Fredagen den 29 augusti klockan 20.00 efter ca 80 distans är vi framme i
La Coruna, Spanien.
Vi hade vid planeringen av vår resa naturligtvis även satt ut La Coruna som den plats man kom till efter Biscaya. Men efter tre månader ”på väg” visste vi att det inte var många ställen som vi hade ”prickat in” efter vår ”hemmaplanering”. Vindarna hade gett oss nya platser som vi inte ens visste existerade. Men vi har också lärt oss att de platserna i bland varit de finaste. Men nu var vi på en av de platser vi hade planerat. Det var något ”magiskt” med stället när man planerade hemma. När vi kommit dit hade vi gått över det mytomspunna Biscaya.
Nu var vi här och det kändes som vi kommit ett stort steg på vår färd. Vi såg att det var ”samling” av långfärdsbåtar från hela Europa genom alla de olika flaggorna. Den stora ARC flaggan var också hissad på flera båtar för att visa tillhörighet och kontaktsökande. Norska båtar var det många av på en brygga. Vi var bara två båtar från Sverige. ”The Ark” och vi. Men vi visste att det skulle vara fler svenskar vid överfarten. Alla är inte med ARC (Atlantic race crusing), en del ville ta överfarten på egen hand och en del hade inte fått plats då det är en begränsning på ca 250 båtar från Gran Canaria, Las Palmas. Vi hade anmält oss redan året innan. Vi ville ha all säkerhetstänkande vi kunde få. Det blir föreläsningar och säkerhetskontroller men också alla fester är vi ute efter!!!
Det var fullt ös i La Coruna när vi hade kommit på plats. Tävlingsbåtar från en regatta kom in från tävlingen, det stojades, skrattades och musik spelades från klubbhuset. Vi hade bestämt att ”The Ark skulle komma över till vår båt innan vi skulle ”göra stan´”) Så vi tänkte inte ens på vila utan in i duschen ”röja” efter seglingen!
Vi har alltid så kul med ”The Ark”. Nu har vi träffas så mycket att vi kan skoja om allt. Vi som seglat samma sträcka under samma förhållanden vet hur verkligheten ser ut på en båt. Kan man skoja om även det som är ”jobbigt” har man kommit långt. Så våra ”möten” blir alltid fyllda av skratt och skoj! Nu var vi på vår båt och det kändes mysigt att visa döttrarna som inte sett båten även inifrån. Vi såg under kvällen en ”show” mitt på rådhustorget. (Det var ”cityfest” under veckan.) Det var en show med ”illusionister”(trollkonstnärer). Första delen var super proffsigt (som vår svenske Joe Labero). Sen var det bara komiskt då vi inte fattade någonting! En ”trollgubbe” stod och pratade med publiken, bad folk komma upp på scen och så klappade folk händerna. I varje fall slutade showen med de ”proffsiga” så vi fick ett bra avslut. Vi vandrade genom de gamla gränderna som var helt fyllda med människor. Unga, gamla och små barn satt och åt ”middag” och klockan var nästan tolv på natten! Restaurangerna hade traktens specialiteter som rökta skinkor hängandes i taken och ”havets läckerheter” som bläckfisk, räkor, krabbor och annat. Det såg läckert ut men vi hade fått en ”liten läxa” i Ribadeo. Vi hade ätit grillspett med fisk och räkor som vi blev lite dåliga av. Så ”se men inte äta”.
Vi avslutade kvällen på en av serveringarna på rådhustorget. När vi satt där kom det hela tiden en jämn ström med människor som ville sälja smycken, klockor, prydnadssaker. Vi förstod att det här är något vi måste vänja oss vid. Att försöka koppla av fast försäljarna ”strök omkring” oss, vara vänliga men säga ifrån. Vi sa hela tiden att” vi bor i båtar och har inte plats”!
Vi träffade mycket trevliga människor under dagarna i La Curona var vi än gick. Alla var hjälpsamma. Åt vi och ville ha hjälp, stod till slut hela personalen och ville hjälpa. På ett ställe slutade det med att vi fick traktens bröd och ost med oss i ett paket eftersom vi tyckte att det var så gott. Vi ett annat ställe kom ”kocken” och hjälpte oss med att ringa och kolla upp tider till dieselmacken och annat som vi ville veta. När vi köpte sjökort och det började störtregna följde expediten med oss i spöregnet ett kvarter för att visa oss ett ställe vi kunde köpa oss ett paraply, sen tillbaka i ösregnet…
Bästa kvällen var när vi fick dansa och uppleva äkta spansk musik. Kvinnan som sjöng var som Sveriges ”Lillbabs”. Alla sjöng med i de kända låtarna och alla var uppe och ”gungade spansksamba” bland spanjorerna. Vi svenskar bara njöt och ”gungade med”. Dagen efter hade Dan ont i höfterna av allt gungande under natten. Ja, lite får man tåla!
