Azaitao´, Portugal den 4 -10 oktober 2008.

Det kändes tomt när Marcus och Sari åkt hem. Vi hade ju ett stort hus med två badrum och två sovrum stort vardagsrum med kök som passade fyra perfekt. Nu blev det lite stort med bara oss två. Marcus och Sari lovade att skaffa SKYPE så vi kunde ”träffas” via webben. Redan någon dag efter att de åkt hem kunde vi Skypa. Tur att vi fick med oss dator så att vi kan ha kontakt med våra barn och vänner! Här har de internet i huset så vi får ta del av det. Det var också villkoret att de skulle ha internet om vi skulle hyra.

”Vad tyckte ni om det jag skrev på hemsidan om ”stormen”? Frågade jag Marcus och Sari.

”Du skrev alldeles för milt” tyckte Sari.

”Ja, Kanske det”, sa Marcus.

”Du skrev aldrig att vågorna var upp till 15 m!” ”Du skrev aldrig att livflotten” small av” vid infästningen när vi skulle tas upp med helikoptern!” fortsätter Marcus.

Nej, jag skrev aldrig det. Vågorna kanske var upp mot 15 m och den nya livflotten hade vi ingen nytta av då den inte höll måttet när vi behövde den. Det skulle jag naturligtvis ha skrivit.

Ja, det är kusligt när man tänker efter och har fått lite distans. Jag tog upp det med Dan när samtalet var över med Marcus och Sari.

Skillnaden mellan oss och Marcus och Sari är att vi har varit ute och seglat oavbrutet i fyra månader. Vi har haft många ”tuffa” seglingar som vi till och med kallat ”King Kong” seglingar. Vi har inte haft många ”fina” seglingar utan många har varit ”stökiga” och ”jobbiga”. Vi har under resans gång ”tänjt” på gränserna. Naturligtvis måste det ha varit en skräckupplevelse att utan vana uppleva det som var. Jag vet att när jag första gången upplevde en för mig då ”storm” och jag inte ”kände” båten var jag rädd. Det var från Gotska Sandön till Gotland i ett polskt lågtryck. Jag visste inte då hur trygg båten är i hög sjö. Det finns ingen genväg till erfarenhet av sjölivet, man måste själv uppleva den dag för dag. Själv veta hur båten fungerar i sjön och hur trygg den är.

Att nu inte ha ”Sun Chaser” och vara ”båtlös” känns lite konstigt. Att veta att hon ”driver vind för våg”(tänk vad mycket ordspråk som kommer från sjölivet). Att inte ha makt att bärga henne utan vara ”i händerna” av Portugals marinapolis som inte ser det hela som prio 1.

Lördagen den 4 oktober var vi bjudna till familjen Arra´bida Fareb som vi hyrde huset av. Alvaro, mannen i familjen kom och hämtade oss klockan ett med sin bil. Sen var det bara att ”hänga med”.

Deras hus är en av de största i Azeitao´. Nybyggt med alla bekvämligheter. Naturligtvis hade de pool som de flesta i de större husen i Portugal. Dagarna har varit så varma så att få hoppa i vatten längtade jag efter. Familjen tog hand om oss så hjärtligt att jag men även Dan blev mycket rörd. Rundvandring sen Champagne. Massor av god portugisisk mat diskussioner om våra liv i en härlig röra i flera timmar. Sen fick jag hoppa i poolen!

På kvällen skulle vi följa med dem till Lissabon på ”Fado”. Vi hade berättat för dem att vi gillade fadomusik. Innan de kom för att hämta oss ville Raquel, dottern ”styla” mig! Ok! Sa jag, gör vad du vill!

Två timmar senare kom Dan och såg den ”nya” Anne. Ny frisyr, ny makeup, guldklänning, guldskor……Dan fick också låna skjorta och skor. Nu var vi färdiga för ”Lissabon by night”

Det kändes som jag var med i en ”europeisk film” under hela kvällen och natten. Lissabon verkligen ”myllrade” av nattliv.

 Fadomusik av ”folket” fick vi nu höra i en mysig trång liten restaurang. En blind man, kockerskan, servitrisen och servitrisens dotter underhöll hela kvällen. Vi åt portugisisk mat och njöt av den härliga stämningen. Efter fadon blev det promenad genom Lissabon. Vi skulle in på kända barer, se utsikter och statyer….De är verkligen stolta över sitt land. Sista metern till bilen kände jag att med dessa höga klackar klarar jag inte en meter till!

Söndag den 5 oktober.

