7 juli-14 aug 2009 Oxelösund, Djurgården, Tjockö, Grisslehamn, Öregrund och Gävle hamn.

Jag hade mössa, flossade kalsonger, två tröjor, handskar och över detta sjöställ och jag frös genom ”märg och ben”! Jag gjorde ”gymnastik” och försökte verkligen att bli varm. Det slutade med att jag stod på knä i salongen där vi satt på värmaren. Varmluften kommer från ett utblås vid durken så jag fick stå på knä med mina stelfrusna händer som ”Flickan med svavelstickorna” och försöka bli varm. ”Detta är den svenska sommaren” sa jag till Dan som viftade bort att det log och svarade hela tiden att ”Ja, men man kan andas och tänka klart, det kunde vi inte när vi var i de alltid varma länderna”.

Vi kommer in i Oxelösund hamn sent på kvällen. Här var vi när vi skulle ut på vårt långa ”äventyr”. Kommer ihåg en besättning vi då mötte som skulle segla till England. Vi sa inte på en gång var vi skulle så vi lät dem berätta först. De hade planerat länge och nu äntligen skulle de göra denna långa segling. När vi till slut berättade var vi skulle såg de först lite chockade ut och visste inte om de skulle tro oss. Det var nästan så att jag själv tyckte att det lät lite väl tilltaget att segla till Karibien, kände mig inte ett dugg ”kaxig” utan nästan lite ”liten”. Skulle vi verkligen segla så långt så folk blir lite chockade? Skulle det bara vara vi två som seglade? De var fyra erfarna män som seglat hela sitt liv……  Jag kommer ihåg att jag tänkte ”okey, vi tar ett steg i taget” vi har ju faktiskt över ett år på oss.

Vi tittar oss omkring och upptäcker att det inte finns någon ledig plats. Kanske där fiskebåtarna ligger? Då ser vi ett äldre par som vinkar till oss att ”hänga” på deras båt som ligger längst ut på bryggan. Paret är från Tyskland men bor i Syd Afrika. De har blivit så förtjusta i den svenska skärgården så de har sin stora segelbåt som ”sommarstuga” och vinterförvarar den Sverige. De har mycket att prata om och vill aldrig sluta. Vi ursäktar oss som vill ner i salongen, värma oss och göra något att äta. De rekommenderar restaurangen, som vi åt vid förra gången men vi är trötta efter den långa seglingen från Söderköping. Det känns underbart att veta att båten är varm så vi kan krypa ner i en varm bädd.

Vi vaknar tidigt före sju nästa morgon och tittar ut. Det regnar och är lika kallt som gårdagen. Vi som älskar att äta frukost i vår sittbrunn beslutar att sitta i salongen i värmen. Våra grannar har inte vaknat så vi kastar loss och ”puttrar” sakta iväg. Då ser vi mannen i grannbåten som förvånat hejar på oss innan vi försvinner ut från hamnen. Vi har inte ens gått iland. Det blev ingen hamnavgift heller. Så kan det gå….

Motvind naturligtvis. Börja kryssa? Aldrig! Vi går för motor och vågorna är ”snälla” så jag kan gå ner och koka kaffe och laga mat utan att ”spänna mig”. Jo, när det kommer en motorbåt då skriker Dan ”se upp där nere nu blir det vågor”! Så då gäller det att ha kökssakerna stuvade och vara beredd. Det är 17 grader så vi är fortfarande varmt klädda. Det blåser motvind så dra bort 6-7 grader så har ni den rätta temperaturen, 10 grader! Svensk sommar….

Vi tar oss förbi Landsort, Nynäshamn, Utö där det blir riktig tuff sjö. Allt nere i salongen ”låter” eller ramlar ner så jag få gå ner några gånger och ”stuva om”. Väl inomskärs lugnar det ner sig och vi kan slappna av. Ornö, javisst ja, vi skulle ju in i Kyrkviken som vi pratat så många gånger om i Karibien att det var motsatsen till alla exploaterade platser. Kyrkviken, en liten brygga och ett litet värdshus, ett underbart vackert ensligt ställe. Nej, vi fortsätter….

Ska vi hinna till ”Allsång på Skansen” måste vi vara på Djurgården i morgon bitti som är tisdag. Dan har prata om att till Skansen ska vi, det är ju tradition.  Ska vi hinna dit innan mörkret? Det är i början av juni, då ska det väl inte bli mörkt över huvudtaget. I Karibien blev det mörkt klockan 19.00, kolsvart! Nu är vi hemma så vi kan komma till hamn mitt i den ljusa sommar natten.

