”Bas du Fort” Guadeloupe 1-20 mars 2009.

Alla gator och torg runt Marinan har sopats rena från alla sopor som legat överallt och luktat. Vi ser ”gatsopare” i varje hörn med kvastar och kärror. Sopbilar som åker skytteltrafik och hämtar allt det som legat i veckor. Alla butiker som ”gapat brända” börjar se ut som normala butiker igen även om det kommer att ta sin tid att få allt i ordning. Alla palmer som legat vid vägarna har sågats upp och forslats bort. ”Lukten” i marinan verkar inte gå bort fast det är ordning på soporna. Guadeloupe har problem med avloppssystemet verkar det som. Men lite ”lukt” får man stå ut med….

Affärerna har fått in massor av varor. Men de goda marmeladsorterna har inte kommit. Bara traktens frukter som smakar” lite annorlunda”. Av mejerivarorna har bara vissa kommit. Vi saknar vissa ostar, bordsmargarinet och lite annat. Men man är glad åt det som kommit. Hemma hade man väl gått till en annan affär som säkert haft det man sökt. Om två veckor kommer min dotter Kristin och Jimmy med barnen och Jimmys brors familj då kanske man kan beställa med dem marmelad och fibergröt….

Dagarna går fort fast vi är ”lediga” och dagarna är varma, soliga och långa. Vi har kommit in i den ”lugna lunken” det märker vi då vi träffar andra seglare som kommer in i hamnen. De är ofta stressade och ska ”iväg” till nya mål. Så var också vi…..

 Rutinen har vi att jogga varje dag och samtidigt köpa färskt bröd till frukosten som vi verkligen drar ut på och njuter av. Guyave juicen och Guyave marmeladen är inte som hemma men det går. Äggen och Kalles Kaviar njuter vi extra av då inga ägg fanns under strejken och Kalles Kaviar fick vi av Sari och Marcus, då hade vi varit utan i månader. Fil och gröt finns inte (men yoghurt)och det saknar vi.  All mat kostar ungefär som hemma, den är alltså ganska dyr. Man kan ju förstå att folket strejkar då de har haft så låga löner.

Vi passar också på att läsa alla pocketböcker som legat i hyllorna i båten som vi fått eller fått låna av vänner och bekanta. En del har vi hunnit med på seglingen men det är nu vi verkligen har tid och ro. Jag har säkert läst ett 30-40tal böcker av skiftande kvalitet. Men ett är säkert, alla böcker har varit bra på sitt sätt. Har även läst deckare fast jag aldrig har förstått varför man läser om våld då det finns annat…

Vi fick låna en massa videofilmer också som legat i båten sen vi seglade hemifrån. Nu har vi tid att titta. Vi ser filmer som vi aldrig skulle ha sett hemma då tiden inte räcker till för att ”slötitta”. Här har vi tid att titta på allt! Många filmer är nya för oss, en del har vi sett för några år sedan eller i vår ”ungdom” men alla har fått en ny ”infallsvinkel” då vi har tid att analysera. Vad sägs om ”Grease” och ”Dirty Dancing”……..

På kvinnodagen söndag den 8 mars tog vi en promenad till ”Akvarium”, ett mycket välordnat och pedagogiskt upplagt centrum för alla ”vattendjur” i Karibiens vatten. Då vi varit ute på vattnet en hel del och sett allt uppifrån var det helt underbart att se alla fiskar och annat som lever under vattnet. När man ”snorklar” ser man bara de fiskar som finns på grunda vatten. De flesta fiskar här lever i betydligt djupare vatten . Hajar, sköldpaddor, fiskar i hundratals storlekar, sorter och färger finns att beskåda så nära att det nästan kändes som man stod på havsbotten och såg in i deras ögon. Det ska bli underbart att visa mina barnbarn allt detta. Det står fåtöljer framför glasen och där sitter man som i trans…

Dagen efter hade vi blivit övertalade av en lokal dykare att han skulle göra ”rent” skrovet under vattnet.  Det skulle vara enkelt och vi skulle slippa besvär. Vi hade annars tänkt ta upp båten på land, skrapa och måla den. Dykaren sa att rengöringen håller ca 4månader och då är vi ju hemma och ska i varje fall ta upp den.