Vid 11 tiden kom familjen och hämtade oss. Vi skulle på marknad som var i Azeitao´en gång i månaden. Det passade oss precis då vi kunde köpa några saker till som vi behövde. Shorts och linnen att springa i, flugsmälla och kaffekoppar(att dricka i pyttesmå koppar är inte kul om man är kaffetörstig).

”John” som vi kallar familjens yngsta var vår ”guide” då Lili och Alvaro skulle köpa växter till sin trädgård. Att vi hade ”John” som ”guide” var tur för ingen av ”säljarna” kunde engelska utan pratade bara portugisiska. Vi vandrade från stånd till stånd. Allt såldes från mat, möbler, kläder, växter till djur av alla de slag. Vi skulle inte köpa från ”zigenare” de bara luras sa ”John”. ”Försäljarna” skrek och försökte överrösta varandra. En del tog till megafoner….

När vi till slut träffade Lili och Alvaro vid ”cafet´” i mitten av marknaden hade vi köpt en flugsmälla, diskborste, linnen och en burk honung. Lili och Alvaro hade köpt massor av plantor.

På kvällen kom Raquel och Luis ”på kaffe”. De hade så många frågor om Sverige och vi om Portugal. Vi visade bilder från Sverige och berättade att det är is, snö och kallt i vårt land på vintern, att vi ”badade isvak”. ”Där skulle jag aldrig kunna leva, jag som fryser så” sa Raquel. ”Men jag medger att jag är mycket nyfiken!”

Måndag den 6 oktober.

Vaknade av att jag drömde om båten. Jag var alldeles kallsvettig när jag vaknade. Var var jag? Många mornar vet jag inte var jag är då platserna har varierat den sista tiden. Minns att jag är i detta hus i Portugal. Tryggt att vakna här och när jag ser Dan bredvid mig.. Konstigt hur människan är. Nu är ”hemma” här i Azeitao´. Rutinerna har redan infunnit sig. Jogga upp mot berget och sen genom byn. Stor frukost och samtidigt höra nyheterna från Sverige via internet. Sen duscha, kolla alla mail om det är någon som sett ”Sun Chaser”. Många skrev, både vänner hemifrån och naturligtvis alla våra ”båtvänner”. Alla ville veta hur det gick för oss. Hade vi hittat båten? Alla ville trösta och ”peppa” oss. Ja, hur kände vi oss? Det har gått en vecka sedan ”stormen”.

”Människan måste acceptera det hon inte kan göra något åt och jobba på det som kan förändras” är väl ett ordspråk som passar både Dan och mig. ”Se framåt är det enda vi kan göra” annars slösar vi bara energi säger Dan ofta till mig om jag skulle börja ta upp något som finns kvar på båten. Dan har redan flera båtar på gång OM det skulle vara så att ”Sun Chaser” inte hittas, den kan också ”försvinna” genom att någon tar båten då ingen vet vad som sker ute på havet. ELLER att försäkringsbolaget säger att de inte vill reparera för det blir för dyrt utan vill att vi köper en ny båt. Det kanske skulle bli billigare för dem.

Vi ska ta vår hyrbil till Almada, Forum ett ställe som ligger nära Lissabon.  Vi skulle passa på att köpa det som vi fortfarande behövde.

Vi letade länge och gissade vad skyltarna betydde men kom hela tiden fel trots karta. När vi tredje gången kom till samma plats gav vi upp. Då upptäckte vi att vi hade varit på rätt plats hela tiden. Så kan det gå! Glada gick vi in i ”Outlet” ungefär som ”Valbo köpcenter”och fick tag i allt vi behövde! Billigare här än i små butiker i Setubal.

Väl ”hemma” kom grannfrun med ett stort fat med ”Moscateldruvor”. Den gamla kvinnan visade mig med stort leende hur man tar en druva och mmmmmm njuter av smaken. Jag kysste henne på båda kinderna och hon mig som man gör här i Potugal. Jag kände att en tår trillade på min kind. Jag förstod att hon ville trösta mig på sitt sätt….och det gjorde hon verkligen. Alla var så otroligt snälla här i Portugal. Men jag hade börjat tvivla på ”statsapparaten” marinapolisen som hade ansvar för att bärga båten! Vi visste att båten fanns därute men inget händer. Vädret har blivit bättre så det var ingen orsak nu…..

Tisdag den 7 oktober.

Idag vaknar jag av att jag är utsövd och har ”fina” drömmar… Mina barnbarn var med mig på Ön och jag sprang runt med dem och lekte ”jaga”. Vi har en jättesäng på två meter, är som ett stort ”golv” jämfört med vår smala säng hemma, vi ligger bara på en liten yta på mitten….

