Göteborg- Göta Kanal 18 juni- 4 juli 2009.

Vi går ner till Maritiman vid tolvtiden med tre buketter av röda rosor till våra ungdomar. Vi vet att vår kära ”Sun Chaser” inte kommer förrän vid 18.00 tiden men vi vill vara där ifall de kommer tidigare. Vi träffar Mickael som vi lärt känna här på Maritima museet och som gett oss möjligheten att få ta emot vår båt här i ”Hjärtat av Göteborg”! Mickael kan allt om de olika båtarna som finns runt oss. Mickael bjuder på kaffe på båten ”Dan Broström” (Är det en slump att huset vi bor i har skänkts till studenter av skeppsredaren Dan Broström?) och får veta mycket historia om alla båtarna. Senare får vi gå upp på övre däck på Jagaren ”Småland” för att se bättre när ”Sun Chaser” kommer…..

Med Mickaels kikare beredd ser vi ”Sun Chaser” komma. Klockan är bara 14.00 så det var tur att vi kom så tidigt! ”Kapten” Gustav ringde tidigare och sa att det var så starka vindar och ”tuff sjö” att de inte kan ligga där ute och vänta in ”festtiden” 18.00 då alla inbjudna skulle komma….

Vi ser att ”de tre rödhåriga” verkligen längtar efter att komma HEM! ”Sun Chaser” går med bestämd fart mot oss. Vår kära båt ser så ”sliten” ut att och jag känner mig rörd över att ungdomarna klarat av denna långa och tuffa resa. Men jag har aldrig varit orolig då jag vet vad ”Sun Chaser” tål…..

Föräldrarna, släktingar och vänner till ungdomarna är på plats och det kramas och gråtes glädjetårar av att allt gått bra och att de nu äntligen är hemma.

Kylan och regnet som varit är som bortblåst och solen skiner över ”Välkomstfesten”! Det skålas, skrattas, pratas och äts av all den goda maten. ”De tre röda” som de kallas för är verkligen rödhåriga!(De kände sig hemma på Irland) De är överlyckliga och ler hela tiden……

Nu får vi också veta allt som hänt på båten, vad som inte fungerar och har gått sönder. Vid Skagen skulle det städas, sängkläder och madrasser blev genomblöta då det störtregnade då allt skulle vädras! Allt kan lagas, tvättas och torkas så det är ingen större skada skedd. Det enda problem som vi känner är att ena sidan av ”Ornamenten” i fören har slitits bort av en stor våg. ”Ornamenten” är verkligen båtens ”Signum” och mycket vackra. Men det skulle ju hänt oss också om vi själva seglat så det är bara att ”tänka ut en lösning” när vi kommer hem……

Det är ”blött” i båten och jag vill helst inte sova där då vi kan övernatta i ”lyan”. Vi kan sova i båten när jag tvättat och ” torkat upp” madrasser och annat. Dan är omöjlig att övertala! Vi måste sova i båten ifall det händer något. Folk går förbi och kan ta sig in och stjäla….

Vi ligger i båten och klockan är ett på natten. Vi vaknar båda vid att vi hör en ”röst”. Dan rusar upp och finner en ”pundare” i vår sittbrunn! Knarkaren har öppnat vårt kapell och klivit in i sittbrunnen. Dan säger med hög röst ”Va i h-e håller du på med?” Knarkaren svarar” svävande” att han skulle be om hjälp för hans kompis ligger skadad på kajen. Det hela slutar med att ”pundaren” kravlar sig ut ur båten och pratar bara ”goja”. Senare ser vi den ”skadade” kompisen springa omkring på kajen till synes helt frisk. Vi har svårt att somna och hör hur ”pundarna” skriker åt varandra. Vi somnar i den tidiga morgonen men är tacksamma att vi sov på båten…

Dagarna som följer är fyllda av städning, tvätt av allt på båten men också ”lyan” ska städas ur. Jag ”kånkar” en hel del från ”lyan” till båten. Vi får ovärderlig hjälp av Gustavs föräldrar då vi får använda deras bil en hel dag.