Vi hade också haft ett ”konstigt” ljud i skrovet sen norra Spanien, ibland mer ibland mindre. Det lät som ”elknaster” eller ”eldknaster”. Först trodde vi att vi fått kackerlackor, men efter idogt letande fann vi inga. Vi slog upp på ”webben” och läste om en annan långseglare som haft samma ljud. 

Nu fick vi se orsaken. ”Strömmingsliknande” fiskar i hundratal simmade ut från båten då dykaren skrapade bort allt som lagrat sig på skrovet, sjötulpaner och annan beväxtlighet. Vi hade sett mycket större fiskar i andra marinor och gissat att det kunde vara de som ”knaprade” på skrovet, nu såg vi att det var just det fiskarna gjorde, de åt eller ”knaprade” sig runt vår båt. Det är ju bra att de ”hjälper” till att hålla båten renare men de låter ju så förskräckligt!! Skrovet är som en stor ”förstärkare” till detta ljud och det är inte kul att lyssna till när man ska sova. Nu hoppades vi att ljudet skulle sluta! Men dagen efter var fiskarna där igen så vi får väl ”stå ut” med ljudet ett tag till. Dan har hotat att släppa ner en handgranat för att få tyst på dem….

På onsdagen den 11 mars träffade vi ett långseglarpar från Sverige. Det kan inte hjälpas men det är skönt att få prata sitt ”modersmål” svenska. De flesta är creol eller fransktalande men de man pratar med kan lite engelska. Så det var riktigt kul att få en kväll med Janne och Pirkko från Göteborg. De berättade att nu var de på väg ”varvet runt”. De hade hyrt ut sitt hus och magasinerat sina få saker de hade kvar hemma. Allt annat hade deras vuxna barn fått. Så nu var de fria att göra vad de ville. Båten är en stabil ketchriggad motorseglare byggd i Finland 1988. Nauticat 521. Efter att ha druckit lite vin, snacks och ost på vår ”Sun chaser” gick vi en runda på ”Aristocat”. Vi blev mäkta imponerade av denna stabila båt med massor av utrymmen(52 fot). Styrhytt inne och även ute. Plats för tolv personer med köksutrustning som heter duga! Janne och Pirkko hade haft ”charter” några veckor men nu var det slut med det, nu skulle de ägna sig åt varandra. Vi önskar dem lycka till på ”varvet runt”!!!

Dan får laga allt, frys, fläkt, toaletter… Montera stege och anordning till ”dinge”. Laga saker jag haft sönder bara under denna vecka….

 Jag Anne, får städa, tvätta och laga mat. En dag då jag var irriterad över all disk, tvätt och eviga matlagning hade vi en ”diskussion” om vem som gjorde vad på båten. ”Relationer ombord” kallade vi den!!!

Jag kallade mig för ”Inga kabyssråttan” som bara fick bannor för maten inte smakade som ”herrn´” ville. En dag var allt fel! Marmeladen, såsen, stekningen, diskningen….

Dan svarade med att ”Inge båtdoktorn´” hade fullt upp han också. Ville” Inga” byta med honom skulle han vara tacksam för det senaste ”jobbet” var att laga toaletterna, byta pumpsystem, ta isär allt, det var ett jäkla ”skitgöra”!!!

När ”Inga kabyssråttan” senare gjorde pannkakor med grädde och sylt tyckte ”Inge båtdoktorn” att han aldrig hade ätit så goda pannkakor!  ”Inga” tyckte också att toaletterna fungerade perfekt…….