Idag ska vi göra en massa saker. Först jogga och hela morgonrutinen sen ska jag ”toppas” hos” frissan nere i byn” för det hade Raquel sagt att det verkligen behövdes! Sen skulle vi till traktens största och äldsta vinproducent på vinprovning.

Kvinnan som visade oss runt pratade bra engelska. Vi var fyra stycken. Jag och Dan plus ett tyskt par.

Ja, vi var då i Portugals största vindistrikt av Moscatel. Det gjordes också andra vinsorter men Moscatel var den mest kända. Vi hade gjorts så länge man kunde minnas men detta vin företag startade 1885. Kvinnan visade hur de tappade vin ”förr i tiden” med enkla metoder.

Vi vandrade runt, tittade på alla tusentals tunnor av vin som skulle lagras olika år. Fullt av spindelväv överallt! Tur att spindlarna fanns, de höll alla skadeinsekter borta från ekfaten. Sen fanns det förstås möss och fladdermöss….det hela slutade med vinprovning av många sorters vin. Vi var ju inga vinkännare men ”gött va de´”!

Onsdag den 8 oktober.

Upp och titta om vi fått mail. Det var det första vi gjorde varje morgon. Och denna morgon fick vi ”nyheter” om ”Sun Chaser”. En norsk segelbåt ”Rhapsody in blue” hade sett vår båt i går eller förrgår!!! Vi fick meddelandet av Frode en norrman som vi träffat här i Portugal. Vi kände att hoppet tändes igen!

Sen följde många mail , sms och telefonsamtal med vänner som kanske kunde säga var  ”Rhapsody in blue” var nu, de hade ju ingen mailadress men de har väl ett mobilnummer? Vår försäkringsagent sa att vi MÅSTE ha koordinaterna, positionen annars kunde ingen göra något! Vi skrev och skrev…Ringde och ringde…..

 Nu var det bara att vänta och ändå försöka njuta av det fina landet vi är i.

Alvaro hämtade oss vid 10 tiden. Vi skulle lämna tillbaka vår hyrbil och sen skulle Alvaro visa oss mer av Portugal.

Första anhalten Alvaros barndomsväns gård i bergen. Gården var från sekelskiftet med frukt och vinodling och naturligtvis en pool. Vi vandrade runt och beundrade stället.

Vi skulle också passa på att köpa färska produkter i ”saluhallen” i Setubal när vi ändå var i ”storstan” till lunch och middagen. Alvaro verkligen njöt av att visa oss den färska fisken och musslorna som vi skulle köpa. Grönsakerna och frukten höll han ”föredrag” om vad fina de hade i Portugal. Vi smakade, luktade och lyssnade…

Dan kom på en idee´ nu när vi var nära den marina polisen i Setubal. Vi skulle gå och fråga dem vad de gjort sen sist för att bärga vår båt. Med Alvaro bredvid oss ställde vi frågan. Alla poliser som stod i

Badstranden, ”beachen” var en av världens vackraste och nu Nationalpark berättade Alvaro som vi nu såg. Den hade blivit utnämnd för några år sedan …

Och vacker var den. Lång sandstrand med Arra´bida bergen som en halvrund båge bakom. Massor av delfiner i bukten och kristallklart vatten. Vi mumsade den portugisiska/svenska glassen ” Magnum”                      och fick höra alla historier om när Alvaro var ung och var här varje dag under sommaren. De fiskade, åkte båt, dök, fiskade, åkte vattenskidor och” jagade brudar”. Museet som vi besökte var ett cafee´ när han var ung. Alvaro s ögon glittrade av glädje att få berätta om förr före revolutionen när han var ung. Ja just det ja, revolutionen det var en berättelse för sig….

Full fart upp på Arra´bida bergen igen fast från andra sidan. Vi skulle besöka vänner på den stora gården som såg ut som ett kloster ”El Carmen” Det var nu en stor turistanläggning med restauranger och kyrka till bröllop, dop och annat. Frun tog emot på de helt otroliga vackra byggnaderna från 1500 talet. Vi visades runt och fick naturligtvis Moscatel att förfriska oss med. Vilken utsikt över havet  Lissabon, Setubal och många fler ställen. Tänk att få ha fest här!!!!

Väl ”hemma” i Aizaitao´ skulle vi laga lunch av alla delikatesserna hos Alvaro. Jag tog ett dopp och bara ”slappade” med en ”drink” medans Alvrao med lite hjälp av Dan och Mafalda mellandottern. Som alltid när vi äter hos våra portugisiska vänner får vi det allra bästa av vad Portugal kan producera. Allt ska vara färskt!!! Vi har mycket att lära av våra vänner. Dan sa att vi kan väl starta en restaurang i Sverige? ”Omöjligt! Ni har inte den möjligheten av varken havets läckerheter, frukt eller grönsaker! Fryst och ”gamla produkter” mat är det värsta vi vet!” Där fick vi!