 På lördagen möter jag tre ”galanta damer” på väg till krogen på Avenyn. Då de ser mig med en stor trunk och massor av kassar ”kånkandes” till spårvagnen och jag känner mig inte fräsch, hör jag en av dem säga lite på skämt ” det ska ut och resas ser jag”? Kommer inte ihåg vad jag svarade men jag skrattade hela vägen till båten, de ska bara veta vad jag pysslar med…..

Tvättstugan i studenthemmet är ”Guld” för oss. Två stora nästan nya tvättmaskiner, torktumlare och stort torkskåp och nästan alla studenter är på ”lov” så tvättstugan har varit mycket ledig. Vi hinner få allt klart på de dagar vi har på oss innan min dotter Zanna ska dyka upp med sin familj. De ska åka med oss på Göta kanal så länge vädret och ungarna är acceptabla. Allt är rent och fint och dynorna är nästan helt torra. Dan har fixat motorn och lite annat och är nöjd att det blev billigt och lätt ordnat.

Måndagen den 22 juni 2009.

Idag ska tydligen allt hända. Skinnarmos expedition till Antarktis ska utgå från den här hamnen och det är fruktansvärt med folk på kajerna. Göteborgs Länsradio har parkerat sin radiobil bredvid båten och sen ska tydligen Maritimans gamla historiska båtar ”berättas” om. Polisen ska också intervjua oss om ”pundaren” som tog sig in i vår båt senare idag. Dan är ute med Gustav och familjens bil och anskaffar detaljer till båten medans jag har kappellets fönster att putsa(alla vita saltavlagringar). Precis när jag skurit mig på en vass kant och blodet ”sipprar” ner för armen kommer Mickael ”springande” från Maritiman och säger att jag ska intervjuas av Göteborgs Länsradio på en gång då de fått reda på historien om oss.

Sändningen var på gång och det skulle göras en kort intervju om vår Karibienresa. Då de inte visste något om ”Tornadon” blev frågorna fler och sändningen längre än de räknat med. Eftersom de ställde frågor måste jag ju berätta om allt. Skinnarmo expeditionen fick vänta lite…

När polisen kom senare såg vi Skinnarmobåten med sina sju besättningsmän och massor av sponsorflaggor segla eller ”fladdra” förbi i hög fart. Hur många sponsorer de har hann jag inte räkna. Hoppas de inte blev ”sura” på att det gick så mycket tid till oss…..

Precis när Dan och Gustav dyker upp ska intervjun börja med polisen. Jag ”delegerar” till Dan direkt som ”pratade” med ”pundaren” och har mer koll. Vi fick senare höra av Maritimans folk att de två ”pundarna” hade hittats i restaurangbåten som låg bakom oss. De var ”stupfulla” av all sprit de hade stulit på båten(allt var urdrucket!). En hade legat redlös på golvet och den andre hade gömt sig i skorsten och fastnat, jag tyckte väl att deras skrål hördes så bra till vår båt den natten!!!!

Onsdag den 24 juni 2009.

Idag ska Zanna med familj komma. Vi har ”bunkrat” och sett till att vi har det mesta i matväg på båten. Vi har stora utrymmen så att förvara mat nu när sval, kyl och frys fungerar är bara en fröjd. Att handla på de små marinorna längst våra kuster och på Göta kanal är bara ”ockerpriser” det vet vi sen förut så ”Willys” får det bli denna gång då storbutiken finns i närheten.. Jag är så otålig att Dan säger att jag måste ”skärpa mig”! Det är inte lätt då jag inte sett dem på över ett år. Lille John föddes efter att jag seglat iväg. Det var nog det jobbigaste med att segla iväg så lång tid, längtan efter mina ”senast” barnbarn John och Thor som föddes ungefär samma tid i juni förra året. De är båda nu 1år! Thor kom ju till Karibien så nu var det John kvar att ”lära känna”.

