Le Gosier, Guadeloupe 20-30  april 2009.

Att vara utan ”Sun Chaser” kändes konstigt de första dagarna. Livet på båten är ett liv som man sakta ”vaggas” in i. Båten är ”hemmet” som är allt. Tryggheten där man vet vart allt finns och fungerar. Nu var det dags att få ”space” och lära känna ett ”fast hem” igen!

Monique har ett hus med övervåningen som vi hyr, sedan ett mindre i trädgården med tre lägenheter. Allt mycket smakfullt och väl planerat med kakelgolv och stora terrasser med tak för skugga och regn och en vacker trädgård med ett eget litet kapell. Huset ligger nära havet, stranden och det lilla samhället Le Gosier. Hon bor helt ensam med sina två katter, har ett välbetalt arbete på ett företag i närheten. Kommer från ön Marie Galante(där vi varit) i en syskonskara på 8 stycken, endast en bror, den äldste. Vi har träffat två av hennes systrar som bor i närheten. Båda med stora hus som Monique. Monique har mycket stark självkänsla är stolt över sitt liv, sina hus, katter och trädgård. Ödmjukt ser hon till att alla hennes hyresgäster trivs. Efter bara en dag är vi som ”hemma”. Monique ser till att vi har allt vi behöver och lite till. Hennes vänner är våra efter bara några timmar……

Måndag den20 april

Har hittat en bra joggingrunda ner till stranden med alla hotellen och bungalowerna, vackert värre. Vi måste springa före klockan åtta annars ”steks” vi. Sen långfrukost och planering för dagen… Vi är lite trötta för helgen har varit full av ”aktiviteter” med våra nya vänner. Fredagen dansade och hörde vi på ”steelbandet” från Guadeloupe. Helmysigt och kul med ”steelbandstoner” . De är verkligen skickliga som får det att låta så bra ur ”gamla tunnor”! Lördag hemma i ”trädgården” med våra vänner. Söndag var vi bjudna hem till Cleberts kusiner i ”countryside” (som de sa). Längst uppe i ”urskogen” på ön Grande Terre där Clebert var född. Vi ”gungade” fram på småvägar genom vad vi såg mycket fattiga delar av landet tills vi stannade på en ås eller kulle med dalar runt om. Fantastiskt vackert med alla fruktträd med frukter som cocosnötter, bananer, apelsiner, citroner, goyava och mango överallt i dalen!  Clebert klättrade upp i träden och tog ner frukter åt oss. Här kan verkligen alla överleva av all ”mat” som växer på träden överallt året runt! Dan ”filosoferar” ofta över  att människorna här har det ”lätt att leva” när de slipper ”tampas” med kyla för att överleva. Inga kläder att tala om(många går barfota) ingen isolering i husen att tänka på. Bara ett vindskydd och tak så ordnar det sig….Ja, det låter lätt men de här vill leva som vi med all ”lyx” som det innebär. Ingen vill väl leva som ”Robinsson” någon längre tid eller?

Cleberts familj som här var kusinerna tog emot oss hjärtligt och varmt. Vi gick runt och beundrade utsikten. Allt var mycket enkelt. Kakelgolv, rappade vita väggar. Enkla funktionella möbler. Nästan inga prydnadssaker bara ”nyttosaker” till hushållet eller annat. En stor ”bytta” av trä med vev stod på en stabil bänk vid det stora gedigna matbordet. Clebert och hans kusiner började blanda ingredienser till den glass vi hade blivit lovade. Cocosmjölk, vanilj, citron, kanelstänger och lite muskot, bara färska varor som hälldes i mitten av ”byttan i en plåtburk. Runt plåtburken med hål i sidorna där is och salt fanns för att kyla till krämig glass. Nu var det bara att veva. Alla vevade men det var ett hårt jobb så det slutade med att Dan fick ta över det ”envisa” jobbet. Till slut var glassen klar och alla stod på led för att få smaka. Ja, godare glass har varken jag, Dan eller våra vänner från Frankrike smakat, den var helt under bar! Den smakade så fräscht att t.o.m. Dan åt två muggar som nästan aldrig vill ha glass. Jag fick i mig fyra muggar sen var jag mätt till dagen efter! Vi gick sedan runt och ”umgicks” med varandra och familjen. Den äldsta dottern studerade i Pointe Pietre och skulle fortsätta på universitetet. Men det är svårt att kommunicera när man inte har ett gemensamt språk. Jag försökte övertala henne att läsa engelska då kunde hon lättare ta kontakt med resten av världen. Då svarade hon med en ”trygg blick” som jag ofta ser här på Guadeloupe att hon läste Spanska, hon tyckte att hon då når flera i världen….