Baggenstäket med sina vackra hus och trädgårdar. Skärgårdsbåtar som kommer och går. Vi kommer in till Djurgården, Navishamnen vid 22.00 tiden. Dan ringer och kollar att det finns plats. Fullt i själva hamnen men det finns en plats utanför som vi kan ta och är billigare men att det är ”skvalpigt” så vi vet. Vi lägger oss bredvid en tyskflaggad båt och en liten motorbåt på styrbord sida. Vi somnar gott till ”skvalpet”.

Solen lyser över Djurgården. Vi sitter och skrattar och njuter av repetitionerna på ”Allsång på Skansen”. Magnus Uggla, Caroline av Ugglas, En ”galen” Robert Gustavsson. Svensk sommar, svenska artister, svensk humor. Tänker på alla utländska artister vi hört under vår långa resa. Engelska förstår vi hyfsat, tyska, holländska, spanska, portugisiska franska eller creol nej. Speciellt humorn känns svår att förstå fast man verkligen vill…

Promenader i Stockholm längst kajer och bryggor. Tänk att man dras till vattnet hela tiden fast man varit på vattnet så länge….

Har inte träffat min mor på över ett år. Min kära mor som ibland varit ängslig för sin dotter. När ”Tornadon” var och vi lämnat vår båt ville hon att vi skulle komma HEM! Hon fattade inte att vi skulle ”Fortsätta färden”. Idag ska hon komma med ”Queen Baltic” från Estland sitt ”andra” hemland som hon en gång flydde från som ung. Hon har träffat släkt och vänner och ska komma till Värtahamnen med sin syster klockan 10.00. Utan att hon vet om att vi är i Stockholm tar vi bussen ut till färjehamnen. Vi står och väntar där resenärerna ska komma ut. Dan kollar längre bort att hon snart är framme vid utgången där jag står och väntar. När hon ser mig är det som hon ser ett spöke! Vi omfamnar varandra och min mor gråter som jag inte hört henne göra sen jag flyttade hemifrån för 40 år sedan. Hon säger att det inte kan vara sant att jag står här, att hon måste hålla i mig hårt för att förstå att jag äntligen är hemma…..

Vi ligger kvar ett par dagar till i ”Navishamnen” som ligger vid Waldermarsudde. Det är kulingvarning och det regnar kraftigt och länge. Vi passar på att städa, ”Skypa” och planera. Vi har också pratstunder med folk som ”följt” vår färd på webben, det tycks som att ”Sun Chaser” syns när hon kommer. De är verkligen intresserade och vill veta massor….

Sista dagen är det sol och vi besöker Gamla Stan och Nationalmuseet. Väl hemma upptäcker vi skador på vårt skrov. Den lilla motorbåten har i den hårda blåsten gått på vår båt. Hamnkaptenen ringer till ägaren som har sin permanenta plats bredvid oss. Han vill inte komma ner extra för att detta hänt utan meddelar att hans försäkringsbolag ska fixa det hela. Vi känner att det finns en hel del att ta hand om när vi kommer hem med båten, att verkligheten snart är i fatt oss…..

Lördag den 11 juli.

Vi är på väg mot Gräddö där vi ska möta min syster och man. De kommer med sin segelbåt och vi ska mötas på någon fin naturhamn i närheten av Gräddö. Efter några timmar får vi kontakt med dem och vi ser deras segelbåt komma emot oss. Min syster står i fören och jag går ut på vår för. Vi närmar oss varandra och vi vinkar. Jag känner att gråten kommer när jag ser min kära syster. Vi åker nära varandra med båtarna och vinkar och skrattar. Vi beslutar att ankra vid en vik vid Tjockö.

Solen värmer och ”det är som den svenska sommaren är som bäst”. Vi bjuds på champagne och ostbricka precis som vi fick när vi seglade iväg för över ett år sedan. Nu visar vi ”Svea” en liten trädocka och en flaska ”Viru valge” som vi då lovade att komma hem med efter Atlanten överfarten och hem igen. Både flaskan och dockan ser lite ”slitna” ut men de kom tillbaka….

En vacker naturhamn, underbart väder med god mat, dryck och mycket prat och skratt med sin syster och svåger i den svenska sommarnatten, kan det bli bättre?

Morgonen efter fortsätter vi tillsammans till Grisslehamn. På vägen dit hör vi att motorn får en ny skramlande gång. Vi blir livrädda att motorn ska ”skära”. Dan ringer till Marcus och de resonerar det hela. De tror att det är en spridare i motorn och att det är nog ingen fara, vi kommer nog hem. Vi diskuterar ännu en gång att skynda oss hem då motorn inte är okey. Vi hade sagt den 20 men det får bli den 14 juli.

