Kanarieöarna, Las Palmas 12- 26 november 2008.

Vi kom till Las Palmas precis när de ”aktiva” programmet för ARC började. Det var underbart väder och folk sprang omkring på bryggorna och fixade med sina båtar. ARC flaggorna fladdrade för vinden och de flesta hade satt upp sina flaggspel. Ja, nu var det bara elva dagar till starten. Det var feststämning och det verkligen ”kändes i luften” att något skulle hända. Men skulle vi hinna vara med starten den 23? Vi hade inte haft någon förhoppning att hinna innan utan vi ville bara komma till Las Palmas och fixa båten, då vi visste att här fanns det resurser. Och när vi tittade runt området såg vi massor av butiker som bara sysslade med båtar.

Vi hade under första dagen tagit kontakt med alla hantverkare som skulle kunna hjälpa oss med ”upprustning” av båten. Vi anade att det var kö då vi vet att många långseglare har Las Palmas som ställe där allt ska fixas som motor, rigg, radar osv. Och mycket riktigt det var lång kö till allt. När vi tittade på ”rigglistan” var det flera A4 sidor med ARC båtar som skulle ha hjälp. Vi var ju också en ARC båt men vi fick snällt ställa oss i kö….

En norsk kille, Mårten som vi hade fått tips om att han kunde hjälpa oss var en ”hyvens” kille och hjälpte oss verkligen. Han fixade det mesta men kön var som den var. Allt kunde fixas, men seglen och riggen tog längre tid då våra segel var lite ”speciala”. De skulle sys och inte förrän ”racet” hade gått kunde ”riggen” fixas. Allt det här förstod vi mycket väl så nu kunde vi ta det lugnt och njuta av värmen och delta i alla evenemang som skulle gå av stapeln under kommande två veckor. För vi var ju ARC are fast vi startar kanske ”lite senare”.

Andra dagen var det Welcome Fiesta på Club Vela Latina ett lyxigt ställe med höga belysta palmer som kantade ett ”rum” av höga bord som folk samlades runt.. Vi fick Tapas( ex friterade camembertbollar, kryddiga potatisbollar osv.) massor av gott vin och öl. Det hölls tal och sen började ”karnevalstämning” med dansare från Karibien som verkligen fick upp energierna. Vi träffade några trevliga engelsmän som vi pratade med under hela kvällen. När de fick höra vår ”historia” hade de svårt att lämna oss, de ville bara höra mer…

Ibland känns det som det vi varit med om var för mycket länge sedan, ”det har runnit mycket vatten under broarna sen sist”….

Dagen efter var det fest igen på ett annat ställe som heter ”Embarcadero” med mat och dans. ”Klart vi ska gå på det” sa Dan. Nu passar vi på att ”festa och ha kul” innan arbetet med båten startar på allvar.  Sagt och gjort…….

Massor av goda förrätter bestående av Tapas som vi ”plockade” med. Huvudrätt veg. pasta med en god sås, de andra fick kyckling. Efterrätt en kladdig chokladkaka med glass, mmmmm…  Sen dans natten lång……..

På dagarna träffade vi många av våra ”gamla” båtvänner som kom till Las Palmas. ”Seequeest” med Bosse och Helen och ”Tekla” med May och Ernst. Det var skönt att träffa dem och tacka för all ”tröst” och hjälp vi fått efter tiden vi seglat tillsammans.

Vi träffade också ”Flying Pinguin” som bekräftade att ”tornadon” kommit även till dem då de seglade till Lagos dit vi också skulle. De hade gjort ett ”pan pan” då de inte kunde ta sig in i hamnen för de enorma vågorna. Då ingen svarade från hamnen fick de ett svar på VHF av en annan båt som tagit sig in straxt innan och att det hade trots allt gått bra. Men hade ”Flying Piguin” vetat hur höga vågorna var och att de ”surfade” in i hamnen  i hög fart och ”prickade ” in hamnöppningen med ”nöd och näppe” hade de vänt ut till havs igen….

Vi mötte också flera seglare som haft det mycket jobbigt i Gibraltar samma datum som vi fick stormen. De hade legat i hamnen och flera båtar hade fått skador. Det hade uppmätt 30 m/s inne i hamnen!