Med champagne i glasen skålade vi och önskade varandra ”lycka i livet” sen ”gungade” vi tillbaka genom landskapet som sakta bäddades in i mörker. Vi tackade Clerbert att vi fått se den har sidan av ön, hans underbara familj och smakat på världens godaste glass!!!

Tisdag den 21 april.

Idag joggade jag själv då Dan skadat sin tå på en dörr i ett ”stilla hus”! Nu förstår han hur ont det gjorde när jag slog i min tå tre gånger på båten. Pilates och sedan stranden. Allt skulle vara perfekt om inte sanden funnits!! Ja, jag vet att det är SMÅ problem men ALLT är fullt av sand när man badat i det helt underbara vattnet. Men man kan inte ta in handdukarna, bikinin eller badbyxorna i huset då är det sand överallt, på golvet, i sängen, i maten. Nu klär vi av oss allt utanför ytterdörren sen går vi och duschar. Fast vi har duschat vid duschen vid stranden är badkaret fullt av SAND!!

På eftermiddagen var vi på ”cyberspace” och kollade våra mail och annat. Vi har ingen uppkoppling i huset och Monique såg helt oförstående ut när vi frågade om hon hade internet i huset. Ja, vi har nog blivit lite väl ”beroende” av uppkoppling på internet, man kan ju leva ändå och ska jag vara helt ärlig är det lite skönt att inte alltid vara ”uppkopplad”. Fast datorn är bra att ha med all egen musik och filmer.

Onsdag den 22 april.

Jag joggade och Dan ”jobbar” med ett ”byggprogram på datorn, passar bra nu när han har en ond tå. Han ritar vår nya spång över till den ö vi bor på i Sverige. ”Spången” är nu ”sliten” och var ett ”prov” redan för åtta år sedan. Så nu ritar Dan stenkistan som ska hålla upp den nya spången och alla reglar och annat för hållbarheten. Denna spång ska hålla många år och inte vara ett ”prov”. Fast det var ett hyfsat bygge ändå som höll så pass bra. Så när vi kommer hem är det till att ”kasta” sig in i ett nytt projekt.

Besökte ”Cyberspace” och ”skypade” med dotter Zanna, Joel, Saga och lille John i nästan en timme! Underbart att detta ”skype” finns så man kan se sina kära….

Gick till ”Leader price” och handlade allt vi behöver. Omtänksamma Monique hade handlat mycket till oss men nu måste vi storhandla så vi klarar oss ett tag. Tur att vi tog rullväskan från IKEA med oss, det är ganska tungt att bära allt detta vatten och allt annat i hettan! 

Senare tog vi en promenad längst stranden efter badet och fotograferade leguanerna som finns vid klipporna. Jag blev först livrädd när de sprang emot mig men det visade sig bara vara utseendet som ser ”farligt” ut. De är vegetarianer och mycket fredliga.

På kvällen konsert och dans med en ung musikalisk tjej på 20 år som spelade all slags musik och det lät som en hel orkester. Våra vänner hade ”följt” henne under åren och visste att hon var mycket skicklig på många instrument och sjöng gudomligt. Allt visade sig vara sant. Vi dansade till alla slags dansrytmer och njöt av hennes stämma. En konsert som var svår att förstå att den gavs av en enda person som bara var 20 år! Promenad hem i natten i underbara dofter från blommande träd och buskar. Våra vänner berättade vad de hette, men inte en enda kommer jag ihåg, men dofterna var underbara…..

Torsdag den 23 april.

Idag regnade det hela morgonen. När klockan var nio var regnet över och det var stekhett. Typiskt här på Guadeloupe. En halvtimme högst får man lite svalka efter regnet sen stekhett direkt. Så idag blev det ingen joggning utan ”slappning” i huset. Vi trivs jättebra på de svala golven och se ut över trädgårdarna från ovan. Jag brukar se på tv då och då och blir alltid lika förvånad att ALLT är dubbat. I en typisk svensk skärgårdsfilm pratade alla franska! Vi skrattade så vi grät! Helt otroligt så patetiskt!! Fransmän får ALDRIG höra ett annat språk, bara franska! Vi diskuterade med våra vänner och de sa samma sak, att de var ”lurade” på världens språk. De har ingen möjlighet att höra nyanser eller skiftningar av språk som vi kan, som alltid hör andra språk med översättande remsa. Dan som älskar ”Simson stängde av för han blev förbannad på hemska konstiga röster. Engelska filmer med sång, skyltar och annat på engelska och så pratade skådespelarna med ”konstiga” munnar i otakt, franska! Mindre trovärdighet får man leta efter. Våra franska vänner skyller på Sarkosi och de ”höga makthavarna”, att det är de som vill ha bara franska. Påminner om Sovjet tycker jag.

