Paris, Dublin, Grand Canaria. 1- 25 maj 2009.

Vi sitter i planet och tittar ner på Atlanten från vårt flygplan som tar oss från Pointe Pietre, Guadeloupe till Paris i Frankrike. Havet är så fruktansvärt stort. Vi sover inte en minut under de drygt tio timmar som resan tar. Vi pratar hela tiden om allt vi varit med om. Alla sover runt oss och vi viskar hela tiden. Tänk att vi seglat den här sträckan. Jag känner tårarna kommer när jag tänker på all min oro på nätterna då vi seglat de 22 dygnen över Atlanten. Men också lyckotårar över allt vackert vi upplevt under de ljusa dagarna med valar, delfiner, flygfisk, fåglar och alla skiftningar på himmel och vatten och alla soluppgångar och solnedgångar. Vi flyger över Biscayabukten då solen går ned med konturerna av Frankrike ser ut som vårt sjökort men nu ser vi allt från ”skyn”. Vi kommer ihåg då vi tog ”steget” över Biscaya och vilken vånda det var.  Denna resa har inte bara varit en yttre resa utan en stor ”inre resa” som gjort att Dan och jag kommit varandra så nära man bara kan komma när man sett varandras skräck och vånda men också lycka att ha besegrat sin rädsla för att komma vidare….

När vi lämnade Moniques hus stod våra vänner och sa adjö(franskt ord!). Danielle stod bakom planket och dolde något. När vi hade ”kysst” alla kom hon snabbt fram och satte en stor blomsterkrans runt mina axlar. En krans av rosa och lila Bogevilja. Hon hade sytt ihop alla blommor med sytråd! Nu förstod jag vad hon sysslade med då hon sprang undan när jag kom.. Danielle vår vän som verkligen visat sig vara en verklig vän utan att kräva något tillbaka. Vi hade skrattat och haft mycket skoj tillsammans från första stund vi setts. Vi hade också fått två böcker om Guadeloupes natur och vackraste ställen som hon valt ut. Vi tittade på varandra och började gråta, för vi visste att det var sista gången vi såg varandra. Så har det varit under hela vår resa. Vi har mött så många underbara människor som man så gärna skulle vilja fortsätta att ha kontakt med. Men snart är vi på en ny plats med ny fantastiska människor vi möter och tiden går……

I Paris fick alla som gick av planet en bukett liljekonvaljer då det var första maj. Jag gick med buketten vid näsan och doftade den underbara doften som påminde mig om mina barn, skolavslutningar, sommarlov och vårt underbara hemland Sverige….

Att andas denna friska vårluft i Paris och se alla blommande kastanjer och hägg kändes underbart speciellt då vi mindes när vi satte oss i planet i Pointe Pietre i Karibien. De hade inte fått igång luftkonditioneringen så värmen steg till ”bastuvärme”. Det var fruktansvärt varmt och jag såg att människor i panik försökte få kontakt med flygvärdinnorna som själva stod med papper som de ”fläktade” med och hade högröda ansikten. Efter ca 30 minuter kom luftkonditioneringen igång och vi alla kunde ”andas ut”!

Vi hade fått tag på ett billigt hotell utanför Paris men för att komma dit var vi tvungna att ta en taxi. Chauffören i sin nya Merceders med ursprung från Kina var lite nyfiken att höra varifrån vi var. När han fick höra att vi var från Sverige satt han tyst en lång stund sen sa han ”Sweden is a very….. very, very little country”. Vi fick höra att Paris hade åtta miljoner invånare med tretton miljoner i förstäderna, alltså tjugoen miljoner sammanlagt. Det klart att vårt Stockholm känns litet med endast en miljon. Vi blev lite ”beklämda” i baksätet av den kommentaren men fakta är aldrig farligt, bara ärligt. Vi bor i ett litet land……

 Från det lilla billiga hotellet hade vi pendeltåg bara 15min till centrum. Kändes konstigt att ha jacka och långbyxor på sig då temperaturen var ”vårlig”. Fyra dagar i Paris med långa promenader i ”centrum” och de vanliga sevärdheterna med många ”cafébesök” hann vi med. Att vi fick njuta av Paris beror på att Guadeloupe är ”inrikes” och inrikesflyg är det billigaste. Måste berätta att vår längtan efter ”svensk mat” drog oss till Paris IKEA som låg nära hotellet. Där fick vi tag på Kalles kaviar, sill, hårt bröd och svensk ost. Vi åt också IKEAS dagliga meny med lax och annat. Att få så billig mat efter allt dyrt i Karibien men också nu i Paris kändes extra bra nu när vi måste börja ”snåla”. IKEA verkar vara en ”frizon” där alla har råd, toppen Kamprad du är bäst!