Efter fem dagar i La Coruna hade vi också ”bunkrat”, joggat längst strandpromenaderna och ”långa piren”( som var full av vilda katter överallt) åkt taxi(superbilligt) och ”flanerat”. Men nu var det dags att ge oss iväg. ”The Ark” skulle stanna lite längre eftersom Gustav skulle gå på ”tidernas match mellan La Curona och Real Madrid”. Biljetterna hade de fått jättebilligt då de köpte dem ”på plats”. Så nu kunde hela familjen följa med. Vilken upplevelse!
När klockan var före åtta på morgonen den 1 september gled vi förbi den ännu tysta gästhamnen.”The Ark” låg fortfarande och sov, matchen var sent kvällen före. Vi tankade vid den yttre hamnen och sen iväg. Våra planer var att nå Lissabon inom ett par veckor då min dotter Minna, barnbarn Amie och Frida (kusinen)kommer dit . Men vi vet att det är en sak att planera och en sak att genomföra. Det kommer alltid väder emellan. Men vi skulle försöka ta oss så långt det gick innan något ”oväder” kom. Hade vi tur skulle vi hinna till Porto som låg ca 170 distans bort. Det skulle bli en nattsegling och det ville vi helst undvika då det finns så mycket fiskenät längst kusten. Men vi måste ”segla på” när vindarna var rätt.
När man ska iväg på en ”långsegling” är man ”peppad” på att det kan bli en jobbig segling. Allt kan hända, att man får det mycket jobbigt fast man kollat alla väderleksrapporter som finns som säger att det ska bli ”bra förhållande”. Vi är med andra ord” luttrade” och är beredda på allt!
När det gått en hel dag, solen sken och det var ett ”lugnt hav” började vi slappna av. Vi hade en ”nödhamn” beredd efter ett antal sjömil. Dan sa efter ett tag ”nu seglar vi förbi den här nödhamnen” och sen när vi kommit till nästa upprepade han samma sak.
Natten kom och allt var lugnt, allför lugnt då vi fick sätta på motor som stöd för att komma framåt. Men det är alltid okey för oss att vinden är för svag än för stark.
(Sista sträckan över Biscaya hade varit ”för mycket stark vind” man sitter hela tiden och spänner sig, kollar seglen, revar ännu mer och det kan gå något sönder när allt är på bristningsgränsen. Och just över Biscya gick ett fockfall sönder av all nötning. Inte kul att gå upp på däck och fixa vid det vädret.)
Vi hade två timmars pass på natten och det kändes perfekt då vi hade vilat och sovit i det lugna vädret under dagen. Jag var lite spänd då jag visste att det var så många nät som kunde sätta sig i propellern. Vi mötte trålare och många andra fartyg under natten, men med AIS är det tryggt. Fast det var många båtar som inte har AIS i dessa trakter men de stora fartygen har. Så utkik hela tiden och njuta av stjärnklar natt och ”mareld”….Och hela tiden se spaniens kust ”lysa” med sina olika städer och orter. Måtte jag komma ihåg dessa nätter som var både ”skrämmande” och ”vackra”. Tankar som kommer och går tills soluppgången kommer med det efterlängtande trygga ljuset.
Vi sitter i den varma solen på varsin sida av båten och ser Portugals klippor och städer längst kusten. Äntligen, vi har kommit till Portugal! Jag gick fram tog ner den spanska flaggan och hissade de portugisiska!
Då dyker det upp delfiner. Vi hade inte sett några sen Biscaya. Helt underbart! Dan fick upp filmkameran och delfinerna ”dansade och hoppade” framför oss. Allt kändes mycket bra, då ”small” det till i båten! Vi hade kört mot något! Vi blev kallsvettiga! Vi gick upp på däck och såg ett ”bråte” med brädor bak båtens kölvatten. Vad var det? En stock, en lastpall…. Dan rustade till fören och kollade ”kölsvinet” jag kollade aktern, öppnade luckan till rodret för att se om det hade blivit någon skada. Vi konstaterade att vi haft tur. Hade det varit ett svagare skrov hade det kanske gått hål. Men Dan hade faktiskt valt båten för att skrovet var så tjockt! Så kan det gå, man vet aldrig vad som kan hända. Men ska man vara ”rädd” hela tiden är det inte kul att leva var man än är….
Efter 34 timmars segling var vi framme i Porto, Portugal! Vi messade ”The Ark”, ”Långben” och ”Hunza” och fick beröm att vi hunnit så långt! Ja, lite stolta var vi att vi tagit ett så ”långt hopp”. Men en del vi pratat med säger att det är mycket riskabelt att ta nattsegling just för alla nät som finns överallt i Portugal. Så vi hade haft lite tur ändå på natten. Bråten som vi gick på var på dagen, så ”bråte” kan man aldrig komma undan. Men nu bestämde vi att endast gå under den ljusa tiden på dagen till Lissabon. Så det fick bli tre dagseglingar sen var vi på plats till den 15 september! Men det beror på vädret. Men nu var vi framme i Portugal, härligt!