Senare till beachen där det var höga vågor. Underbart att slänga sig i vattnet och ”lyftas upp” av vågorna. Badade tills Dan ville gå och handla. Han fick tjata ett tag. Tänk att vatten kan vara så kuuul!

På kvällen tog jag och Danielle en lång promenad och tittade på en gammal fästning som var ”inbyggd” i ett hotellområde. Vi vandrade bland klippor och trappor som bara hon kunde vägen genom. Hon hade ju bott här i Le Gosier i veckor och månader varje år i 20 år så det klart hon visste allt som var värt att veta. Hon hade sett hotell och annat byggas och ”läggas ner” under åren och visste historier om många ägare. Tänk att kunna förmedla allt till mig fast hon inte kan engelska. Men med vilja och ett otroligt kroppsspråk klarart man allt. Sen får man skrattet på köpet när det blir lite dråpliga missförstånd! Men jag har förstått att vi i svenskan har massor av franska ord. Så jag använder dem och allt går mycket lättare. Apropå, precis, superb, fantastisk, promenad, unik, kulör, sensation, sensibel, parlör, adjö, artificiell, osv. Mina förutfattade meningar om fransmän är nu helt borta. Man måste ”leva” med dem för att förstå att de är precis som vi……

Fredag den 24 april.

Jag joggar, Dan har fortfarande ont i tån så frukosten är klar och dukad när jag kommer hem. Går ner på ”Cyberspace” en stund och ”Skypar” med mamma och mina döttrar. Till ”Leader Price” och handlade. Hyfsade priser och bra varor även för oss vegetarianer. Hemvägen het och svettig. Linnet och kjolen var helt genomsvettiga. Dusch och sen mat, idag ”kroketter” av örter, kokt potatis och stuvade morötter. Glass till efterätt och massor av vatten. Vi dricker och uppskattar verkligen vatten. Alla har en flaska med sig när man går ut annars är det ”torrt i strupen”.

Ikväll ska vi gå och lägga oss tidigt så vi kan gå upp 4.30 lördag morgon ”I am the legend”  Vi skall segla med en katamaran ”Manga” till en som de säger fantastisk ö som ligger ca 3,5 timme från huvudön Grande Terre där vi bor klockan 6.00. Ön heter Petite Terre och är ett Narurreservat. Tillsammans med våra franska vänner som inte vill att vi missar denna ”pärla” till ö. Vi ser en film ”I am the legend” (läskig men bra slut)sen försöker vi oss på att lägga oss vid 22 tiden…..

Lördag den 25 april.

Vaknade 23.00 av ”discomusik” från discot bredvid vårt hus, men somnade om och vaknade vid väckning 4.30. Vi skulle få frukost på båten men då vi båda alltid är morgonhungriga åt vi en rejäl frukost som vi brukar. Det var tur att vi ätit rejält för den franska frukosten består av kaffe och en sockerkaksbit! Nu var alla fransmän utom vi och ett par från Tyskland så de flesta var vana vid att äta ”ingenting” på morgonen. Klockan 13.00 var det lunch så det var några timmar dit. Men det serverades ”Tipunch”(rom, lime och råsocker) hela tiden, vatten och juice. Seglingen var för oss intressant då det nu var med en katamaran som Dan önskat att få provsegla med.

Jo, seglingen var mer stabil jämfört med en vanlig båt. Sen gick båten också snabbare. Vi hade motvind så vi gick med segel och motorer i 12 knop(jämfört med vår båt 5-6 knop, så resan tog halva tiden jämfört). Sidled var båten oerhört stadig men längstled var katamaranen som en enskrovsbåt. Efter någon timme såg vi flera som mådde illa och fick ”spypåsar”. Att tro att Karibiska havet är mysig segling för jämnan har trott helt fel. Det blåser oftast mycket hårt runt öarna och vågorna eller dyningarna är stora.

”Karibiska musikrytmer” hördes hela tiden i båten och besättningen bestående av unga killar dansade och spexade med oss gäster. När första häftiga regnet och de stora vågorna satte fart var det inte många gäster som log eller dansade. Men som man säger i Guadeloupe ”Allt torkar snabbt när solen kommer” och snart var vi framme och deras sjösjuka var som ”bortblåst”!

