuset. Men ibland måste vi ta längre sträckor och då var nattsegling ett måste. Den här gången behövde vi inte det om allt gick väl. 80 distans hinner man på en dag från 7.00–21.00 Resten av tiden är kolsvart här i dessa trakter.
Solen gick upp 7.45 men då hade vi hunnit en bit ut på havet. Det var tur att vi seglade i ljuset då vi upptäckte att den gröna fyren var släckt, alltså trasig! Vi hade kunnat segla rakt in i den piren där fyrljuset stod. Man har ju inte strålkastare på båten som en bil. Och skulle man ha det förstör man mörkerseendet som är mycket viktigt på natten. Nu kunde vi tydligt se bron, att fyren var trasig och alla fiske”bollar som fanns överallt.
Första timmarna av seglingen var det mycket stora vågor. Det blåste inte mycket bara ca 6-7 m/sek. Vågorna var acceptabla men det skulle vara jobbigt att segla så hela dagen. Efter några timmar blev det mindre vågor och vi kunde segla bra, ibland med stödmotor. Solen lyste och vi myste och fick en fin segling. Vi var framme i La Coruna vid 20.00. Det var en stor stad det såg vi på en gång. Massor av båtar ”hemifrån”, danska, finska, norska och en svensk! Och vilken båt såg vi när vi närmande oss hamnen? Naturligtvis var ”The Ark” framme före oss.