I Dublin mellanlandade vi under en dag. Grått, blåsigt, regnigt och kallt var vädret. Vi hade tänkt ta en promenad och se på omgivningen men den tanken försvann så fort vi satte näsan utanför planet. Istället tog vi en ”pubrunda” på Irländskt vis…..

”Sun chaser” vår ”tappra” båt som nu seglade över till Bermuda med Gustav och den unga besättningen är i våra tankar nästan hela tiden. När vi flyger över Atlanten tittade vi efter ”Sun Chaser”, men vi ser endast lastfartyg. Minns då vi flög till Madeira från Portugal när vår båt var ”herrelös” därute på havet. Då satt vi och ”sökte” hela flygturen efter vår båt. Vi visste ju att hon fanns därnere, men var? Kontentan har blivit att ”havet är oändligt stort”……

 Vi har haft kontakt med Gustavs pappa som meddelat att allt var i sin ordning, att de är framme i Bermuda och allt har gått bra. Känslan att veta att ungdomarna klarar av allt så bra gör att allt känns mycket lättare. Vilka underbara ungdomar som klarar av en ”främmande” båt så snabbt och de kom fram före ”The Arc” till Bermuda! Det är inte dåligt då vi vet att vår båt inte är lika snabb som ”The Arc”!  Vi fick höra senare att ”The Arc” hade fått problem med autopiloten och fått styra själva i flera dygn, men det är bara att ”gilla läget”, då vi vet att ”allt går sönder” förr eller senare på en långfärdsbåt, vi vet ……

Tisdagen den 5 maj 2009.

Vi flyger till Las palmas för att fira Dans 50 års dag. Från ”irländsk kyla” till Kanarieöarnas ”svensk sommarvärme”. När vi landar har jackor och byxor lagts i bagaget och ”lätta kläder” tagits fram igen….

Nu skulle vi till ett ”lyxhotell” på ”Playa del Ingles” ”Eugenia- Victoria” där Dans pojkar skulle komma till oss med sina flickvänner. Vi hade valt hotellet för att kunna umgås så mycket som möjligt och slippa matlagning, städning och ha allting ”serverat” med shower, utflykter och annat. Naturligtvis hade det varit underbart om de kunnat komma till Karibien. Men då ”krisen” i Guadeloupe med strejker och all oro härjade var det svårt att få till nya möjligheter då det planerade blev inställt på grund av att flygplatsen stängdes.

Vi stod på Las Palmas flygplats än en gång och väntade med ”lite fjärilar i magen”. Dan hade längtat länge att få träffa sina söner att det kändes nästan overkligt att de snart skulle mötas. När de sedan kom och vi hade kramat varandra och ”pratat av” oss det mesta var allt som ”vanligt”. Så är det med våra nära och kära, kontaken finns hela tiden även om man inte ser varandra varje dag……

Ungdomarna var nöjda med rummen eller rättare sagt  ”sviten” med eget sovrum, badrum, vardagsrum med balkong. Att sen maten var till belåtenhet var underbart……

Dagarna som följde var fyllda av sol och bad vid beachen eller poolen. Promenader till beachen med alla sina restauranger och butiker. Ungdomarna måste hela tiden tänka på att ha ”solfaktor” på sig hela tiden då solen redan nu är mycket stark. Att vi slipper ”smörja” in oss har ju med att göra att vi varit i den starka solen många månader redan, närmare bestämt sedan vi kom till Karibien i december….

En dag tog vi en långpromenad till ”Maspalomas”. Men vattenflaskor i handen och ”lätta kläder” vandrade vi ut i öknen. Alla var mycket imponerade över de enorma sanddynerna som kändes som ”Sahara öknen”. Att gå i den lätta, djupa sanden var jobbigt och svettigt så efter några timmar vände vi ”hemåt” till hotellet för att inta buffémiddagen…..

Showerna avlöste varandra med olika ”teman” varje kväll. Gymmet var enormt stort som vi gick till varje morgon, sen poolen… ”Spat” var helt underbart med tempererade bassänger, olika bastur och avslappningsrum med musik och” ljusspel”. Ingen ville gå från spat fast tiden gick, alla njöt…..

Lördag den 9 maj 2009.