Vi står vid perrongen och väntar långt före utsatt tid på Göteborgs tågstation. Det är något som både Dan och jag lever med att alltid vara på plats, ofta först. Kommer ihåg alla OSK träffar (vår båtklubb) på Långholmen i Stockholm. Alltid har vi varit först på våra träffar, flera timmar. Vi vet att kommer vi i köer genom Stockholm är det ”kört”, då är vi framme när träffen är slut. Det hände en gång då vi åkte en ”normal” tid, det var inte kul att komma när allt var över och vi åkt 20 mil. Vi förundrades också att människor kan sitta i timmar i köer i storstäder varje dag till och från jobbet. Där har vi en fördel att bo på landet, det går fort att komma till platser runtom.

 Klockan är 13.58 och tåget från Stockholm rullar in på perrongen. Då ser vi massor av fotografer som springer fram till en vagn och ut stiger våra politiker Mona Sahlin och Peter Eriksson. Det står massor av folk i vägen för oss så vi inte ser var mina ”älsklingar” stiger av. Jag letar med blicken men ser att de flesta har stigit av och inga av ”de mina” finns på perrongen. Hjärtat stannar nästan av rädsla att de missat tåget eller vi fått fel tid. Då längst borta i den sista vagnen ser jag min dotter, svärson och mina barnbarn stiga av. Jag springer fram till dem och kramar och gråter av lycka att det äntligen är NU och vi ska ses. Efter alla kramar med Joel 5år och Saga 3år ser jag på mitt ”senaste” barnbarn nu 1 årige John och han bara ler mot mig. Jag kramar bara lite då jag ju är en ”främmande” tant ännu för honom. Att äntligen träffa mina barn och barnbarn är nog det livet handlar om till största del, för när ”döden kikade” på mig under detta år tänkte jag bara på dem……

Torsdagen den 25 juni.

Vi vaknar vid 6.00 av att John hördes från ”salongen” där Zanna och John sov i dubbelsängen. I förpiken sov Joakim, Joel och Saga. Alla har sovit mycket gott och även vi. Joel och Saga trivs redan i mormors båt det märks då de skrattar och leker. Saga och jag har ”skypat” mycket under året och haft bra kontakt, men hon hade börjat blivit otålig att vi aldrig träffas. Saga säger flera gånger att ”det sa vi ju på datorn mormor” så hon kommer ihåg nästan allt vi pratat om fast hon bara är 3år!

Vid 8.00 tiden är vi på väg till Trollhättekanalen. Vi har ätit frukost, gått igenom vad som ska hända genom att titta på sjökort och broschyrer. Vi ska tillsammans åka Trollhättekanalen och Göta kanal så länge barnen fungerar och vädret är hyfsat. Vi har redan så underbart väder och fortsätter detta väder är det ingen konst att gå kanalen…..

Dagarna som följer är fyllda av många platser. Barnen leker och trivs. Maten smakar bra då ”sjön suger”, så alla äter med god aptit det som bjuds. Vi hamnar i Trollhättan där vi följande morgon vaknar klockan 7.00. Alla är förvånade då John alltid vaknar tidigt, före 6. Men att vara på ”kanalen” tar mycket energi både av oss vuxna men också av barnen, så sova är inget problem. I Vänersborg fina marina badar vi i ”Vattenpalatset” Zanna, Joel, Saga och jag. Vi ligger i flera timmar både inomhus men också utomhus som hemma i Sandvikens ”Parkbadet”. Zanna och jag säger hela tiden att detta badhus är så nytt och fräscht. Vi får senare höra att orsaken till att badet ser så fint ut är att de stänger varje år en period då de renoverar allt. Allt ser nytt ut fast badhuset är 18 år!! Vi avslutar badandet precis som vi alltid gjort då vi badat tillsammans på ”Parkbadet” vi äter glass i stora lass! När vi kommer till båten får vi höra att Mickael Jackson är död! Vi tycker alla att det ändå kanske är skönt för honom själv då han haft ett tufft och destruktivt liv. Men han har påverkat oss alla på något sätt det kan man inte ta ifrån honom.