  Vitt vin, ost, bröd, räkor och svenska jordgubbar och ännu mer skratt och prat. Natten blev bara knirrk, knarrk från de stora däcken som vi lyssnade på en lång stund. Dan hämtar vatten och sköljer över dem. Det blir tyst 10 minuter. Jag går upp och fixar med våra fendrar mellan däcken så det blir ett litet mellanrum, tror inte på det själv. Men tro det eller ej däcken blev tysta resten av sennatten och morgontimmarna…

Öregrund 13 juli

Vi lägger till vid gästhamnen i Öregrund. Min syster och svåger har under året som gått gift sig men också byggt ett helt nytt hus nära gästhamnen. Huset är så vackert och speciellt att man tappar andan när man först ser det på håll. Allt är uttänkt och har smarta lösningar. Från huset ser de sin älskade segelbåt ligga vid bryggan. Härifrån ser man också havet och solnedgången, för längtan till havet har de båda två precis som vi.

Sillunch med snaps från ”Viru Valge” som är estnisk vodka, det bara måste vi då flaskan varit med om hela vår färd! Underbar sommarkväll i vår sittbrunn med musikuppträdande från ”Kvittret”. Då hör vi kända röster från bryggan, min bror och svägerska kommer till båten och önskar oss välkomna hem. De visste inte när vi skulle komma då vi hela tiden sagt ett senare datum. Men nu hade de hört att vi var här så de kom fast timmen var sen. Så är det, ens syskon finns med en hela livet i glädje och sorg….

Hemåt till Gävle hamn 14 juli 2009.

7.30 vaknar vi och 8.00 vinkar vi adjö till min syster med man. Vi ser två figurer stå på bryggan med sin kära båt och sitt vackra hus i bakgrunden. Hit vill vi komma ofta, Öregrund är en mycket vacker plats. Men nu är vi på väg HEM! Mitt hjärta bankar när jag tänker på alla jag äntligen ska få se!

Vi har sagt att vi kommer in i Gävle hamn klockan 12.00 prick! Vi ställer plottern så vi har en hastighet som gör att vi kommer in just den tiden. Det är en dag med både sol, moln och regn innan vi kommer fram. Ute på havet är det kallt så vi behåller sjöställsbyxorna på. Jag har inte hunnit duscha så jag känner mig lite ofräsch. Men vad gör det? Huvudsaken är att motorn håller och vi kommer hem ”på egen maskin”. Det skulle vara typiskt om motorn la av och vi skulle bli bogserade till kaj. Vi har seglat runt i världen över ett år och så ska vi inte klara av att komma fram den sista lilla sträckan. Dan har pratat med Marcus förstås om att, skulle motorn lägga av skulle han fixa bogsering. Men vi håller tummarna att motorn håller……

Ute vid Bönan kommer vår båtgranne lotsen Thomas med sin ombyggda fiskebåt ”Eberon”. Han är den förste som möter oss. Hans vackra båt går så fint i vattnet och han går för motor. När vi lämnade Gävle hamn för över ett år sedan var han den siste som vi såg då seglandes med röda segel. Han har sin lille son med sig och de vinkar och hälsar oss välkomna hem. Straxt efter kommer nästa omgjorda fiskebåt med våra kära vänner Karsten och Cathrin som seglade över Atlanten med oss. Med sig har de Marcus och Sari förstås men även ett par som också gjort om en fiskebåt som ligger bredvid oss vid kajen. De vinkar och skrattar och pratar med oss då vi kommer närmare. Dan ”hivar” över en hink med Karibisk drink så de får smaka. De följer oss nästan ända fram men lämnar oss innan vi kommer in i kanalen. Vi säger till varandra att tänk vad många nya vänner vi fått genom att ändra riktning i livet. Vänner för livet känns det….

Det är massor av människor säkert över 30 tal som står på kajen och väntar på oss, barn, barnbarn och alla våra kära vänner. Hjärtat dunkar så hårt att det gör ont. Jag ser mina barnbarn springa runt och vinka. Jag skriker ”Mitt hjärta dunkar så hårt” för att komma ur min nervositet. Alla står tysta på kajen och tittar på oss. Jag angör båten och ”hoppar” upp på kajen och kramar alla jag kommer åt. Gråter och skrattar om vartannat. Vilken konstig känsla, att vara nervös, glad och sorgsen på samma gång. Nu var det ju som min äldsta dotter Zanna sa till reportern på kajen då vi skulle segla iväg när de frågade vad hon tyckte om att hennes mor skulle vara borta över ett år? ”Jag vill att hon ska åka så hon äntligen kommer hem”! Ja, vi har planerat, drömt och gjort vår drömresa sen år 2000 och nu är den över……..

Läs även ”Mina Tankar efter vår drömresa” Logg 38