Det är Dans 50 årsdag. Vi har hamnat på ett hotell som har allt så vi behöver inte bekymra oss om mat, dryck och underhållning.

Julia, Sandra och jag samlar blommor (var kom alla blommor ifrån?) och gör en krans av all Kanarieöarnas blomprakt!  Vi samlar till present, Dan har önskat sig en ny rakapparat så Mattias hittar en som ska passa. Sandra och Andreas hittar en vacker blåstensskulptur med två delfiner runt ett båtroder. Var det oss den skulle föreställa? Den ska vi minnas i alla tider….

Födelsedagen blev lyckad med telefonsamtal från nära och kära. Middag, start med champagne, presenter och skål! Sedan all denna mat från hotellbuffén som har allt för alla, sen show, dans och musik…..

En kväll var det en fantastisk show med levande rovfåglar. Vi var nyfikna hur själva ”showen” skulle gå till. Efter bara en kort stund var Julia, Sandra, Andreas och jag på scen och var med på showen, som gick ut på att två skötare tog två från publiken som rovfåglarna flög emellan. Vi hade speciella handskar och fick känna på att ha en stor rovfågel på axeln. Jag såg hur ögonen lyste på ungdomarna att få uppleva denna känsla att komma dessa fåglar nära.

Tisdagen den 12 maj.

Vi träffades utanför hotellet där vi skulle bli hämtade av en gemensam buss till alla hotell i närheten. Vi skulle ta en heldagstur runt kusten och längst bergen. Guiden vi hade kunde spanska, tyska och engelska. När vi hade kommit en bit och fick höra historier om att stor del av bebyggelsen var nybyggd och före fanns bara tomatodlingar, på spanska, tyska och till sist en bedrövligt dålig engelska som blev mycket kortfattad då det var en ”rabbling” på det han tagit på spanska och tyska. Jag såg på våra ungdomar att det gällde att ”hänga med”! De berättade senare att det var bra att guiden tog tyska först för det var lättare att förstå hans engelska då många ord på tyskan som är lik svenskan redan hade tagit upp det man skulle förstå.

Gamla kyrkor, Rom fabriken(endast på denna ö) vackra parker med typiska växter från ön, typiska småstäder på ön och sen en liten spansk ”Bodega” där vi fick en meny ingen av ungdomarna nog aldrig ätit. Vatten, rödvin och ett hembakt stort bröd som vi skulle ”bryta”(utan smör!) Till det kokta små potatisar med en ”kryddig” sås till förrätt. Huvudrätt fisk som inte såg ut som fisk utan mer som ”kroketter”. Kötträtten var mer som en gryta eller ”ärtsoppa” som Mattias sa. Men alla åt med god aptit och när sen glassen var alla riktigt nöjda. Detta var typiska rätter för denna ö så nu hade vi också ätit öns historia…..

Resans andra del var uppe i bergen. Slingriga vägar, höga höjder , vårblommor på marken, i buskar och träd. Det var mycket vackert att se ut från bussen där man ser mycket bra jämfört med bil som vi hade förra gången vi åkte på dessa vägar. När vi sedan kom till hotellet vid 17.00 tiden var alla trötta men nöjda över att ha sett så mycket vackert och intressant. Middagsbuffén sedan showen väntar….

Så är de fina dagarna med ungdomarna slut och det är dags för deras hemfärd. Att de är nöjda förstår vi då vi ser deras glada och nu solbrända ansikten. Att de har fått komma utomlands till ett ”turistparadis” i värme, flyga och bo på ”lyxhotell” för första gången förstår vi är en spännande händelse i sig. Att Dan fått vara med sina söner har nog varit den största händelsen för honom på länge….

Vi har beställt taxi och sitter i alltför hög fart i en gammal ”långmersca” för sex personer som fjädrar och bromsar är slut på. Jag är genomsvettig om händerna då jag känner att farten borde sänkas(120km/h!). Dan säger ingenting som sitter bredvid chauffören. Senare säger han att han var så ”förbannad” över priset på 450 Euro, bilens dåliga kondition och den dåliga körningen, då han visste att ditvägen från flygplatsen kostade 350 Euro, med en ny ”minibuss”(som kördes av en kvinnlig chaufför som körde mjukt och bra.) Han ville inte ”diskutera” då det skulle bli ”dålig stämning” för oss…

De ska mellanlanda i Madrid precis som när de flög hit till Kanarieöarna. Incheckningen är klar och vi har kramat varandra. Vi ser dem försvinna och de vinkar sista gången, sen är de borta….Det gick visst lite snabbt när vi väl kom till flygplatsen,  vi hann inte med. Dan är tyst och lite sorgsen när vi lämnar flygplatsen. Vi ställer oss att vänta på den lokala bussen, nu börjar vår ”budget” period. Det första vi ska göra är att ta packningen från ”lyxhotellet” och ta in på ett mycket billigt ”logi” och vänta in ”Sun Chaser”……..