Vädret är så varmt och soligt att det är som ”Karibienvärme”, vi går i ”badkläder både vi vuxna och barnen men Dan säger hela tiden att skillnaden är att vi kan ”andas” frisk luft. Barnen fungerar helt perfekt och är bara glada och leker. John blir lite ”sint” då och då för båten är begränsad då han faktiskt kan GÅ nu och!

Slussningen går perfekt! Nu har vi Joakim med så det går lätt när vi är tre. Dan styr, Joakim tar akter och jag fören. När vi ska möta en stor passagerarbåt tror slussvakten att det blir problem, men ack nej, det går bra det med.

Över Vänern känner jag mig lite orolig då jag vet att sist vi seglade här och hämtade vår ”Sun Chaser” på Tjörn var det blåsigt och stora vågor. Vänern kan riktigt ”tuff” så man måste ha respekt har jag förstått. Nu har vi små barn med så jag vill inte att det blir värre än det nu är. Båten gungar men acceptabelt än så länge. Joel och Saga leker så fint i förpiken och John får all omsorg av sin mor och jag ”servar” med dricka och mat medans Dan och Joakim styr och har uppsikt. När vi kommer ut på ”Stora vattnet” lugnar vågorna sig och sjön blir lugn och fin hela vägen till Sjötorp där Göta kanal börjar.

Allt är så vackert när vi glider in i Sjötorp. Solen lyser helt utan avbrott och det är verkligen varmt. Nu ser vi badstranden med barn som badar, glasskiosker och restauranger och massor av gräsmattor. Det är tidig kväll men värmen är lika het som under dagen. Vi lägger till aktern vid en brygga fast vi ser att det är en skylt med förbud. Vi måste ha aktern mot bryggan då vår för är så hög att akrobatiska övningar krävs för att komma iland. Ut med ”spången” och alla utom Dan ”rumlar” ut på bryggan för att få ”fast mark” efter en hel dag på sjön. Kommer ihåg då vi steg iland efter 22 dygn på Atlanten, då vek sig benen under mig då vi steg i land på Martinique i Karibien. Nu springer barnen redan runt på gräsmattorna och vi är tacksamma att Vänern var ”snäll” mot oss idag.

Vid vägen bredvid bryggorna kommer en man cyklande i full fart mot oss. Han hälsar ”Hej Dan och hej Anne”! Dan ser helt ställd ut och kan inte komma på var han sett denne leende man. Efter ett tag kommer hans fru och hälsar också hon på cykel. Då det gått en stund berättar Mickael som mannen heter att han ”följt oss” på vår hemsida. När han såg båten komma in i hamnen tog han cykeln för att möta oss. Thea som frun heter berättar att Mickael verkligen har läst allt om vår långa färd till Karibien och beundrade oss för det vi gjort. När han sett båten komma skrek han bara och ”for iväg med cykeln”, hon säger också att hon bara sett honom få tårar i ögonen två gånger, en gång för min skull och nu när ni kom….

Under den ljumma kvällen och natten sitter vi naturligtvis i ”Sun Chaser” och berättar om allt vi varit med om med Mickael och Thea som ställer massor av frågor. Zanna och Joakim sitter också med oss och vi får verkligen ”perspektiv” på mycket som hänt under året som gått. Mickael som själv har en fin segelbåt, en ”Sweden yacht 36” har drömmen att en gång segla en långfärd som vi gjort. Thea är inte lika säker men de har seglat mycket under åren i Östersjön bland annat till Estland där hon är född. Detta är också ett underbart sammanträffande att hon är estnisk som jag. Jag får prata estniska under kvällen och vi har mycket att prata om. Många skratt och intressanta diskussioner har vi men Thea skall upp tidigt liksom vi, så natten är redan sen för oss alla men nu blir vi inbjudna på frukost i morgon bitti i deras hus som vi ser en bit från båten.