Vi hade naturligtvis kontakt med vår ”Muza” varje dag. Vi åt tillsammans och hade små spontana träffar. Vi har ”växt ihop” under de veckor vi upplevt allt tillsammans. De sa hela tiden att vi skulle segla tillsammans över till karibien. Vi har helt olika båtar så det skulle bli svårt att ”hålla ihop” men det är ändå en skön känsla att vi har varandra….

Vi sover länge, joggar och hade vår underbara långfrukost i den soliga sittbrunnen. Det är svårt att fatta att det är oväder med snö och kyla hemma och att det är första advent snart. I marinan har de satt upp ljusslingor så det börjar bli lite julstämning. Vi har fått skypen att fungera fast ”signalen” är lite svag. Jag måste bara få prata med de mina för att inte få alltför svår längtan efter dem.

På lördagen den 15 november 2008 hyr vi en bil och tar oss upp på bergen tillsammans med Bogdan, Ella och O´la. Vi kör först till Playa del Ingle´s. Hotell i massor, värme, sol, en otroligt lång strand med joggande turister. Restauranger och cafe´er överallt och en svensk kyrkokör som underhåller. Vad kan man mer begära som svensk turist? Tja, Bogdan har svårt att fatta vitsen med detta ställe då han vill ha mer omväxling, men ok, en vecka kan man väl stå ut!

Vi segar upp mot bergen och stannar och äter vår matsäck halvägs, det är torrt och mycket varmt. Vägarna är otroligt branta och det är svårt att titta över kanten utan att det känns lite ”läskigt”. Väl uppe på toppen har vi en vidunderlig utsikt från Pico de las Nieves 1949m. Många turister finns överallt och vi hör hur de pratar tyska, franska och svenska runt oss. Vi kommer in i byn Tejeda som är så pittoreskt och vacker med alla sina små vita hus och kyrka mitt i byn. Vi ser gårdar på sluttningarna och undrar hur de får sitt vatten. Allt är så torrt. Det växer bara kaktusar överallt. En gård har kameler som folk får rida på. Bredvid kamelgården ser Bogdan och Ella alla mogna ”Cowboykaktusar” De älskar de mogna frukterna och snart är de uppe i berget och plockar frukterna med handskar. Bogdan skär upp dem och vi får smaka dem. Goda är de och smakar som krusbär. Men taggarna är inte kul. Fast de har handskar får Ella flera taggar i fingrarna som gör ont. Vi är snart i San Bartolome´, där går vi runt och kikar på gamla hus och kyrkan naturligtvis som står mitt i byn. Den är vacker med många helgon att tillbe. Vi är törstiga i värmen och köper några flaskor vatten i en liten bar. Det står en massa ”infödda” och sneglar på oss turister. Vi fortsätter till ett bergspass där ön delas i två delar. Ett märkligt stenmassiv som känns som en kuliss i en cowboyfilm. Vi bara måste stanna och gå upp på bergsmassivet. Vi låser bilen men tar inte med något eftersom vi bara ska stanna några minuter. Kameran tar vi med förstås!

Vi går sakta tillbaka till bilen och pratar om den märkliga bergsformationen då jag vill ta ut min ryggsäck och ta ut vattnet och ta en klunk. Min ryggsäck är borta!!! Likaså Bogdans och lilla O`las. Ellas som ligger i ett hörn är det enda som är kvar i bagageutrymmet.

Det är svårt att förstå, men till slut går det in att vi har blivit bestulna på våra mobiler, både Dans och min. Bogdan blev av med sin fina jacka och O´la sina leksaker. På ca 8-10 minuter har en ”tjuv” tagit sig in i en låst bil. Vi tror att de tagit en lång tråd genom det 2 cm öppna fönstret! Dan hade sett en vit merceders med rött tak cirkulera både nere i byn, längst vägen och vid ”passet”.

Vi vänder ner till San Bartolome´ får tag i bypolisen som inte vill veta något om oss eller höra något om någon Merceders. Vi ska ringa nationella polisen i Las Palmas säger han upprepade gånger och ser ”rädd ut” när en till polis kommer in och vi försöker prata med honom. Jag går ut till ”baren” där vi köpt vattnet och pratar med de ”infödda” men ingen vet något om Mercedesen och flinar. Det är inge ide´ att prata med dem och vi får acceptera att våra ryggsäckar är borta!!!

