Figueira da foz , Portugal 4sep .
Vi fick vänta en lång stund innan vi lade till vid klarerinssbryggan. Vi var ju tre båtar som fick cirkulera innan vi fick plats att lägga till. Alla papper skulle visas upp precis som i Porto. När allt var klart fick vi vår båtplats. Betalningen skulle ske längst in i marinan, det kändes lite långssökt. När samma”gubbe” satt och tog betalningen senare undrade vi om man verkligen är effektiv i detta land? Alla var också lika chockade över priset då det inte fanns någon speciellt bra service på stället. Vi betalade 39 euro! ( I Porto var det 25 euro!) ”Gubben som hade klarerat in oss och även tog betalning var tjurig och tvär. När vi senare ville ha diesel blev han ännu mer tvär då han fick cykla till dieselstället och hjälpa oss.
De tre dagarna vi var i Figueira var annars lugna och fina. ”Byn” var pittoresk och typiskt portugisisk. Vi besökte byns marknad som var som en svensk” loppmarknad” och ”saluhallen”. I saluhallen fanns allt du ville ha i matväg och allt var färskt bröd, frukt, grönsaker, fisk och mycket annat i matväg!!! Det fanns också genuina hantverk av alla de slag. Men lukten var inte så” fräsch” att du ville stanna i lokalen så länge. Bara efter några minuter stod Dan inte ut, han ville ut i friska luften!
Stranden var lång och full av aktiviteter. En dag var det ”Drakflygningsshow”. En grupp människor stod och höll sina drakar som ”dansade” i takt med musiken som kom ur stora högtalare. Kul ide och mycket effektfull! Fullt av folk stod och blev fascinerade av ”dansen” som bestod av två grupper av drakar som ”uppträdde”. Våra joggingturer gick också längst stranden.
Vi hade våra ”möten” mellan båtarna under dagarna. Vi hade ”sangriafest” i ”Seequest” där vi också beslutade att gå morgonen där efter. ”Sangrian” smakade underbart i det varma vädret. Jo, det fanns ”färdig” sangria att köpa här i Portugal också, bara lägga i is, citron och apelsinskivor! Vi var ett härligt ”seglargäng” som hade träffats! Så är det med ”seglarlivet” man träffas vissa sträckor och platser och sen skiljs och möts man igen! Men alla gånger vi mött dessa människor uppstår något ”extra” eftersom vi valt att leva samma slags liv!
Söndagen den 7 september klockan 7.30 var båtarna klara att ge sig iväg. Det var fortfarande ”kyligt” så vi hade sjöställ och tröjor på oss. Det var dimma och mistluren på piren hördes hela tiden, vi såg inte många meter. Vi kunde inte ge oss iväg förrän dimman lättat! Vid 8 tiden hade mistluren tystnat! Vi gav oss iväg och nu var vi fyra båtar. En engelsk båt som också skulle till Lissabon hängde på! Engelskmannen hade varit mycket upprörd över priset och servicen på marinan. Vi hade också övervägt att ”säga sanningen” till ”gubben” på marinan men ångrat oss då vi insåg att vi inte kan ändra på ett helt” system”. Nu var vi på väg till Penice, ett ställe som det var ca 55 distans till. Att segla hela vägen till Lissabon på en gång skulle ta en nattsegling och det visste vi att ”fiskenäten” satte stopp för. Så Penice var det enda stället vi kunde gå in till före Lissabon.
Än en gång fick vi en fin dag på havet med sol, värme och delfiner. Inga ”King Kong” och ”må illa ”seglingar på många veckor! Det var bara att njuta och ”glida med” och vara tacksam över de fina dagarna. Vår vardag i Sverige var för länge sedan helt glömd och vi tänkte inte längre på att andra ”jobbade på” därhemma. Men det hade tagit tre månader att ” komma in” i seglarlivet!
Efter ca tio timmars segling var vi framme i Penice. Efter en mycket kort stund var alla i ”seglargänget” klara med att här sover vi bara över natten och sen iväg till Lissabon!
Ingen i Penice personal kunde engelska. Att bli upprörd över att vi inte fick kort med kod till service på kvällen för att det var ”stängt” var det ingen ide att vara. Att vi inte kunde gå utanför grinden till ”byn” var det inte heller någon ide att bli upprörd över…Och att det fanns så få platser att vi fick ”hänga” många båtar. Det var bara ”att gilla läget” och besluta att segla iväg så fort solen gick upp! Det var riktigt skönt att inte behöva ”bry sig” utan bara äta och gå och lägga sig och sova ut!
På morgonen hade vi ”spånat” om att ta ”springnota” då allt var så dåligt men vi förstod att ”Kustbevakningen” skulle hitta oss lätt längst kusten. Vi seglare hinner ju inte komma så långt jämfört med en snabbgående motorbåt! Så vi gick upp och betalade snällt och inte kunde vi framföra våra klagomål då marinamannen inte kunde ett ord engelska som vanligt! Men vi mådde rätt bra senare under dagen då ”kustbevakningen” verkligen kom och letade efter en engelsk båt. ”Vår engelska båt” som var efter oss fick påhälsning av ”sjöpolisen” som inte visste något om den efterspanade engelska båten. När sedan den snabbgående ”polisen” kom farandes så sa vi åt varandra via VHF att ”skönt att vi är hederliga nordbor”!