Vid åttatiden morgonen efter sitter vi i deras inglasade veranda och äter frukost med utsikt över den vackra marinan i Sjötorp. De ha dukat för oss alla sju med allt som en frukost kan bestå av. Underbart att sätta sig vid ett dukat bord. Barnen försvinner ut i trädgården framför oss med en jättelåda av leksaker. Solen lyser som vanligt och det är varmt precis som föregående dagar. Mickael och Thea känns redan som våra vänner. Denna resa vi gjort har skapat så många nya möjligheter, men den största behållningen är ”mötet” med alla godhjärtade fantastiska människor.

Söndag 28 juni.

I Lyrestad hittar vi ett glasställe och en lekpark som barnen kan ”leka av sig” på. Värmen är nästan olidlig om man inte sitter i skuggan eller är på sjön. Vi äter god rökt fisk med romsås som Zanna köpt i Sjötorps fiskeaffär med kokt färskpotatis, hårt bröd och en kall öl. Kan det bli godare?

Idag måste Joakim åka hem och jobba. Han blir hämtad i Lyrestad av sina föräldrar så han slipper ta bussar hit och dit. Zanna blir kvar några dagar till då barnen fortfarande trivs och vädret är nästan overkligt fint. Nu har det varit detta underbara väder sen Zanna kom i onsdags.

Måndag 29 juni.

Att slussa bara vi två har vi redan tänkt ut hur vi ska göra. Men vid en sluss berättar en ung man vid namn Oscar Spång många ”tips”. Dan vill först inte höra utan vill göra som vi själva tänkt, men av någon anledning ger sig inte Oscar och det är vi glada för, tack Oscar! Slussningen gick som ”en dans” med de nya ”tipsen”. Så när vi slussat massor av slussar och är framme vid Töreboda är vi mycket nöjda. Zanna sköter barnen (som är helt underbara och snällt fortsätter att leka) och jag går ner mellan slussningarna och fixar mat. Vi har nu slussat ungefär en tredjedel av alla slussar. (Trollhättekanalen 6 slussar, Göta kanal 58 slussar, alltså 64 slussar sammanlagt därtill 50 broar, två akvedukter och 5 sjöar!). Vid Töreboda har de ett underbart utomhusbad både för äldre och små barn precis bredvid bryggorna!! Kan man ha det bättre nu när värmen ”dallrar”. Efter angöring sitter vi i poolen inom tio minuter och bara njuter! Jag har haft hand om lille John nu flera gånger även fast han är ”mammig”. Jag går i väg med honom så han inte ser Zanna då gråter han inte och vi har det mysigt tillsammans.

 Vilka fina kvällar vi haft under denna kanalresa. Vi sitter även denna kväll och myser och ser solen gå ner över kanalen. Att sitta i en båt är begränsat med utrymme men istället blir diskussionerna under kvällarna fyllda av ”space” och jag har kommit min dotter ännu mer ”nära”. Så har det varit med all vår ”besättning” på vår långfärd, att sitta i sittbrunnen under bar himmel gör att det blir ”djupa” och intressanta samtal……

Slussa, slussa! Det går verkligen fint fast det kan vara lite knepigt och man måste hela tiden vara alert annars blir det lätt fel, som att tappa båtshaken i slussen eller inte få in tampen i ringen i tid och båten drar mot de andra båtarna! Kanalen är så vacker att man blir andlös av allt man ser. Kor, får hästar som betar bara några meter från båten. Vackra hus med trädgårdar fyllda av blommor och lummiga buskar och träd. Att uppleva kanalen med båt är som att se allt vackert vi har i Sverige på första parkett! Svenska folket har utsett Göta kanal till Sveriges förnämsta underverk och med detta väder som ”inramning” håller jag med. Detta slår allt vi sett under vår långfärd, palmer, bogevila och kolibri i all ära men det går inte upp mot vår fräscha svenska natur…..