Kvällen avslutades i Sesimbra en turistort vid havet söderut från Azaitao´. Det är bara att gratulera portugiserna. Allt var bara vackert, genomtänkt, serviceplanerat och billigt!! När vi gick längst strandpromenaden berättade Alvaro om allt som ordnades i denna badort, festivaler av alla de slag med världsstjärnor från alla jordens hörn alla fiskrestauranger och utflykter. Alvaro ordnade så vi kom högst upp på ett SPA med alla moderna aktiviteter. Stjärnorna och månen lyste över havet och vi tänkte att hit måste man komma en dag med barn och barnbarn och bara njuta.

I hissen träffade vi en man från USA som berättade att han varit här nu det tredje året. ”Det fanns ingen bättre plats på jorden! ”Alvaro tittade på oss med ett stort leende, jag förstod att ”det fanns inga kommentarer”!

Torsdag den 9 oktober.

Idag fyller mitt barnbarn Saga tre år. Efter att ha kollat mailen ( som var många men ingen position!!!) ringde jag på SKYPE till Zanna min dotter. Saga var på dagis, hon skulle ju få vara ”prinsessa” hela dagen. Hon hade fått ”prinsessaklänning” med skor i present. Jag får ringa i kväll klockan 18.00 svensk tid. Samtal med min dotter Zanna gör mig alltid lugn. ”Vardagsprat” tar mig tillbaka till verkligheten och min situation blir alltid lättare….

Idag tog vi bussen till Setubal för att köpa ”repektabla kläder” till Dan. ”Jag ser ju för faaan ut som ”Pinoccio”  i kortbyxor tennisskor och för lång t-shirt. Jag vill se ut som Danne”!

Vi fick tag på det Danne ville ha; svart snygg skjorta, svarta välsittande jeans och snygga svarta skor! Allt portugisiskt och väldans dyrt förstås!!! Men gissa om han var fin där han satt med de fina kläderna på bussen till Azaitao´. Nu kunde han vara respektabel till middagen i mogon kväll hemma hos oss för Raquel och Luis.

Fredag den 10 oktober 2008-10-12

Vi fick fortfarande sms och mail från våra ”seglarvänner” angående båten. Vi levde ”två liv”. Ett liv där båten var centrum med mailande, messande och telefonsamtal och en ”frustation” över att ej finna båten.  Det ”andra livet” var med våra vänner i Portugal med middagar, luncher och spännande utflykter. Ofta när vi var ute på våra ”äventyr” i Portugal glömde jag bort att ”Sun Chaser” seglade ”vind för våg ” på havet. När jag ”kom på” hur verkligheten var kände jag att ”vallningarna” kom…..

Vi bjöd på potatisgratäng och svenska köttbullar när Raquel och Luis kom ”hem” till oss efter sina jobb. Dan gjorde gratängen och jag köttbullarna med stekt lök. Sen hade vi sallad, bröd och vegetariska ”bullar” med stekt lök. Dan hade tagit ut svenska låtar på datorn så vi hörde ABBA, Ted Gärdestad, Cornelis Wreeswijk och Jan Johansson” Jazz på svenska” som vi hörde under kvällen. Vi pratade nästan i munnen på varandra hela tiden för alla hade så mycket att säga och fråga om. Dan och Raquel hade hittat en översättning från svenska till portugisiska och tvärt om på internet så vi kunde översätta svåra ord och meningar. Raquel och Luis hade många idéer att börja en ”firma” och ville höra våra åsikter. Vi var mycket positiva  till idee´n  men får inte berätta då någon skulle stjäla hela idee´n.

När klockan var 22.00 kom Alvaro till oss. Raquel hade nämnt att pappa Alvaro måste visa något. Då var det bara att ”hänga med”. Vi skulle se när fiskebåtarna kom in till ”fiskehuset” i Setubal.

Hur många fiskarter finns det? Det var så många arter som jag aldrig i mitt liv varken sett eller läst om. Jag ställde många gånger frågan ”Är det ett djur eller en växt?” Alla skrattade, men hur lätt är det att se då det såg ut som pinnar, blommor och andra växter. Alvaro plockade bland allt detta och sa” det här ska vi äta i morgon, det här och det här” och log hela tiden. Havets läckerheter kan man bara äta från nu till någon dag framåt, annars är det inte färskt! Nu vet jag vad som fräsch mat!