Vi fortsätter resan till den norra delen och upptäcker att nu är det torra borta och allt blir grönt och frodigt! Denna del kallas för den ”gröna delen” av ön. Vägarna är fortfarande branta och vi sitter alla och kommenterar Bogdans körning. Bogdan är lätt irriterad då han inte kan köra saktare än 25- 30km/tim. Men det är fruktansvärt läskigt att titta ut då vägarna nästan slutar rakt ut i luften. När vi kommer ner från bergen efter en hel dag känns det skönt att ha ”platt mark”

Vi pratade med den nationella polisen i Las Palmas. När vi berättade om Mercedesen och de ovilliga poliserna i San Bartolome´ sa de bara lite skamset, ”Vi vet”.

På söndagen hade vi en ”vi tar som det kommer” dag. Slappa, sola och ha det bra. Vi umgicks med ”Muza” och på eftermiddagen gick O´la och jag till barnaktiviteterna som ARC har ordnat. Det var säcklöpning mellan båtarna med vattenhämtning. O`la skrattade hela tiden och tyckte det var såååå kul med alla som tappade vatten, snubblade och ”gjorde bort sig”. Sen wolleyboll mellan de båtar som ville ställa upp. Jag fick verkligen övertala O`la att vi måste gå hem innan det blev helt mörkt.

Snart var det tid att tänka på att få ordning på båten när Catrin och karsten ska komma. Vi hade sovit i förpiken sedan ”stormen” eftersom aktern var vår ”verkstad” med alla verktyg som vi behövde hela tiden. Nu skulle vi ”flytta tillbaka” till aktern, så nu blev det städa av. Konstigt att man ska behöva ha ”gäster” för att få ordning i båten.

På onsdagen kom Karsten och Catrin till Las Palmas prick 15.00 som de sagt. Det kändes underbart roligt att äntligen träffas. Vi hade pratat med varandra hela hösten om var vi skulle vara och hur vi skulle gå vidare efter ”stormen”. Inget var problem för dem, även om planerna från början var att de skulle komma till Las Palmas och sen över till Karibien. De var så positiva till allt. Var vi Portugal i hus så kunde de komma dit och bo med oss. Köpte vi ny båt på Mallorca kunde de komma dit. Var vi i Porto Santo eller Madeira kunde de vara med oss där och fira jul. Allt var möjligt för Karsten och Catrin. Allt var ett äventyr var vi än var. Och nu var vi precis på den plats som de hade beställt flyg till, var det verkligen möjligt?

Första kvällen med Karsten och Catrin var vi bjudna till ARCs maskerad med ”tema karibien”. Vi hade fått massor av presenter när de kom. Först en ny badstege som Marcus gjort. Vi stod länge och beundrade stegen av rostfritt stål som var som ett ”båtsmycke” på ”Sun Chaser”, det var behövligt då den gamla badstegen var ”puts väck ” efter ”stormen”. Vi fick också ”förskottsjulklappar”. Jag fick en ny bikini av Sari med fjärilar och Dan fick ”crazy Wiskeyglas” av Marcus. Av Minna fick jag ”somriga” kläder, böcker och dvd filmer som vi längtat efter. Karsten och Catrin hade med sig ”julpynt” som julslipsar åt pojkarna, glögg, tomteluvor som blinkade åt oss alla fyra,  julpyssel, och många kaviartuber……

Vi tog på oss våra blinkande mössor när vi gick på Karibienfesten ”Tobago Caribbiean Carnival” på Sotavento club. Alla var klädda som pirater men vi kom som fyra ”blinkande tomtar”. Gissa om de tog bilder av oss hela kvällen. Tapas, vin, öl och många samtal med andra seglare var givet. Det blev en ”skrattkväll” med många roliga ”upptåg” av oss alla. Det var bra underhållning hela kvällen och när ”bäst klädda båt” var dags vann den ”engelska båten” med våra vänner som vi haft kontakt med under dagarna som vi varit i Las Palmas. ”Engelsk humor” gillar vi verkligen och dessa ”dräkter” var verkligen genomtänkta och ”sjukt” roliga i varje fall på det manliga könet.