Den här veckan skrev jag en liten synpunkt till Arbetarbladet. Jag var så upprörd att jag inte kunde motstå fast man är långt borta…..Vi har uppkoppling ibland så vi kan höra Länsnyheterna och läsa Arbetarbladet. Nu var det en fotoutställning om hur ”slakterierna” behandlar djuren. Det var en bra utställning som visade hur verkligheten ser ut och Lars som fotat fick tydligen mycket beröm.

När jag läste synpunkterna att bilderna från slakterierna var hemska och att de som skrev aldrig skulle äta kött mer. Att Sverige skulle behandla djuren bättre….

När jag äter vegetariskt med andra människor måste JAG alltid försvara mig varför jag inte äter kött!! Nu för tiden svarar jag med att fråga dem varför DE äter KÖTT fast de vet hur djuren behandlas? Då blir de oftast förbannade, varför det?

Idag fredag den 13 mars såg vi tre ljushåriga killar vid Marinan, vi sa att de är säkert svenskar!

Senare angjorde de vår brygga. Vi hörde ett ”Hejsan”! Och de tre ”lintottarna” satt senare på kvällen med varsin kall öl  på ”Sun Chaser”.

 Så är det att leva som långfärdsseglare. Att umgås är halva ”resan”…

Christian, Mark och Olle hade träffats i Lund där de alla tre går läkarutbildning. Christian som varit ute och långseglat med sina föräldrar under långa perioder ville nu själv ut och långsegla, denna gång med en egen båt s/y ”Soprano” 24 fot!! Olle och Mark bestämde att de skulle vara med på denna ”Atlantic crossing”, härifrån Karibien till Sverige.(Båten kom till Trinidad i container).

”Soprano” var den minsta segelbåt vi sett som ska över Atlanten. Marcus Krells båt ”Dory”27 fot, som vi träffat en del hade vi tyckt var liten, men nu fanns det en som var mindre, 24 fot!! 

Kvällen blev mycket lyckad med ”sjörövarhistorier” och mycket skratt!  Vid tvåtiden på natten vandrade Dan(utan skor, han hade blåsor av allt dansande!) och jag hemåt efter en helkväll (eller natt) på ”discot” med den inhemska befolkningen och oss svenska ”lintottar”. När de andra på ”Soprano” kom hem visste de inte ens själva……

Söndagen den 15 mars var vi hela dagen i Le Gosier och badade. På eftermiddagen träffade vi killarna på ”Soprano”. De skulle lägga sig vid ”boj” samma kväll och på måndagen fortsätta genom ”mangrove floden” över till andra sidan Guadeloupe och sedan segla till Antigua. Vi stod vid bryggan och vinkade när de kastade loss. Alla de runt om på de ”stora” segelbåtarna sa, ”vilka modiga grabbar”! Vi håller med!!!!

Idag måndagen de 16 mars är vi mycket upprörda!! Vi har uppkoppling så vi har fått massor av mail. Ett av dem fick oss att ”få upp blodtrycket”!!!  Det stod, Hej! Vi har mottagit ett Epirblarm från er och undrar om något har hänt ombord? Vänligen svara genast! Hälsningar MRCC Sjöfartsverket.

Efter 6 månader från ”Tornadon” då vi förlorade vår Epirb utlöser den först NU!!! Vi som ringt till återförsäljaren, agenturen och sagt att det är konstigt att Epirben inte utlöste vid ”Tornadon”, då vi verkligen var i behov av denna LIVFÖRSÄKRING, och den är svindyr över 10 000kr!!! De svarade då att den var helt OK, den var säkert stulen från båten(av vem?)eller så satt den kvar i ”hållaren” och då utlöser den inte, försvar, försvar… osv. Och Epirben hade minsann testas så den var så säker!!!Jo, jo stupsäker va? Hur många har fått sina Epirben utlösta i VERKLIG KRIS i denna stupsäkra test? När vi vill ha ”upprättelse” (då ”hållaren” fanns kvar på båten)svarade de inte utan vi får nöja oss med att vi överlevde, eller?? De som inte har överlevt kan ju inte säga något. Tur det för dem!!!!  Gissa om vi är upprörda????!!!! Vi kommer att berätta detta för våra båtklubbar, båttidningar, min bok och alla föredrag vi kommer att hålla. Alla ska veta.