Naturreservatet Petite Terre var två underbart vackra små sagolika öar. Den mindre fick vi inte bestiga då den var endast för fåglarna, leguanerna och sköldpaddorna m.m. Men djuren fanns naturligtvis på båda öarna. Den större hade underbara stränder och en vacker fyr på högsta punkt. Allt påminde om Gotska Sandön bredvid Gotland. De enda skillnaderna var palmerna, det kristallklara 30 gradiga vattnet, korallreven med dess djurliv och de enorma leguanerna som vandrade runt på ön.

Före och efter lunch fick vi planera dagen själva. Snorkling blev det hela dagen! Danielle och jag bestämde att simma till stranden då de andra tog ”dingen”. Jag tog av mig allt som ”glimmade” för de hade sett en stor Barracuda under båten bland alla andra fiskar. Så de rekommenderade oss att ta av smycken som barracudorna ”nafsade” efter. De sade också att vi inte behövde vara rädda, ingen hade någonsin blivit attackerad. Danielle försvann snabbt iväg då hon hade ”simfötter”. Jag kom ca 15 meter då jag såg en skugga och kände något på benet. Den starka strömmen tog tag i mig då jag fick en kallsup av rädsla. Jag bestämde mig snabbt. Aldrig har jag simmat så fort tillbaka till båten. När jag kom fram värkte det i brösten av ansträngningen. Dan hade sett allt och blivit rädd att strömmen skulle dra iväg mig i vattnet som det gjort med en man tidigare under dagen. Allt gick bra och jag tog ”dingen” till stranden när jag lugnat ner mig.

Resten av tiden ”snorklade” jag med Jaquelin och Danielle. De är vana så de fick ”leda mig” till alla fina ställen runt korallreven. En helt ny värld öppnade sig för mig. De ställen jag varit på förut var ingenting jämfört med denna vackra undervattenvärld. När dagen var slut och jag sett fiskar i alla storlekar och färger jaga varandra, äta och leka var jag så hänförd att detta var nog en av de största upplevelserna under vår långa resa.

Söndag den 26 april.

I dag sov vi länge och ”slappade” hela dagen. Våra kroppar var ”mörbultade” av allt som hänt dagen före inte minst den mycket starka solen som man inte kan komma undan då man är i vattnet en hel dag, huden måste få ”vila” också…

Klockan 19.30 skulle vi åka till ”countryside” och se traditionella danser på ett ”turistritt” dansställe. Vi var nyfikna eftersom Danielle och Monique så envist ville ha oss med.

Dansstället var som en ”logdans” i Sverige men nästan helt utan alkohol. En stor lada på landet som var inrett så det fanns bord att sitta vid. Scenen var längst ena kortsidan där alla musiker satt eller stod och spelade. Människorna var ”fint” klädda. Kvinnorna bar långa mönstrade klänningar männen skjortor i alla färger.

Musiken var helt underbar. Dan var helt lyrisk över dessa kunniga musiker.  Zouk, Beguin, Saltsa Mazurka, Tango och många fler rytmer spelades under kvällen och ALLA dansade gammal som ung ensam eller i par. En del män och kvinnor dansade en och en i timmar i ”egna turer” eller tillsammans. Den sensuella ”Zouk” rytmen är populärast. Den dansas ”sexigt” av par eller enskilt med ”sensuellt lätt gungande underdel….

Under senare delen av kvällen var det uppvisning av åtta par som dansade ”Guadeloupiska danser”. Intressant och roligt då vi hade en entusiastisk dam som ville ”förklara” allt som hände på dansgolvet. Vi försökte hålla oss för skratt då vi inte förstod ett ord och hon bara fortsatte…

Vi kände oss lite uttittade då det var endast ett fåtal vita på plats. Monique ville visa upp oss och hade beställt en dans speciellt för oss som vi skulle dansa till. Vi fick dansa till Beatles ”Yesterday” fast jag tror att de trodde det var ABBA. Senare såg vi vår entusiastiska dam ”gunga loss” framför scen som en ”sprallig ungdom”……

Måndag 27-tordag 30 april

Sista dagarna i Karibien. På torsdag ska vi flyga till Paris. Dan säger att det ska bli skönt att ”klä på sig”, att få ”frysa” lite och andas kall luft! Jag vet inte. Här i Karibien har jag gått mest med bikini i över 4 månader!!! Ska jag behöva ”klä på mig” nu? Nu har ju kroppen blivit van vid värme, och ”andas” lite sval luft kan vi här hela kvällar och nätter. Att se Dan och mig bruna har blivit ”vardag”. Ska man behöva bli vit till hösten och se ”blek” ut igen. Tänker på alla som kommit till oss i Karibien bleka och lite ”trötta” och resa från oss bruna, ”fräscha och pigga”!!!

