Logg 16 juni 2011

Kan det verkligen vara sant, har vi varit hemma snart två år?

För nästan två år sedan vi kom hem från vår långfärdsegling från Gävle hamn 2008 till Karibien, 

Västindien. Det var nästan som igår vi seglade in mot kajen och såg alla våra barn, barnbarn och 

vänner stå och vänta på oss. Ett och ett halvt år var vi borta. En evighet tyckte vi att vi hade på oss 

att segla mellan de olika länderna. Känslorna kommer ofta tillbaka till seglingen. Har vi verkligen 

seglat hela vägen genom Europa, Biscaya, upplevt stormar och en tornado och sett ”döden i vitögat”.

Seglat utanför Afrika över Atlanten till Karibien, där vi upplevde allt det vi drömt om? Nätterna på 

Atlanten känns skrämmande kanske mer nu än då. I 22 dygn på Atlanten, helt överlämnade åt oss 

själva. Ändå är längtan lika stor nu som då innan vi seglade iväg, att få uppleva nya platser, människor 

och nya äventyr. ”Sun Chaser” vår båt, vår trygghet, vårt hem i alla dessa dagar då allt kunde hända 

och hände. Lukten då vi går ner i båten känns som äventyr men också trygghet och ”hemma”. 

”Vi säljer allt och seglar iväg för alltid” säger Dan ofta, då jobbet och ”Ekorrhjulet” har börjat snurra för

fort igen precis som förr. Vi hade ju lovat varandra att inte komma in i ”Hjulet” igen, men vi kom in i det

så fort som vi steg iland för snart två år sedan. Så är verkligheten . Att försörja sig, att ingå i vardagens

alla verkligheter gör att man utan att märka det måste in i ”Ekorrhjulet” för att överleva. Längtan att 

segla, uppleva nya platser, äventyr och människor finns kvar starkare än någonsin. 

Vi planerar att segla iväg igen om ca fem år och då hade vi tänkt vara ute och segla så länge vi kan. 

Till dess kommer vi att segla i Östersjön. Åland, Finland, Estland och Stockholms skärgård inte att 

förglömma. Ligga vid Waldemarsudde på Djurgårn´ är en tradition som vi verkligen längtar efter. 

Men när? Denna sommar har vi redan förstått att vi inte hinner segla. ”Sun Chaser” står med sitt 

plasttak över sig och vi slipar, lackar så svetten ”lackar”! Men fast tvivlet ibland kommer över oss att 

vi inte ska orka med allt arbete, så kommer energin och glädjen då vi ser att hon sakta men säkert blir så

fin som vi planerade och fantiserade om. I dag är hela övre delen och sittbrunnen lackad och 

underbart fin. Skrovet håller på att slipas och ska snart lackas. ”Sun Chaser” kommer att till 

sensommaren vara så klar att vi kan frakta henne till Gävle med ny motor, nylackad och 

överlaguppfräschad. ”Sun” är nästan 15 m lång och 4,3 meter bred. Min mor säger hela tiden att 

”Blir ni aldrig klara med slottet”? 

Ja, kära mor ”Slottet” är snart klart, då du!