Att tro att ”äventyret” var slut var inte att tänka på när Alvaro var i närheten. Nu skulle vi ta en kvällstur genom Arra´bida bergen upp till toppen som är ett naturligt altare där det är en vidunderlig utsikt hade jag läst i all reklam för denna del av landet.

Det var inte bara vi som ville se den fantastiska utsikten nu mitt i natten. På alla platser där bilar fick plats stod det människor i mörkret och tittade ut från det 500m höga platån eller ”altare” som man kallade toppen. Det var vackert med alla de skimrande ljusen från städerna Lissabon och Satubal med kringorter. På väg mellan bergen öppnade Alvaro bilrutan och lät som en räv. ”De brukar komma när jag lockar sa Alvaro”! Rävarna här i berget var grå som vargarna som också fanns här i bergen. Raquel bara skrattade glatt och sa att ”stoltare portugis över sitt land än pappa kan man leta efter.”

Lördag den 11 oktober 2008.

Idag sov vi länge. Vi hade ju varit ute hela natten på ”äventyr”. Jag  hade sovit bra men kände en slags ”ilska” nu  över att båten inte var ”hittad” än. Hade verkligen marinapolisen gjort allt!!!?? Och Jonas på vårt försäkringsbolag gick inte att nå! Vädret på havet hade varit skapligt de senaste dagarna så det är ju inte en orsak. Ja, jag vet att det är skillnad här vid kusten jämfört med havet som är väldigt stort men hållå!!! Finns det ingen annan ide´ som vi kan komma på som gör att vi hittar båten? Dan började känna samma sak. Vi måste hitta någon annan lösning än ”statsapparaten” som kändes som att de ville att vi skulle ”hitta” en position var båten var åt dem!! Vi har ju ingen båt att åka ut och kolla med!!!!! Vänta, vänta, vänta!

Vid lunchtid tog vi en promenad till våra vänner. Vi skulle äta av fisken som Alvaro valt ut som skulle vara en läckerhet!!!

Vi tog ett dopp i poolen, fick en drink före maten. Sen ville Mafalda att vi skulle se på när hon gjorde en chokladkaka på ”Bimby” en maskin som ”kan allt”. Apparaten var dyr ca 9500kr men värt varje öre enligt Lili men även Raquel.

Lunchen var jättegod. Fisken var kokad med ris, grönsaker och kryddor. Till det bröd och vin. Efterrätt chokladkaka. Dan tog om flera gånger. Ja, det var en god fisk!

Vi hann hem då vi skulle tillbaka och ha ”fotbollskväll” och kollade mailen men inget nytt!!!! Det var FÖR tyst! Ingen hade mailat överhuvudtaget. Okey, det är helg. Alla har sitt…men på måndag ska vi ta tag i alla inblandade och höra vad de verkligen gör för att hitta båten!!!!

Fotbollskvällen med Portugal- Sverige blev inte den ”fajt” vi trodde och hoppades på men vi träffade Alvaro och Lilis bästa vänner. Erlander deras närmsta och äldsta vän berättade många ”dråpliga” historier genom alla deras gemensamma år tillsammans. Vi åt av ”havets frukter” och alla bara njöt av de för mig okända ”frukterna”.

Dan åt av allt men jag hade svårt att få mig alla konstigheter. Vi lyssnade till en portugisisk sångerska under kvällen som heter Mayra som hade helt underbar röst och sjöng både Fado men även annat. Hon var Lilis favorit. Nu också min. Kvällen eller rättare sagt natten avslutades vid poolen med dess belysning och levande ljus. Alla visste vår situation och förundrades över hur lugna vi var. Vi hade ju varit med om något hemskt och så sitter vi och skrattar. Ja, men vad ska vi göra då? Vi måste bida vår tid för snart kommer det lösningar som blir perfekta! Dan och jag är lika på det viset. Vi oroar oss aldrig i onödan. Men när det är läge har vi kraft till allt!

Söndag den 12 oktober 2008.

Dan och jag sitter och skriver till US Coast Guard och ber om hjälp. Jag skriver ett långt brev och förklarar vår situation. Vi avslutar att det bara är en position vi behöver, att deras satellitsystem måste kunna se allt på haven även en liten prick som vår båt. Ska vi skicka kopia till vårt försäkringsbolag och portugals maritima polis? Ja, det gör vi och till vår agent här i Portugal! Men hans mailadress har vi inte! Ok vi ringer honom och frågar om mailadressen.

DÅ får vi höra att en liten svensk båt med tre unga killar sett båten utanför Porto Santo. De kan säga positionen!!!!