Våra vänner som kommer från Frankrike har bott här 20-30år i några veckor som blivit fler ju längre tiden gått och de själva blivit äldre och en del av dem pensionärer. De har skapat ett liv här, en vardag med vänner som de umgås med ungefär som hemma. ”Två liv” som Danielle brukar säga. Hon och hennes man har bott här varje år i 20år och kan inte tänka sig att resa någon annanstans. Nu är veckorna utökade till 3 månader. Danielle och Jean Filippe har ”en egen” lägenhet och katt hos Monique, som naturligtvis hyrs ut till andra då de inte är här. Plockar frukt och sköter om trädgården tillsammans med Monique. Att äta färsk frukt från träden varje dag är bara det härligt. Sedan är de mycket intresserade av att simma och ”snorkla” som de gör varje dag i timmar så motion får de, trots värmen. Sen är det alla musikevenemang här i le Gosier. Turisternas ”sug” efter allt som är karibiskt och så det alltid fina vädret gör att det alltid finns något som passar att besöka. Det mesta är också gratis har vi förstått då vi varit på de flesta evenemang här i Gosier trakten och inte betalat mer än en gång.

Vi badar de sista gångerna på dessa underbara stränder. Vandrar genom smala gränder upp till huvudgatan som ligger högt upp i samhället med kyrkan i topp. Härifrån ser man havet, stranden, båtarna och den lilla ön med fyren som är så karaktäristiskt för denna plats. Pratar med vår värdinna och Danielle i trädgården om vardagliga ting. Monique vill att vi ska komma nästa år då vi fått ordning på allt hemma och börjat jobba. Två veckor räcker, säger hon vidare och lovar att ”plugga” engelska till dess. Dan berömmer henne, då hennes engelska blivit mycket bra jämfört med då vi kom. Hon kan engelska men om man aldrig använder språket glöms den bort…

På tisdagskvällen hör vi något vid ytterdörren. Där står Clebert med en ”coco freezermaskin” i famnen och en inbjudan till avskedsfest nästa kväll. Middag och han ska lära Dan hur man gör ”riktig” Karibisk glass! Denna resa har visat att världen är GOD. Människor vi mött har gett oss så mycket vänskap och ödmjukt lärt oss massor….

Vi sitter på verandan hos Clebert med alla dessa ”syrsors” (eller grodors) ljud som nästan överröstar oss. Nästan alla våra vänner är samlade som vi umgåtts med under Gosiertiden. Det känns som vi bott här mycket länge. Konstigt vad tiden är ojämn vid olika tider….

Dan berättar om vår ”Sun chaser” och vår långfärd från Sverige till Karibien. Han har ritat en karta på presentpappret vi fått med de båda Guadloupeböckerna. Berättar om ”Tornadon” och hela vår resa. Ivette som kan engelska mycket bra översätter hela tiden. Alla sitter tysta och lyssnar allvarligt. Vi har inte kunnat berätta allt då språket varit ett hinder. Sen är det svårt att berätta något så skrämmande som vi varit med om för alla hur som helst.

Monique håller händerna för ansiktet och bara gnyr. Hon skulle ha dött vid denna ”Tornado” och aldrig kunnat klättra upp på repstegen..Och vågorna…Danielle är lika chockad. Hon tittar på mig som hon sett ett spöke. ”Men du lever, det är ju det viktigaste” får hon fram till slut….

Länger svarar vi på frågor och vi fortsätter en lång stund med vår resa medans vi äter av den goda brödträdsfruktsgratängen och de stora räkorna kokta i ”spicy” sås, baguetter och vitt vin .

När vi ätit sätter Clebert och Dan igång med att ”göra glass” på ”Karibskt sätt”. Alla ingredienser ställs på bordet och Clebert visar exakt hur mycket det ska vara av allt till själva glassen. Sen isen och saltet som ska ligga utanför plåtburken för att kyla ner den blivande glassen. Tiden är också viktig. Jag filmar allt så Dan kan titta efteråt om det blir frågetecken. Glassen är naturligtvis underbart god! Vi ”smackar” och äter upp allt som finns.

Kvällen börjar bli sen och en del av dem ska upp tidigt och jobba. Det är tid att säga ”Adjö” med kindkyssar som alltid. Dan säger att ”undrar vad de säger hemma om man börjar ”kyssa kind” med alla…..

Allt är packat och klart. Vi måste köpa en väska till. Alain kommer om någon timme och skjutsar oss till flygplatsen där vi varit och tagit avsked av så många. Nu är det vår tur att resa……