Torsdag den 14 maj 2009.

Kan man bo mycket billigt på en ”lyxig” badort som Playa Ingles, eller ska vi ta oss till Köpenhamn eller Göteborg på en gång? Vi hittar ett litet billigt hotell där vi upptäcker att vi är de enda heterosexuella på hela hotellet. Billigt är det och alla ”par” vi träffar är tillmötesgående och hjälper oss tillrätta fast vi har problem med att få tag i någon på hotellet (som är ”personallöst”) att betala till.  Internet fungerar inte så bra för oss, så vår betalning blir bara till ett dygn. Sen är det bara att packa och försöka hitta ett nytt ”budget” hotell, då detta redan är fullbelagt!

Vi hittar ”Glada Laxen” som ligger nära stranden. Vi har ingen förhoppning att det är någon större klass på hotellet då vi endast ska betala 9Euro var. När vi kommer fram trötta och mycket svettiga till det nya hotellet står vi mållösa. Hotellet ser hur fint ut som helst. Vit rund typisk spansk byggnad med gröna fönsterluckor. Mönstrade kakelgolv, massor av blommande buskar och vackra palmer ringar in husen. Ett stort ”fågelhus” framför ingången med massor av olikfärgade Kanariefåglar som ”välkomnar” oss. Får ej glömma den stora swimmingpoolen som ligger vid byggnaden med duschar och massor av ”solsängar” till sina gäster. ”Manuel” hälsar oss välkomna med att vilja ha papper på vår beställning. Vi försöker förklara att vi har beställningen i vår dator men ingen skrivare. ”Manuel” som i tv- serien säger hela tiden ”ke” och fattar ingenting….

Min tekniske man hittar till slut en lösning och vi får nyckeln till vårt rum. Men det är inget rum utan en lägenhet med sovrum, vardagsrum, litet kök som är fullt utrustat, balkong och stort badrum med badkar och utsikt över havet! 200kr för hela lägenheten per dygn , allt detta! Städning varje dag, var tredje dag byte av handdukar och lakan var femte. Och inte minst, en bra uppkoppling till internet(det är vi inte bortskämda med) så vi kan ”Skypa”, skriva, söka……

”Jag vet aldrig var jag är när jag vaknar” säger Dan ofta till mig. Det är nog så att det är väl svårt att veta var man är om man hela tiden byter ställe både med båten men nu också med hotell. ”Men ser jag dig bredvid mig är det lugnt” säger jag då till Dan….

Vi försöker leta efter billiga ställen att bo på i Köpenhamn eller i Göteborg. Vi söker i flera dagar. Det billigaste vi hittar i båda städerna är ”vandrarhem” som kostar minst 250kr per person och då får vi ligga i olika sovsalar?! Vi kommer överrens om att här är det billigast och bäst!

Fredag den 22maj 2009

Dagarna här från morgonen är koll på sjöväder, så vi vet hur ungdomarna har det. De har precis gått från Azorerna till England. Ett hemskt oväder med storm finns utanför Irland som vi hoppas det Azoriska högtrycket håller borta. Vi har kontakt med Gustavs pappa och smsar till båten via satellittelefonen. Vi joggar längst strandpromenaden, simmar sen i poolen några hundra meter. Långfrukost sen kontakt med nära och kära. Lunch, promenader. Dan säger att han aldrig promenerat så mycket i hela sitt liv sen vi började segla! På varje plats går vi säkert tio kilometer varje dag, till affären eller till de platser vi vill besöka. När vi var i Kiel tänkte vi köpa hopfällbaracyklar men de var för dyra. Det är otaliga gånger jag sagt till Dan att ” tänk om vi haft cyklarna”!

Vi är ofta på ”beachen” men upplever att det blåser mycket. Varje dag har vi kläder och väskor fulla med fin sand när vi kommer ”hem”.  Ibland när vi pratar har vi sand i munnen som ”knastrar” mellan tänderna. Vi tittar då ofta mot havet och undrar hur de har det därute……

På tisdag flyger vi till Köpenhamn…..