Porto, Portugal 2 september 20.00
Det började inte bra i Portugal. En kvinna från Marinakontoret kom och ”skällde på Dan som stod på däck. ”Vi skulle efter ankomst komma upp och ”klarera in oss” inom tio minuter”! Pass, försäkringspapper, mmsi nummer (elektroniska id nummer för vår båt), certifikat skulle tas med och det ”på en gång”!
Jag ringde mina döttrar så jag hörde inte allt, men snabbt fick jag rusa upp med alla papper eftersom jag är ”skipper” på pappret.(I verkligheten är det Dan som är den verklige ”skippern”!) Ja, okey vi bestämmer tillsammans men när det gäller är det Dan som bestämmer på båten och så måste det vara. Det är vi överrens om så det inte blir diskussion när det krisar. Jag ordnade med betalningen som var 25 euro(ca 250kr eller lite mindre)Det är helt okey summa för det man får. Något som är viktigt är också tryggheten att lämna båten för ibland många timmar. Nästan alla marinor har stora inhägnader som är nästan omöjligt att ta sig igenom. Här i Portugal gick även vakterna med pistol. Fast jag vet inte om det kändes tryggt, blev mest ”lite avig” mot dem när de kom.
Det första vi gjorde i Porto var att försöka hitta ett ställe med ”Fadomusik”. Det hade vi verkligen längtat efter i flera år. Nu när vi var här var det ”ett måste”. Vi fick höra att ”gamla stan” hade ett område med ”Fadoklubbar”. Att hitta dit skulle inte bli det enklaste. Vi kom på att eftersom vi åkt billig taxi i Spanien skulle det säkert vara billigt i Portugal också! Sagt och gjort! Efter en lång tur genom staden Porto som chauffören ville visa var vi framme i ”gamla stan”.
Chauffören visste vilken ”Fadoklubb” som var den bäste men visade oss ett par till. Färden gick mellan trånga gator i ett verkligen gammalt område. När vi visste var fadoställena var tackade vi och begav oss ner till hamnen där vi sett en liten fiskrestaurang. Vi hade några timmar på oss innan ”fadon” började.
Vi beställde in svärdfisk med kokt potatis och en stor kall öl. Vi blev serverade eget bröd och olika pateér som var typiskt portugisiskt. Det smakade verkligen mycket gott! När allt var uppätet var vi nöjda och belåtna och vilken utsikt över den gamla hamnen!
Kan man ha det bättre och det är mitt i en arbetsvecka. Ibland blev vi medvetna att vi inte skulle ”arbeta” på nästan nu ett år. Jag hade ibland tänkt på ”min klass” som jag haft senast. Jag hade fått en vacker dikt av klassen som jag ofta tittade på. Dan hade ju lagt firman i ”malpåse”. Men längtan efter att ”jobba” hade inte någon av oss. Inte ännu. Det räckte med den utmaning vi fick av att ”fortsätta färden” med vår segelbåt.
Vi ”irrade” i den gamla stadsdelen. Vi gick uppför branta gator till den porten vi trodde var ”Fadoklubben” men nej fel igen! Det började skymma och vi hittade inte rätt ”port”. Då såg vi två poliser! Naturligtvis kan de hjälpa oss. Och de kunde engelska! ”Ni ser ut som tyska turister” sa de. De sa att det var farligt att gå i dessa stadsdelar på kvällen. Risken att bli rånad var stor. Så de pratade med några som visste var stället låg. ”Vi ska eskortera er så ni inte blir rånade” sa de och skrattade gott! Hela vägen hade vi diskussion allt från musik till länders olika sätt att handskas med olika problem…
Vi gick säkert tre, fyra kvarter sen var ”porten” där som vi letat efter så länge. Vi tackade poliserna som tyckte att det var ”fint att kunna hjälpa”.
Innanför den oansenliga dörren var det allt annat än oansenligt! Ombonat och mysigt som en ”musikklubb” ska vara!
Timmarna på ”klubben” gick fort som den alltid gör när man njuter.
Tre Fadosångare som hade egna” pass” med två mycket duktiga musiker. Lokalen som inte var speciellt stor var fullsatt tidigt. Vi var de enda turisterna, det märktes väl då alla sjöng med i deras kända sångerna och vi satt tysta men njöt av stämningen! Vi kan väl säga att vi kände igen många låtar från de Fadoskivor vi hade köpt men inte så man kunde sjunga med på Portugisiska. Vi pratade med våra ”bordsgrannar” som berättade att ”Mariza” som vi tyckte bäst om av alla våra skivor var Portugals populäraste Fadosångerska just nu!
När vi kom ”hem” med taxin vid tvåtiden på natten var vi ”helt lyriska” av all musik och sång! Nu hade vi som vi så länge drömt om hört ”äkta Fado”!!!
Båtarna ”Seeqwest” en svensk och ”Tekla” en norsk hade vi pratat lite med under dagarna. De skulle också till Lissabon när bra väder gavs. Vi blev överbjudna till”Seeqwest” en kväll. Alltid roligt att höra ”deras historia”. De ska vara ute tre år och hade sålt det mesta hemma för att kunna vara borta. Vi känner mer och mer att 15 månader är lite tid. De tre månader vi redan varit ute har gått så fort att man ibland vill att tiden ska stå stilla. De hade också haft ”tuffa seglingar” och längtade precis som vi efter lugna vatten och värme.
Tisdagen den 4 september klockan 8.00 seglade vi ut från Porto med ”Seeqwest” och ”Tekla”. Vårt mål var Figurera 60 distans, ca 12 timmars segling. Av erfarenhet ville ingen av oss säga med bestämdhet att det skulle bli en bra dag, utan vi sa att vi hoppades. Vid ”fint” väder enligt rapporterna kunde det ändå bli ”jobbigt”.
När vi nästan var framme vid Figurera efter ca 10 timmar var vi verkligen nöjda med en härlig dag. Det hade inte blivit så mycket segling då det var så svag vind. Men vi hade sol, värme och massor av besök av delfiner!!! Vi hade äntligen kommit till det vi sedan länge drömt om sol och värme. Vi hade också kommit till Portugal som vi verkligen såg som ett stort delmål av vår färd!