Tisdagen den 17 mars. Jag ringer och sjunger för min mor som fyller år idag!! Hon har varit lite orolig över allt som har hänt på denna händelserika resa, det kan man förstå! Men nu tycker hon att vi snart är hemma….

Nu har vi fått ännu ett Mail om något som ”höjer blodtrycket”. Gustav Gabinius skriver om segelbåten s/y ”Taube”, som har förlist utanför Marocko, Rabat. Alla sju var ungdomar som seglade från olika länder. De var sponsrade för att få internationell kulturell förståelse mellan olika länder. Jag blir så upprörd så jag gråter. Vilka fina ungdomar, att jobba för förståelse mellan länder och så dör de!! Sex dör, en kvinna simmar(!) till land och överlever. Gustav och Marcus Krell på ”Dory” hade ätit middag med ”skepparen” och någon till på ”Taube”. De är också chockade!

Dan och jag tittar på sjökortet över Atlanten. ”Taube” hade förlist i en storm(med 8m höga vågor) och det var inte långt från den plats vi fick ”Tornadon” vid Algarvekusten mot Lagos som ligger vid Gibraltar. Någon har sagt att kusten kallas ”Dödskusten” för att så många har dött där (30-40 st under några år!!) Jag läste också om en olycka i ”Krysstidningen” för några år sedan om just samma kust där den svenska mannen nu kom tillbaka till olycksplatsen och minns sin döda flickvän och båten som sjönk i stormen. Jag ryser igen när jag tänker på ”Tornadon” och dessa hemska olyckor då människor dör. Har vi verkligen varit med om ”Tornadon”? Jag fattar inte nu idag då vi finns här i Karibien och njuter och att vi fann ”Sun Chaser”. Det känns inte riktigt verkligt….

Vi pratar om allt som hänt under resan väldigt ofta.  Det är svårt att fatta att det man varit med om är något som kunde ha gått väldigt illa som olyckan med ”Taube”. Tänker på alla dem som på en ”debattsida” på webben ifrågasatte om vi verkligen skulle ha lämnat båten? Att båten är det säkraste stället. Jag tror att ungdomarna på ”Taube” skulle ha varit överlyckliga om det fanns en oljetanker att ”kliva” upp på när stormen började. Alla har inte den lyckan att välja. Dan valde oljetankern och det är jag glad för. Ingen visste om ”Sun Chaser” skulle hålla för det som komma skulle. Vem eller vilka kan ge garantier? I alla lägen går människoliv före ”ting” sen kan det debatteras i ”stugorna” hur mycket som helst! Sen att vår underbara båt ”Sun Chaser” återfanns och blev segelbar på så kort tid är nog en solskenshistoria ingen glömmer i första taget!

Nu tänker jag avsluta alla ”hemskheter” med en får vi hoppas sista ”hemskhet” på vår långfärd.

”Tornadon” den 28-29september 2008 har en hemsk sak att komma med. Vi valde att inte berätta den på ”Hemsidan” av den anledningen att våra barn inte skulle bli ännu mer ”vettskrämda” av vad som hände deras föräldrar, men nu när allt är lugnt kan jag ta och berätta:

”Mayday, Mayday, Mayday, ”Sun Chaser” here! När vi hade sett och anropat det grekiska oljetankfartyget och de stannade och ville höra hur de kunde hjälpa oss, gav de oss förslaget att kalla på sjöräddningen. Vi trodde då som jag skrivit i en tidigare logg att Sjöräddningen var lika ”proffsig” som i Sverige med ytbärgare och allt annat som tillhör en räddningsaktion. Men vi bedrog oss rejält när vi såg repen med blytyngder slängas ner på båten och sedan hur repen trasslade in sig i masten, inte bara en gång utan två gånger. Vi trodde alla att helikopter skulle rasa ner på oss och vi skulle alla brinna upp i helikopterbränsle! Nu hann de skära av repen i tid men ingen ytbärgare kom, det fanns ingen fick vi veta. Vi hörde inte heller vad de sa för motorljudet och deras mycket dåliga engelska gjorde att ingen förstod någonting. Så en engelsktalande på det grekiska fartyget var en ”länk” mellan helikoptern och oss på båten. Sari stod med två repstumpar och frågade hysteriskt hur hon skulle knyta dem för att de skulle hålla för att ”ta upp” henne i luften till helikoptern. Ni hör själva hur fruktansvärt det låter, två repstumpar….

Strålkastare var riktade mot båten och vi såg de enorma vågorna som vi red på och det hällregnade. Helikoptern över oss hade misslyckats med ”repen” och ville nu att vi skulle gå i vår Livflotte(SEAGO) och där skulle de ta upp oss till helikoptern. Dan och Marcus går till den NYA LIVFLOTTEN drar i utlösningsmekaniken och då far den iväg och blåses upp som den ska, men fortsätter med full kraft i den hårda blåsten. Dan och Marcus knyter fast livflotten i akterpulpiten. Då slits infästningen i flotten av, den lossnar och livflotten försvinner i horisonten…..

Helikoptern ser det hela och meddelar att de måste tillbaka till Lissabon för att tanka. Det är inte svårt att i det läget be oljetankern om hjälp. Att vi hade den valmöjligheten var vår lycka!

Kan ni läsare förstå den frustation vi kände mitt i den fruktansvärda händelsen. Att först räddningsaktionen med helikoptern var så ”oproffsig” att man bara ville skrika men inte kunde i det läget. För det gällde ju att vara LUGN! Sen att vår absoluta räddning LIVFLOTTEN försvann i fjärran…

Tänk om vi hunnit sätta i Sari i livflotten(som inte mådde så bra heller i detta läge). Att hon skulle försvinna bort och vi inte kunde göra något i ”Tornadon”…

Tänk om vi bara haft helikoptern som” räddning”…..

Nu stod vi och såg ljuset från livflotten försvinna i det fruktansvärda vädret och vi kunde anropa oljetankfartyget att de skulle ”rädda oss”. ….

När vi läser om ”Taube” att helikoptern i Marocko fick avbryta letandet efter ungdomarna och de fick sätta in båtar senare istället förstår vi att de har problem. Räddningsaktion i Portugal eller Marocko har inte samma utbildning och resurser som i Sverige. 

Onsdagen den 18 mars på kvällen går vi en runda i vårt lilla ”samhälle” runt marinan. Det är som en varm sommarkväll i Sverige när vädret är som bäst. Jag har varit hos ”frissan” en lokal frisör som man får förklara med ”händerna”. Blev riktigt fin. Med den nya gula ”kreationen” och fin i håret hamnar vi på en ”privat” Guadeloupeisk fest. Vi stannar för det är en orkester som bara är helt fantastisk.  Vi chansar och går in och sätter oss. Jo då, de ordnar ett bord och fixar stolar. Vi får in vin och sitter och njuter. Bredvid oss sitter ett par som vi får kontakt med och snart är vi alla på dansgolvet och dansar ”Zouk”, en sensuell karibisk dans. Francois och Angelic är ”barnfria” och njuter av en kväll tillsammans, och dansa kan de. Jag säger åt Dan att titta hur Francois dansar, vi måste lära oss… Den inhemska sångaren sjunger så man glömmer allt. Paret bjuder på champange då det är hans födelsedag och sångaren JanPhi  vill prata med det exotiska svenska paret.

 Alla ”hemskheter” är långt borta….

 Måtte vi ha det så här bra tills det är dags att vända hem………