Dagen efter var det helikopterdemonstration och livflotteövning. Vi hörde i efterhand att det mesta hade gått lite ”snett” bl.a. att när de skulle aktivera livflotten tog det många starka karlar att genomföra den övningen… Ja, det är inte lätt, inte ens när solen skiner och man står på ”håll” och beskådar det hela. Vi hörde helikoptern dundra och visste att den övningen måste man vara med om på riktigt för att förstå fullt ut….

På kvällen kom Bogdan, Ella och O´la på mat. Karsten hade gjort en pasta med en underbart god sås så allt blev uppätet. Vi hade en ”pratig” kväll om allt. Bogdan gillade Karstens humor så det blev många skratt då de båda ”showade”. O`la som älskade att se ”pirats of karibien” såg den om igen på dvd i aktern så hon var ”hade att göra”.

På fredagen var det ”Farewell Cocktail” på Johnnie Walker Terrace som sponsrades av Las Palmas ”Turismo”. Efter en mycket god middag på båten av Karsten och Catrin ( de gör underbar mat!) klädde vi upp oss och gick på den ”sista festen” för ARC. Vi tog verkligen för oss av mat, dryck och all underhållning. Det var artister från Karibien förstås. En vacker ”karibiska” som sjöng ”proffsigt” och en ”oljefats” spelande mörk kille som ”trollband” publiken. När ”Heinicken öl” skulle ha uppvisning(de sponsrade förstås) av ”bondbrudar” som stod och väntade hur länge som helst för att få börja en dansuppvisning, ville vi gå ”hem” för nu var det ”slutfestat”, nu skulle vi ta tag i allt på båten så nu skulle vi sova ut!

På lördagen kom Micke från OSK vår båt klubb i Stockholm på besök. Han skriver också för tidskriften ”Praktiskt båtägande” och ville göra en artikel om oss. Han skulle också göra något om ARC så därför var han här i Las Palmas. Nästa år ska han själv åka över till Karibien med sin båt så han kollade också läget för nästa år.

Nu var det ”full gång” på alla ARCare. Alla ”sprang” omkring och bunkrade, kollade rigg, segel och allt annat på båtarna. I morgon söndag skulle starten gå. Vi kände att vår start också skulle börja men det var när ARC racet var över. Då kunde alla hanverkare få tid till oss!!!

 Vi satt tillsammans med Karsten och Catrin och planerade vad vi kunde göra själva med båten. Rigg och segel var ju redan planerat och de skulle börja direkt på måndag den 24 nov. Vi kunde svetsa, plasta och måla. Karsten och Catrin hade själva renoverat sin fisketrålare med just plastning, svetsning och målning så det var ju inge konst. De bor i Gävle hamn sen 5år tillbaka i sin ”bobåt” som de även har åkt med till många ställen bl.a till Bornholm. Så båtliv är de vana med i högsta grad. Ville de verkligen hjälpa oss på sin semester? Självklart! Karsten började sen planera vad som skulle göras på båten, även sådant som vi hade tänkt göra senare under resan. Nej, nu ska vi göra det tillsammans då går det fortare, vi ska ju ändå vänta på segel och rigg. Har vi hört det förut? Jo, Bogdan och Ella! Marcus och Sari! Och nu Karsten och Catrin! Vilka underbara människor vi möter!

På natten till söndagen var det fyrverkerier så det ”döna” i hela marinan. Hurrarop och ”tutande” i flera timmar. Ja, ja åk nu då så vi får börja med ”Sun Chaser” någon gång!

Söndagen den 23 november klockan 12.40 gick startskottet för tävlings racet. 13.00 gick de övriga.

Vi stod på ”första parkett” och såg dem segla iväg!!! Det var soligt och varmt väder och alla var ”yra” av den stora dagen!!!

”Sun Chaser” låg ensam kvar med sin ARC flagga fladdrande i vinden. Vi tittade bort mot båtarna i horisonten och sa:

”Vi hinner kanske ifatt er” ”Vi kommer kanske snart efter med ”Muza” och ”Sun Chaser”…….