Vi kommer till sjön Viken som är högsta punkt under vår kanalfärd på 91,8m över havsnivån. Där ska vi slussa vid Forsvik ner till Karlsborg. Där har vi bestämt att Joakim ska komma och hämta familjen med bil. Vi väntar mer än två timmar före slussen fast de har sagt en halvtimme. Vi cirklar runt runt då vi inte har någonstans att förtöja. Det är stekhett och lille John börjar bli mycket varm och otålig. Joel och Saga är med mig på däck men får ge upp då det är hett som i en gryta. När till slut passagerarfartyget ”Diana” kommer nerslussandes har vi nästan tappat tålamodet. När vi sedan kommer in i slussen vill jag höra varför vi väntat så länge och att det borde finnas information om väntetid som det står om vissa slussar. Det är inget problem om man vet om det i förväg, då planerar man efter det. Nu blev en halvtimme över två timmar. Slussvakten erkände att det blev helfel med tiderna och bad om ursäkt. Varma och otåliga hamnade vi så småningom på sandstranden i Karlsborg som hade underbara gräsmattor att springa på. Efter badet och en rejäl måltid kändes allt mycket bättre och när pappa Jocke kom var alla på mycket bra humör!

Jag såg Joels hand vinka till oss det sista jag såg av mina barn och barnbarn. Tårarna kom men nu vet jag att vi ses mycket snart.

Vi har en mycket fin marina i Karlsborg som också ligger mycket vackert vid Göta kanal. Vi städar ur och tvättar i tvättstugan som kan vara utrustad lite bättre men är helt okey. Bunkra och dagen efter var vi iväg över Vätterns kristallklara vatten. Vi hade en lugn motorövergång då det var ”stiltje”.

Vid Motala var det musik och full ”hålligång” när vi väntade vid bron i centrum. Nu vill vi bara komma så långt som möjligt så nu kör vi på….

Vid Borenshult stannar vi då klockan redan är mycket. Vi träffar på två båtar som också tänker stanna över natten. Kvällen blir lyckad då grannbåten ”Artemia”, Lars och Annika från Vadköping med sina två döttrar Felicia och Emma kommer över på ”Sun Chaser”. De har med sig en stor bricka med jordgubbar som vi mumsar på under solnedgången och döttrarna badar och plaskar bredvid båten. Vi säger hela tiden ”tänk att det är sååå fint väder”!

Vid Bergs slussar får vi ”rekordtid” på 40 minuter på alla sju slussarna (förra var 43min!). Det är vi tre båtar som träffats vid Borenshult. Vi får beröm av slussvakterna att vi är så snabba och ”följsamma”. Nere vid slussarna stannar vi över natten då Voxnan ligger framför oss, kvällen är sen och vi är alla trötta. Även denna kväll samlas vi i vår båt, nu även den tredje båten ”Fawille”. Fast alla är trötta sitter vi till halv ett på natten och dricker ”tipunch” då Dan vill att de ska få smaka på Karibien!

Dagen efter följs vi tre båtar tillsammans i massor av slussar och väntandes på broöppningar. När vi till slut kommer till Söderköping lägger vi oss utanpå varandra för vi känns som en enda ”familj”. Vi går inte ens iland under kvällen utan vi ”samlar” tilltugg och drycker och sen sitter vi under bar himmel tillsammans i ”Sun Chaser” och pratar om dagens alla slussningar och att Dan hela tiden sa ”Anne, ta in fören”, politik, knyter pålstek i timmar (så alla ska kunna) lyssnar på all musik som kommer från pubarna på land och dricker drinkar som Annika mixar!

Söndag den 5 juli 2009.

Efter att ha ätit underbara glassar på glassrestaurangen i Söderköping, alla tre båtarna kramat varandra och lovat att vi måste höra av varandra kastar vi loss. Lars och Annika som ska söderut kan nu knyta Pålstek ”i sömnen” och är överlyckliga, deras VHF fungerar också efter många anrop och koll på knappar.”Fawille” stannar ännu en natt. När vi skils har vi tre tydliga minnen ”Anne, håll in fören”, Pålstek och Tipunch!

Vid Mem, Göta kanals sista sluss tutar vi till avsked och seglar ut i Östersjön. Nu känns det som vi är på väg hem på riktigt…..